piroger

Pirogers blogg verksamhet har den senaste tiden legat instoppad i klädhyllan likt en urtvättad Iron maiden T-shirt från Fear of the Dark eran. Men nu när det vankas turnéstart och hela kittet tyckte jag det var dags att komma ut ur garderoben och bjuda på lite nytt fräscht Sonic Syndicate ljug och berätta om turnélivet från en gitarrist/musikalist/onansists/pappskalles ögon. Den nya bloggen kommer innehålla allt och lite till, och bli om omöjligt ännu oseriösare, drygare, och fetare. Lite som en Anna Book i säldräckt fast tyngre och utan dålig ABC-schlager. Nej bara vanlig bra äkta Bert Karlsson schlager givetvis.

Sonic Syndicate är ett effektivt band och tar tillvara på tiden även ute på vägarna.


Resan till Norrbaggeland tar oss över höga broar ....

I måndags var sista dagen hemma innan vi blåste iväg, vilket var lite av en panikdag då jag har under många år bemästrat och finslipat egenskapen tidsoptimism, och sparat allt som ska förberedas, packas och donas till sista sekund. Man tycker ju efter 27 års turnéerfarenhet att man borde ha lärt sig av detta. Men i mitt fall har det snarare utvecklats till det värre för varje år, och avancerat från svart bälte till Svart Bälte i 5:e grad. Men det kommer väl en dag då även jag växer upp(?) Hur som helst efter 12 timmars panik och dödångest (varav 9 timmar i replokalen) så var alla punkter på ”Rogers to do inför turné checklista” avprickade och strukna. Vilket inkluderade: Byta navelsträngar på gitarrerna, Fixa alla backtracks i bandspelaren (ett monsterjobb som jag idiotiskt nog tagit åt mig att göra själv), Löda om trasiga gitarrkablar, dekalrtrimma nya pedalbordet, byta däck på turnébilen, köpa biltemabatterier, gaffa ihop söndriga case´ar, märka upp vårt nya magnetsystem för backdroppen så någon annan mer än jag kan sätta upp det utan att kortsluta hela turnén mm mm. Förutom ovan nämnda punkter ingick även mer vardagliga sysslor som att gå på toa, uppdatera status på facebook, tvätta rent det 10-pack turnéfilsingar som ska få äran att åka med, ta backup på allt i laptoppen då jag tidigare lyckats slå sönder två stycken och vet hur jobbigt det är när osparade filer går åt helvete, äta middag och kolla på TV med flickvännen, dubbelkolla saldot av hårspray och kajal, ringa morsan, vattna katten mm.


... över djupa fjordar ...


.... genom mörka tunnlar ...

Vår ”We Rule the Night” turné kommer att ha premiär i Norge som i mina ögon är världens rikaste U-land. Detta då det är så jäkla förbannat dyrt där, och sist vi var där och skulle köpa käk så vägrade norrbaggen ta emot kortbetalning. Wtf? Hur ofta går man runt med två miljoner norsk kuler på sig egentligen? Svenska är ju en sak men detta var ju jäkligt löjligt. Nä denna gång hade jag tänkt två steg längre och laddat upp med två matlådor pannkakor före. Smart tyckte jag, men dumsnäll som jag är så slutade det dessvärre att Robin och Richard åt upp större delen. Nathan tyckte även det var tokigt att bara ha sylt och socker i pannkakorna. Nä choklad, ost och smör ska det vara om han fick bestämma. Smaken är som röven. Imorgon (onsdag) är första giget i Stavenger Norge där vi ska dela scen med våra superhjältar och numera labelmates i Sabaton. Fasen så roligt det ska bli!


... och över bortsprängda vägar!


Richard smeker Norge medhårs och hoppas bra god giglycka


Morgonutsikt från hotellet. Tycker mig skymta en norsk fjordlax till höger.


Farsan är älgtokig så passade på att fånga lite schyssta älgshoots för hans skull.


Älg

Efter att suttit insnöade i ett gäng studios ett par månader och slaktat in nya Sonic skivan, så är det nu dags för detta års turnépremiär. Tanken var att skivan skulle vara klar och redo för släpp i slutet av maj, men av outgrundlig anledning så händer tyvärr inte detta. Så när den släpps nu vet i fan. Förhoppningsvis innan nästa påsk, men man vet ju aldrig i denna bransch. Hur som helst så lämnar vi hela den cirkusen nu och åker på solsemester till vårat eget motherland Ryssland för ett tio-tal spelningar. Lite udda med turné i Ryssland men ”där är säkert käckt där med” som mormor glatt skulle ha sagt.

