piroger

Efter att man är klar med inspelningen av nya skivan samt en fem veckors USA turné kunde man ju förvänta sig ett par månaders semester på en solig sandstrand med paraplydrink i Thailand. Men det kan man ju fet glömma då vi har tonvis med press, lyssningspartyn samt inspelning av ett par feta musikvideos att ta itu med. Så ingen rast och ingen ro..

Den senaste veckan har vi filmat videomaterial tillsammans med Patrik Ullaeus (In Flames, Dimmu Borgir, Arch Enemy mm) till två låtar "Jack of Diamonds" och "My Escape" som kommer bli de första singlarna från nya skivan. Den första är en klassisk Upp-tempo låt med svängiga riff, mycket melodier och en refräng som lär svetsa sig fast som brinnande napalm! En klassisk Sonic låt med andra ord och kanske det bästa vi gjort sedan "Jailbreak" om man frågar mig. Låt nr två "My Escape" är en riktigt smörbalad med hög hitpotential, och vårt egna svar på Back street boys gamla 90-tals hit "I want it that way". För att göra det hela enkelt skulle vi egentligen bara kunna ta deras video och klippa in vår låt istället? Ingen skulle märkt någon skillnad då vi både låter, samt ser ut som dem hehe.

Vi började filma på första videon förra veckan och det är en klassisk live hårdrocksvideo då vi står och spelar och allt ska se så jäkla fräckt och häftigt ut som möjligt. Första scenerna spelade vi in på Varbergs motorbana där vi står på en grusplan och röjer medans ett gäng crossåkare kör på bakhjulet och hoppar och har sig runt omkring, Vi hade även skrapat ihop ett gäng kids (ca 30-35) som springer och moshar mitt framför näsan på oss. Låter helt cp men de kommer säkert bli fräckt, tro mig! Vi kommer även ha med ett par Lamborghini bilar som rejsar och kör som helvete, samt lite annat smått och gott. I balad videon är det tänkt att vi ska ha någon form av handling och inte bara stå rakt upp och ner och se mongo ut. Vi var dock tvungna att ha lite mongo bilder med, så vi åkte ut till det trasigaste och mest förfallna bygget i hela Göteborg och filmade bland all bråte och skit. Det var roligt men ärligt talat. Fasen vad löjlig man känner sig att stå jämte en bandspelare och "spela" och posa som en jäkla skyltdocka från Åhlens. Men men, ska bli förbannat spännande att se resultatet när allt är färdigredigerat, och alla värdelösa scener på mig är bortklippta hehe.

Efter fyra veckors turné ös på andra sidan Atlanten, så var det dags att spänna fast sig i flygstolen och blåsa hem igen. Som slutsats säger jag bara: Detta är den roligaste och festaste turné jag gjort på 25 år! Goare gosegubbar än Nightwish finns fan inte! Hade inte tvekat fem spänn på att få följa med på alla deras spelningar hehe. Något som inte var så kul dock var att min och Richards morfar gick bort under turnén.. Där av flyger vi hem två dagar tidigare än de andra, så vi kan delta på begravningen på tisdag.

Igår gjorde vi sista spelningen i Mokena på "The Pearl Room" som ligger en timme utanför Chicago. Ett stort och flott bygge som hade allt man kunde begära. Egen backstage bar, biljardbord och t.o.m ett akvarium! Gött att avsluta turnén på ett flott ställe och inte på ett horhak (som dessvärre är mer regel än undantag när det gäller USA). Vi kom dit ganska tidigt, så istället för att sitta och ruttna sökte upp närmsta shopping mall för att handla upp de sista dollars´arna. Här fick jag köpt ytterligare några tröjor och ett par converse skor som syrran hade beställt. Vi letade även upp varsin present till Nightwish medlämmarna. De har ju sponsrat oss med öl och brännvin mm på hela turnén så det var allt på tiden att vi gav något till dem. Stället ikväll var slutsålt och allting var dukat för ett riktigt kanon gig och NW´s tour manager var på så gott humör att han gav oss 10min längre speltid! Tyvärr kändes dock inte spelningen så fräck som man förväntat. Allting gick mest på rutin och det där lilla extra lös med sin frånvaro. Kanske berodde det på att vi inte fick någon ordentlig soundcheck? Nightwish skulle nämligen ha "Meet and greet" möte med ett gäng fans efter dem hade checkat, så då kunde inte vi stå där och leva jävlen. Hur som helst, Nightwish gjorde i alla fall ett kanon gig (som vanligt) och efteråt var det fullt kramkalas som aldrig förr i deras loge. Deras presenter som bestod av små plastfigurer tillsammans med ett personligt meddelande hade vi gömt i deras buss. Hoppas fan de blev glada för det låg ett jäkla jobb bakom allt hehe.

Efter showen åkte jag och Richard hem till Alexi (vår gamla skivbolagssnubbe) i Chicago där vi skulle slagga, medans de andra blåste vidare mot New York. Kul som fan att träffa han igen! Han har hälsat på oss inte mindre än tre gånger i Sverige, men nu fick vi chansen att se hur hans liv egentligen handlade om. Nästa dag (idag) så hann vi även med en privat sightseeing i staden innan vi var tvungna att ge oss av till Chicago Ohair airport. Väl på flygplatsen och vid incheckningen av vårt baggage visade det sig att Richards väska vägde tio kilo för mycket!! Tanten var inte häller helt nöjd med att jag tejpat ihop mina gitarrcaser till ett paket. Men efter att vi kopplat på Christer Sjögren charmen och betalat överviktsavgiften gick hon i alla fall med på att checka in det. Phu! Detta var slutet på denna turné. See you again soon!

Ragge och Marco

Ragge och da Nightwish tour Fucking Ace!