Pepparkakshuset i Moskva

Ryssar i regnkläder

För att komma i rätt Ryss-mode har jag de senaste veckorna suttit inlåst på pojkrummet o spelat igenom hela Command & Conquer / Red Alert serien från tidigt 90-tal och framåt, och då självklart under Sovjets regi och på max svårighetsgrad. Jag har bett vaktmästaren stänga av vattnet till lägenheten, och installerat ett 160 liters oljefat i köket med direktanslutning till vattenkranen. Detta för att på ett så naturligt sett som möjligt kunna ha rinnande Vodka direkt ur kranen som jag hört är vanlig ordinär standard i Ryssland. Jag har ätit och gått igenom samtliga smaker ur Kalles Kaviar serien och kommit fram till att den med randig banan smakar gammal rutten skosula. Jag har även kollat igenom Torsk på Tallin X miljoner gånger och lärt mig samtliga Lasse Kongos repliker utantill. Blir man inte mer förberedd än dehär så säg?

Lasse Kongo

Command & Conquer: Red Alert

Det som suger lite med semestern är att vi ska flyga en hel del inom Ryss territorium och då av viktskäl inte kan ha med oss så mycket packning som önskas. Ryska flyg orkar inte så mycket och störtar lätt. Så mitt bagage består enbart av två gitarrer. Resten av nödvändigheterna som necessär, mobilladdare, in-svettade scenkläder, extra filsingar o dylikt fick jag komprimera ner i handbagaget. Detta var inte helt enkelt då jag har för vana att ha med allt jag äger (inklusive mamma o pappa), men de fick helt enkelt prioriteras bort denna gång, sorry. För onödighetens skull har vi bokat våra flygbiljetter till Tallin (där vi börjar) från Stockholm Arlanda. Så det första vi får göra idag är att pressa in oss, och vår minimala midget packning i bussen o blåsa upp dit. Mormor John hade kvällen innan varit rar och bakat kanelbullar som han tog med och bjöd oss på. John hade dock lyckats med det klassiska misstaget och blandat i dubbelt så mycket socker i degen, samt glömt dem i ugnen för länge. Så resultatet var en brun(svart), stenhård och söt klump som närmast kan beskrivas som en tjock pepparkaka. Jag gillar pepparkakor så mitt betyg blev utan tvekan mycket Godkänt. Tackar som satan John!

Mormor Johns bullar

Såhär glad är alltid John när han tankat full tank för endast 950:- (!!!)

Humöret i baksätet är på topp!

Stannat i Gränna utanför Jönköping för att fostra Nathan i lite äkta svensk polkagris-kultur

Har knycklat in mig i vanen, bakfull som ett ålarens och påbörjat vår färd från Stockholm mot UK. Passerade precis Kön-jöping så vi har en liten bit kvar (175 mil). Läget kunde med andra ord varit bättre. På vägen dit har jag iaf planerat att slå ihjäl tiden med o ljuga ihop lite blogg (om jag hinner). Igår satte vi spiken i begravningskistan för vår Sverigeturné tillsammans med Takida, och avslutade hela skiten på inget mindre än ett slutsålt Hovet i Stockholm. Totalt har vi gjort åtta gig ihop från Umeå i norr till Malmö i Danmark, och samtliga har varit mer eller mindre slutsålda och helt fete grymma. Grabbarna i Takida, deras crew och deras fans har behandlat oss som kungar o skämt bort om som de snorungar vi är. Något man absolut inte är van vi som supportband. För i regel är förband till för att sparkas och spottas på, ska rövknullas minst ett par gånger om dagen och publiken ska kasta tomater (på burk) och kroniskt peka finger i 40 minuter. Detta gjorde inte Takida fansen, möjligtvis höll några småtjejer för öronen hela gigen, men det gjorde folk även när Takida slakta ”Curly Sue” så det är ingenting o lipa över.

Lisebergshallen "Roger långt bak åt helvete perspektiv" 


Teckningar på mig o Rich Nice!
 
Innan vi fick äran att hålla västkustlåda på Hovet i Stockholm så svängde vi våra lurviga på Lisbergshallen i Göteborg och Baltiska Hallen i Malmö. Med på listan för dessa datum har även det brittiska bandet ”InMe” tillkommit. För mig var dessa brittpopare helt okända, men Nathan kände till dem och hade även sett dem live tidigare hemma i England. Göteborg var lite av hemmaplan för oss, och hit skulle komma fullt av pressfolk, bokningsagenter, sponsorsnubbar, försöpna polare mm, men det som gjorde det hela extra nervöst var att morsan skulle dyka ikväll upp o göra bort oss inför allt o alla. Nej så illa var det givetvis inte. De kändes jättetryggt att ha morsan bakom scen, och hon passade även på att sponsra upp både mig o Richard med Ipren och Nässpray inför turnén. Hyggligt som satan!

Roger Poser


Vi skojade till det med våra nya brittiska vänner INME
 
Göteborgsgiget var publikmässigt (inte helt oväntat) det bästa på hela turnén. Folk öste på som tokiga idioter och det märktes som fan att vi hade en trogen skara fans på plats. Grymt! Jämfört mot Göteborg kändes dock Malmö lite som uppförsbacke, men var långt ifrån dåligt. Danskarna försöker bara spela lite svårflörtade. Pappa och Fanny var även de på plats i Malmö, och detta var sista gången jag fick träffa Fanny på tre veckor. Jobbigt värre, men tänk så mycket fräsiga hi-tech julklappar och billigt rosévin jag kan hitta när jag är iväg!! Hur gött är inte det? Efter Malmö blåste vi direkt upp till huvudstaden och efter några timmars skönhetssömn på Captain Americas parkettgolv i Täby var det dags att inta Hovet. Dra åt helvete vad stort det är och med sin kapacitet på 8000 pers gör det de till det största inomhusgiget vi gjort so far. Fett!  Takida tog även tillfälle att filma sitt gig, som så småningom kommer bli en Dvd. Efter hela kalaset hänkade eliten jag, Rich och Nathan med Takida på efterfest med fri bärs och jäger på menyn, YEAH!!!  Man behöver inte vara anställd av Nasa för att räkna ut hur den kvällen slut… Tack som fan Takida för en helt grym turnë!

O vem fan är du ?


Hovet Entrence


Hovet scenperspektiv


Rörigt scenbygge


Sover på soundcheck


Johnny Waxhammer


Adtershow Sushi


På afterparty med Takidas/våra ljudsnubbar Håkan och Robert


Rich trött..

Piroger o co har nu vänt upp o ner på Norrland (Umeå och Sundsvall) och fortsätter nu sitt korståg mot Linköping/Karlstad/Örebro. Men innan vi köttar dit kör vi en tillbakablick om vad som har hänt sen sist. Sundsvall var lite av Takidas hemmaplan så givetvis var det slutsålt och packat till bristningsgränsen både på höjd o bred. Fett som fan! För Nathan var detta lite av ett halleluja moment då det blir hans livs största gig hittills, och de är nu dags att visa Takida fansen var skåpet ska stå och vilket band som bär byxorna på turnén. När klockan slog 20:00 sparkade vi igång Sonic maskineriet likt en stor Atlantångare som bara går o går, o gör kaffeved av allt o alla. Allt kändes svinbra och publiken var med från ruta ett direkt. 40 Minuter senare drog dock Takida i nödbromsen och det var dags att lämna plats åt våra Norrländska vänner. Även de gjorde ett kanonjobb och det var ett riktigt påkostat och imponerande nummer de bjöd på. Good job gubbs.


Sonic Burning down your mum tour


Takida kicking in Umeå (Photo: Rich)

Nästa morgon satte vi segel mot ännu nordligare bredgrader nämligen Umeå där vi lirat tidigare, och är pappa för feta band som Meshuggah, Zonaria, Refused m.fl. Innan vi drog till Folkets hus där kvällens disaster skulle äga rum, tog vi en sväng om Scandic Umeå hotell och badade, basta, tömde minibaren o kolla på vad pay-TVn hade att erbjuda (sa jag de högt?). Några timmar senare hookade vi upp på gigstället och installerade oss i logen. Robin var först in och snabb på att lägga rabarber på de två flaskor julmust vi hade fått. Detta fick John att reagera på ett sett som vi inte är helt vana vid. Mycket kan man skoja om men Julmust skojar man inte bort. Men efter att John gått berserk o skällt ut både Robin och personalen efter trumnoter fick han dock sin vilja igenom, och serveras en hel back julmust, only for John. Mission accomplished!

John keeper of the julmust



Vi tycker om att smörja in oss i grädde  

Efter julmust incidenten spolar vi fram ett par timmar, och efter att både vi och Takida köttat loss ordentligt i Umeås Folkets hus var vi bjudna på efterfest på Harrys (som förövrigt har sitt ursprung från Falkenberg). Givetvis åkte vi inte till Falkenberg utan Harrys fanns även beläget i Umeå. Här serverades vi käk och diverse rusdryck i form av öl, sprit, vin, sprit o mer sprit. John missade dock detta kalas då han druckit sig full på julmust o kände att han hade fått nock. Men vi andra spottade inte i glaset och försökte göra allt för att supa Takida under bordet. Hur resultat blev minns jag inte men kul som fan hade vi, och kom inte i säng förens fyra. Sådär lagom kul o gå upp 8:00 nästa morgon och åka 70 helvetesmil tillbaka till Stockholm. Satan…  I Stockholm ska vi nu göra lite press grejer i form av ett akustiskt gig för Aftonbladet, åka till Bandit o ljuga i radio o bekräfta att vi är klara för nästa års Bandit Awards, signera bröte mm. Själv ska jag även sätta mig o skriva klart lite feta låtar och passa på o handla julklappar till mig själv. See ya in Linköping motherfuckers!

 
Sparkar röv i Umeå. OBS mitt "Nazi move" 2:20 :S


Ibland får man improvisera


Bandets entusiasm till fansen är total (Photo: Rich)


MJ (Photo: Rich)


Richard 25


Roger 26 (Photo: Rich)


Nathan faceplantar in i dah GB gubbe (Photo: Rich)


Me at work (Photo: Rich)

Bloggredaktionen beslutade I somras att ta ett par välförtjänta veckor semester. För hur länge var oklart men nu efter tretton(!) veckors uppehåll kände vi att det är dags att sparka igång bloggmaskineriet igen. Detta kom ganska lägligt då vi för tillfället är ute på en svenneturné med våra Radioidoler och festivalkollegor Takida. Vi har hittills svängt våra lurviga och håriga rövhål på inte mindre än sex festivaler (Hultsfred 09, Rock am ring/park 08, Kiruna Festivalen 09, Bandit Rock Awards 08, Bandit Boat III) så visst fan var de hög tid att göra en turné tillsammans.

Tetris for real (Photo: Rich)


Hämtade inspiration från Pimp my ride o har numera LCD trimmat Bussen  

Först ut på turnén blev Sundsvall, men redan dagen innan (torsdags) så monterade vi ner hela replokalen i molekyler och packade buss o släp tjockfull i sann Tetris anda. Under de två månader vi varit hemma har vi nämligen horat till oss mer ny skit än någonsin. Robin har skaffat ny förstärkare av märket ”Krank”, alla har fått ett par splajsans nya IN-EAR system av AKG, nya case´ar och en ny flintskallig biff sångare från England som går under namnet Nathan J Biggs (direktöversättning: Nejfan Biggsson).  Så på vägen upp till Stockholmo skulle vårt pimp-åk verkligen bevisa vad det går för. Väl i Stockholm så mellanlanda vi i Täby hos vår amerikanske fader och manager Mike som ägnat hela dagen framför spisen och rullat hamburgare åt oss (läs: genmanipulerade köttbullar). Smaka helt grymt, Mike´donalds in Täby rocks som fan!

Mike´donalds genmanipulerade hamburgare (köttbullar?) (Photo: Rich)


Me unt Nathan goes crazy yeee (Photo: Rich)

Nästa dag var det turnéstart och Sundsvall skulle åka på lite Sonic bombs. På vägen upp varvade jag tiden med att sova/hålla utkik efter älgar åt Nathan. Då han enda sen han kom hit i juli inte bara har drömt om att få stå på scen med Sonic, utan även få bevittna en livs levande älg. Farsan (som är älgjägare) erbjöd han dock AAA (Access All Areas) pass till ladan där skulle stycka upp älg förra veckan. Nathan visade helt klart intresse men tackade efter många om och men, nej. Väl i Sundsvall lastade vi in vårt Tetris package och hookade upp med Takida. Kul som fan o träffa dem igen och jag kunde inte låta bli o berömma deras imponerande scenbygge! Takida har nu växt till sig ordentligt hämtat inspiration från både Iron Maiden och Slipknot. De har byggt upp en stor balkong som man kan springa upp o ner på. Samt att trumpodiet var pimpat med hydrauliskt lift a´la Slipknots Joey Jordisen, som Takida trummisen kan åka upp och ner på. Vår trummis John Bengtsson lät sig dock inte alls imponeras och bara svor och skaka på huvudet. Även fast man tydligt kunde se på honom, att åka hiss under giget måste vara det roligaste som finns. Sonic Syndicate har dock också en del nytt fräsigt att komma med. Till denna turné har vi tryckt upp en helt ny purfärsk backdrop, nya sidedrops samt nya frontkaggeskin. Ser schysst ut som fan! Nä kvällens gig kommer rocka utan dess like. The Rebellion has Begun!



Nathan övervakar så utskärningen av de nya frontkaggeskinen går rätt till



Robins nya Krank (it up) stärkare


Nya sidedrops Yäy


Galen gitarronanist (Photo: Rich)



Testar sina skills i frukt/baguette baseball


John fixar till turnefrillan


Såhär glad är Nathan varje gång innan han går på scen


Richard plockar givetvis med det portabla gymmet även på turné


Ibland har man för mycket tid


Exotiska Hotellutsikten i Sundsvall. Bortom kröken kan man skymta Statoil och Scania

Sitter framför dumburken tillsammans med en kopp Zwega kaffe och en Marabou Amigo glott-chocklad och lyssnar på första mixen av våra nya kioskvältare. Vet inte hur jag ska utrycka mig för att vanliga dödliga ska förstå, men dra åt helvete ta mig fan va jäkla bög bra detta är!!! Blev nästa gråtfärdig när Jonas spelade upp mixen i sina fete-högtalare, och man kunde höra hur jäkla svingött det faktiskt låter. Lätt bland det bästa Sonic har spottat ut hittills, och lär absolut bryta en hel del ny mark (Larz Kristerz, Johan Palm se upp!). Nej detta får vi fira med mer choklad, kaffe och spä på magsåren ytterligare.

Jonas Geniet Kjellgren


Stärkarna vi använde (inkluderat min Mesa)

Förutom att mixa låtar har vi även tagit en road-trip till Borlänge idag för att få kontakt med lite civilisation och se lite mer folk än Kjellgren, Peter samt Kjellgrens självmords benägna korkade katt. Som man oftast hittar slappandes mitt på landsvägen eller på diskbänken i Jonas kök. Grabbarna i Dark Funeral har även de hållit oss sällskap då de spelar in ny skiva med Peter just nu. Så det har blivit en hel del sena nätter med Black Metal maraton och brännvin som huvudtema. Robin lyckades även tjata till sig att testa "Emperor Magus Caligula" svettig ridarrustning som han använder live. Ett ståtligt läderbygge värt omkring 20.000:-. Trevligt värre!

Robin goes Black Metal


"Emperor Robin Caligula" 

Nåväl, i Borlänge tog vi först en sight-seeing runda på Kupolen (en tre våningar hög galleria som påminner lite om en enorm bröstvårta). Vet ej om det är medvetet, men Borlänge verkar vara en ganska småpervers stad så tvivlar icke på det. Här hade vi fått i uppdrag av Dark Funeral att leta upp en Hobby-pistol, som de kunde använda i sin video och blåsa huvudet av varandra. Men det blev misson fail på det, så de får använda något annat istället. Förslagsvis slangbellor eller smörknivar o litervis med Felix tomatketchup för att uppnå liknande effekt. Mission nummer två kom från min flickvän, som ville jag skulle köpa hem ett par liter "Milko Kokos-yoghurt" då detta fenomen tyvärr inte existerar hemma på västkusten. Men det blev mission fail även på det då samtliga paket i yoghurtdisken hade kort datum, och det kändes bara oerhört dumt att köpa hem ett par om de ändå går ut i övermorgon. Sorry Baby! Efter besöket på Kupolen letade vi rätt på ett (hör och häppna) ett sushiställe för trycka ner oss rå fisk, och faktum var att det var riktigt jäkla gott. Sushi Rules mannn! Imorgon är sista dagen i studion och då ska även manager Mike samt "vår" snubbe på Nuclear Blast flyga hit från Tyskland och godkänna materialet och se om materialet ens duger att mata katten med. Rafflande värre!


Richi "vrålar" sång


Ketchup på pannkakor??  Wtf Oo


Peter "Pain" Tägtgren mixar nya Hypocrisy


Richi und Kjellgren poserar loss


Hade inga bilder på mig så fick duga med denna !


Våra studiokamrater Dark Funeral

Festival nummer två var en typisk tysk metalfestival med mycket typiskt tyska metalband som Heavan shall burn, Maroon, Neara m.fl Känns som vi lirat ihop ett par hundra gånger minst, men tåls att göras igen. Varför ändra på ett vinnande koncept? Andra band var Dimmu Borgir, Devil Driver, Dark Tranquillity och God Forbid som ja nyligen blivit ett stort fan till! Coolt som fan att se dem live, och svinkul att träffa Dark Tranquillity igen! Denna festival var betydligt mer uppstyrd än gårdagens lekskola och man behövde inga jäkla blåa ollonbiljetter om man ville ha vatten.  Som det ska va med andra ord! Tyvärr blev vistelsen på festivalen i minsta laget då vi efter giget hade 12 timmar resa till Slovenien och var tvungna att packa väskan och dra direkt . Men det var ett trevligt gig och det märktes direkt att det var Tyskland man hade kommit till då publiken var med på vartenda finger man lyfte. Grymt!!

 Master Stanne med padawan Richard

 Dark Tranquillity in full action

 Ett supande DT. Inte en helt ovanlig syn på festival

Metal camp - 5 juli

Efter en helt galet vansinnes färd genom helvetet självt, var man hundra nya autobahn mil rikare och två dygns sömn fattigare. Härligt värre! Metalcamp har ja fått uppfattningen av att ska vara en stor, fräsch, internationell festival, vilket förvisso stämde. Men de hade regnat en jäkla massa de tidigare dagarna så hela området såg istället ut som världens största träsk. Lera, gyttja o äckliga hårdrockare överallt, fy fan. Nä här ville man inte vara kvar, så vi parkerade bussen, lämnade in merchen, käkade frukost och stack sedan till hotellet för att få ett par timmars sömn innan det var dags för gig. När jag vaknar så har det börjat regna igen, jäkla oläge.. Spela i ösregn suger ju hästaballe men o andra sidan lär väl festivalpubliken vara vana detta lag. När vi kommer tillbaka till festivalen får vi reda på att hela schemat är framflyttat en timme då Dimmu Borgirs (som är kvällens headline) backline är försenad. Så vi går på kl 18 istället för 17 som planerat, och då hade det även hunnit sluta regna. GÖTT! Själva giget gick faktiskt förvånansvärt bra, förutom att publiken var långtifrån lika taggad som igår. Men Slovenien hör väl inte till de mest aktivt turnerande länderna än, så vad fasen kunde man vänta sig? Jag hade roligt iaf, resten skiter jag i. Efter det avnjöt vi en god middag och senare Lamb of God från scen, innan det var dags att dra sig tillbaka till hotellet igen. Imorgon har vi 170mil hem, de ska bli roligt.

Hur fasen ska detta sluta då ??

Flip-flop var kanske inte det mest omtimala alternativet här

Festivalen bjöd på utöver hård musik även på badmöjligheter.

 Camping eller en plogad åker??

Siesta time på hotellet

 Lamb of God in action. Fett som fläskfett!!

 Man får ju passa på att fånga lite natur när man ändå är iväg

Sommaren är här, solen skiner, pollenallergikerna snyter sig, badjävlarna bilder milslånga köer på systembolaget, grannen grillar så det luktar bränt i hela lägenheten och gubbsen i Sonic Syndicate har rekord många spelningar inbokade i kalendern! Aldrig tidigare har vi haft så mycket en sommar, vilket e fräckt! Denna helg var dock lite av ett självmordsuppdrag då vi skulle beta av tre festivaler: Basinfire Festival (Tjeckien), Vainstream Festival (Tyskland) samt Metalcamp (Slovenien) på tre dagar o totalt 500mil utan vare sig turnébuss eller hotell emellan. Utan det blir att gasa runt själva i vår Wolkswagen stridsvagn, lyssna på Eddie Meduza och hoppas på det bästa. Vi har även lyckats lura med en "slav" (Fredrik) som ska hjälpa oss med körningen, se till att ölen är kall och att våra skor är ordentligt putsade innan vi går på scen.

 Helgens resa Totalt 500 jävla mil

Två typiska festival stekare

Basinfire Festival 3 juli

Första festivalen ut var Basinfestival i Tjeckien som vi lustigt nog skulle Headlina första kvällen. Vi fattade ingenting, hur kunde detta hända då vi endast spelat i Tjeckien vid ett tillfälle tidigare? Men det är coolt! Dag nummer två skulle Sabaton va huvudband som är svin stora här om ja fattat rätt, och sista dagen stod Blaze Bayley (ex-Iron Maiden sångare) högst upp på listan. Resten av de 200 band hade jag aldrig hört talats om och gick än mindre att uttala namnen på. Är inte så insatt i den Tjeckiska metalscenen tyvärr, men detta kanske kunde vara ett steg i rätt riktning. När vi anlände på festivalen var vi snabba att leta rätt på cateringen för att hugga käk och något att dricka. Men bullmamman bakom disken vägrade lämna ifrån sig något om man inte hade rätt biljett. Ville man ha vatten var det en blå vattenbiljett som gällde. Öl = pissgul ölbiljett, läsk = lila läskbiljett, mat = spygrön matbiljett osv . Vi hade bara fått våra ölbiljetter och hur mycket vi än böna o bad så TOTAL VÄGRA hon byta bort vatten för en ölbiljett. Så vi fick helt enkelt leta rätt på arrangören o byta in ett gäng ölbiljetterna mot vattenbiljetter. Jätte pinsamt och inte häftigt alls men efter det kunde vi äntligen få vårt vatten. Skitfestival, men rätt ska va rätt, annars blir det bara fel och de blir inte rätt! Själva giget var dock okej för att vara andra i Tjeckien, men ljudsnubbarna lämnade en hel del att önska efter sig. Kändes som de samlat landets största idioter på ett och samma ställe och de verkade mest besvärade över att ha oss där. Suck! Sabaton var dock där och glada i hågen vilket fick kvällen att framstår som betydligt bättre än den var. Tack som fan till er!

 Brilljänget Brillux

 Till lunch serverades grönsaker och folkaskit

 Ost, körv, gurka o mer skit

Våra kära långhårta superhjältar Sabaton har än en gång gjort ett mycket bra val här i livet och har denna helg valt att bjuda upp oss på deras egna Homecomming spelning "Rockstad Falun". Förutom värdbandet himself och dess sidekick Sonic så spelade även feta band som H.E.A.T (Melodifestivalen 09 rock) och dalar legenderna Svenne Rubins (Folköl o dunka dunka o Långa bollar på (John) Bengt(sson) rock) m.fl. Så med soppas många heta kort på listan går de ju bara inte att misslyckas!

Rockstad Falun line-up 09

Show no fear, Stål-John Bengtsson is here 

Efter åtta timmar resa upp till Falun så möts vi taskigt nog upp av ett ösregn som hette duga. Spela utomhus i pissregn rockar INTE. Kommandoledaren Pär (basist och manager i Sabaton) och Daniel (trummis) hälsade oss dock välkomna, beklagade Falunvädret, och frågade om vi var sugna på att hänka på o käka Sushi. Ett trevligt förslag men jag bangade snabbt efter att fått nyss om att de ligger en STOR Tacobuffé och väntade bakom scen! Nää Fuck Sushi, Tacos is teh shit!!! Efter detta fantastiska skrovmål blev vi skjutsade till hotellet för att ladda upp inför kvällens gig. Dvs slappa på sofflocket och kolla på barnprogram.... Ehh bränna kors och dricka Jack Daniels MENAR JA!! John ville va redig och gick tillbaka till scenen före alla oss andra för att sätta upp trummor och dylikt. Väl där kommer han dock på att han glömt bilnyckeln på hotellet, så hela "sätta upp trummor i tid" planen gick käpprätt åt helvete, ÄGD!! När det va dax för gig så va regnet still going strong, men det vara bara att gilla läget och röja på som de idioter vi är. Publiken tycktes även de ha samma ignorerande inställning till regnet, och såg de hela som ett svettigt träningspass och följde våra övningar som fromma lam. Helt grymt!! Sabaton var näst på tur och gjorde även de ett kanon gig. Tackar som fan Falun och Sabaton för en helt monster lyckad super kväll!

John o Robin gillar också Tacos

Nästa dag var det gig igen. Ett lite annorlunda sådant då de ägde rum på DreamHack (Elmia) i Jönköping. För alla er (inklusive mig själv) som inte vet vad Dreamhack är, så är det världens största LAN (läs: Nörd) ställe! 11.000 hardcore gamers plus sex strålskadade Falkenbergs idioter från Sveriges alla hörn hade samlats på ett och samma ställe, för att spela dataspel, äta Pan-pizza, dricka kopiösa mängder Jolt-Cola och tappa begreppet av verkligheten om än mer än de redan gjort. Jag ville prova på att vara gamer så jag fjäskade till mig en ny micrad svettig Billies pan-pizza samt ett par Jolt Cola, sedan var man ju ett med den digitala världen. Robin ville inte vara sämre men han lyckades hora till sig hela fyra stycken pizzor!! Sjukt orättvist, men hans gamer-status måste varit på en betydligt lägre nivå än en annans, och därför behövdes mer pizza o jolt för att komma upp till samma extrema level. Där har vi förklaringen! Eller såg han bara hungrigare ut..

Eftersom jag är en sån slappröv och prioriterar gitarrshred och låtskriveri istället för bloggen. Så har jag härmed överlåtit pennan till broder Richard, som denna veckan fått den stora äran att gästblogga här. Here he go:

Legacy fest - Dessau - Tyskland - 21/5:

Varit iväg med bandet i Tyskland, Österrike och Schweiz och belägrade 3 festivaler i helgen. Våra landsbröder i Sabaton sträckte ut en hjälpande hand, och lät oss slå läger i deras nightliner under detta ärorika missionsuppdrag, att slå det Svenska stålet i fontanellen på främmande kulturer. Efter att sträck kollat på "Little tree friends" från Falkenberg till Tyskland så kommer vi fram mockligt blodtörstiga till Dessau. Visar sig att cateringen bestod av en sammansvärjning av AIDS och Svin-influensa. Svaren la sig senare på plats när de symboliskt namngett utfodringen till "Hell's Kitchen" och anställt Lucifer och hans son Damien som köksmästare.


"Little Tree Friends" From left to right: Toothy, Giggles, Handy, Lumpy, Cuddles, Giggles

Första bandet ut hade bokats av köksmästarna ifråga och hette "Hellsaw". Hellsaw är ett såkallat "Black metal" band vilket betyder att dom ägnar sina fredagskvällar åt att skära sig i handlederna samt att komma på låttitlar som "I Saw Hell" (Svenskans: Jag sågar i helvetet alternativt jag gör skogsarbete i Satans trädgård). Klockan var ungefär 13.00 när Hellsaw infäste scenen. Det såg ut som samtliga i Hellsaw kommittén hade ätit en stor jordgubbstårta med hela ansiktet innan de gått upp på scen. Trots allt detta och pentagram rekvisita på scen så kändes det som att svartmetal varken var läskigt eller atmosfäriskt i strålande solsken. Ungefär lika skräckinjagande som Cuddles eller Giggles i Happy tree friends.


Hellsaw

Ghaal i Gorgoroth, fritidsintresse: Black metal, tortyr och baka jordgubbstårta

Vi återvände till logen där vi hade blivit berikade med exakt 3 x Coca Cola, 3 x Fanta, 3 x Sprite 33cl flaskor. Detta tyckte vi var generöst för två band och besättning på 16 personer! I ren tacksamhet och tristess så valde vi att ändra namnet på våra bolagskollegor "Callejon" på samtliga running orders till det smakfulla "Ballefjång". Mycket uppskattat av våra Tyska vänner som tyckte det var högkulturellt att få in ett konstigt A med en prick över i band namnet. Vi spelade sist på hela festivalen! Termen headliners dyker osökt upp i mitt huvud vilket jag inte riktigt förstår eftersom Satyricon spelade precis innan och fick förmodligen ett gage multiplicerat med >sätt in ett stöddigt nummer här< mot vad vi fick...

Summer Nights - Burg Frauenstein - Österrike - 22/5:
Festivalen hade dagen innan drabbats av den värsta stormen i Österrike på 4 år. Så arrangörerna hade snällt fått stänga mainstage och utföra vissa shamaniska anti-regndanser. Vilket hade gett föga resultat för när vi anländer dagen efter så är det fortfarande monsunregn och åskstorm. Vilket förde mina tankar till om arrangörerna faktiskt var ironiker och festivalnamnet var en slags humoristisk satir, som jag absolut inte förstod komiken i. Regn är under inga omständigheter roligt, ännu mindre roligt på festival. Hur som helst så hade vädergudarna ett snett leende mot oss denna dagen för strålande solsken växlades med hällregn, och åska med 30 minuters intervaller hela dagen. Jag planerade min tid väl och passade på att få lite färg på torson medan scenkläderna fick hänga och torka under varje 30 minuters sol fönster. Vi fick även chansen att ta en öl med våra vänner i Neaera, Misery Speak och Legion of the Damned som vi tidigare har turnerat ihop med. Och under middagen så fick vi erfara aptit retarna "Excrementory Grindfuckers". En form av "musik" som jag hellre skär av min högra arm med en slö smörkniv än att NÅGONSIN uppleva i kombination med mat igen. Tack på förhand! Hade extremt roligt på spelningen och festivalpubliken var ON FIRE!


lots of Österrikare


Sumo-Richard und Sumo-John

Metal dayz - Pratteln - Schweiz - 23/5:
En festival som arrangeras utanför spelstället Z7 i Pratteln där vi lirat vid två tillfällen tidigare. Vädret var på våran sida av planhalvan idag! Vi spelade redan vid 15.35 så våra sinnen var helt inställda på att idag blir det högkonsumtion av rusdryck och djävulskap. Den här festivalen var utan något som helst motstånd den bäst arrangerade av dom tre och jag tror detta är mycket tack vare en gammal sliträv som lystrar till namnet Bobo. En väldigt driftig herre om han jobbar med en! Efter spelningen (som gick ruskigt bra) så slog vi läger utanför cateringen (läs: krypavstånd till ölen) med våra goda vänner i "The Sorrow". Fick deras sångare Mätze att göra bort sig inför svensk TV (Sonic TV) och lärde han diverse livsnödvändiga Svenska fraser så som "Bögröv" och "Hockeyfrilla" etc. inför eventuella turnéplaner för dem i Sverige. Avnjöt även Sabaton, Keep of Kalessin, Die apokalyptischen reiters och Satyricons spelningar denna afton. Sprang senare på en herre när jag hämtade ut merchendisen som menade på att vi gjorde en grym spelning och ville trycka min hand. Var lite förundrad över vem mannen ifråga var var men han förklarade senare att det var Dr.Pest , keyboardist och teaterapan i Tyska "Die apokalyptischen reiters". Jag hade svårt att känna igen en rent civil Dr.Pest eftersom på scen så bär han med bravur en smakfull S&M mundering som i princip täcker hela ansiktet. När klockan blev både sent och senare så var det dags påbörja den långa färden hem till Svea rike och festen fortsatte naturligtvis på Sabatons buss. Innan Jon blund hade mig i hans våld så har jag vaga minnen om en djup kamratskap med Jack och hans brorsa Daniels samt bar överkropp på strategiskt väl utvalda platser i bussen.


Ett über-taggat Sabaton innan gig 

Hemfärden - Heiligenhafen - Österrike - 24/5:
Precis innan Puttgarden där vi skulle ta färjan över till Danmark så hade busschauffören streck kört 14 timmar och behövde en välförtjänt vila. Han stannade helt spontant till våran stora lycka vid Calles i Heiligenhafen. Ni som inte är införstådda om vad Calles är så är det lite av en fristad när det kommer till att spendera sin lön på att köpa sprit utan att alstra dåligt samvete eftersom det är så banalt BILLIGT! Vi belägrade Calles parkering och utförde militäriska uppdrag så som grilla, spela fotboll, kasta sten på glasflaskor, klättra i flaggstång samt en pallstaplings tävling. Det sistnämnda vill jag fördjupa mig något i. Sabatons sångare Joakim och trumteknikern Pelle var pappa till denna to be OS-Gren. Reglerna är följande: Du ställer upp i grenen med ett lag på två individer (helst herrar för att damer har bristande fysik!! WOOHOO), Det går ut på att med livet som insats stapla EU-pallar vertikalt för att uppnå en imponerande höjd. Man får inte på något sätt använda något tillhygge eller diverse ramper för att vinna höjd, och på så sätt effektivare kunna stapla EU-pallar. Utan det ska väldigt spartanskt med råstyrka och koordination staplas med en krafturladdning mellan dem två parterna. Jag stod länge och beundrade samarbetet mellan Joakim och Pelle när dom manligt staplade EU-pallar. Jag absorberade deras strategi och förfinade den i mitt sinne innan jag antog mig utmaningen. Jag behövde någon likasinnad, tävlingsinriktad, fysiskt förberedd och någon som antingen har såpas mycket civilkurage alternativt är för korkad för att inte ha en den minsta impuls av thanatofobiska tankar i kroppen för att göra mitt lag fullständigt. Jag valde min kusin Robin, han var perfekt! Vi två skulle jobba som en enhet för att krossa motståndet i det andra laget.

Men at work

Den här idiotin fortskridde tills pallarna var så höga och så vingliga att en fjäder på toppen hade kunnat avgöra hur vidare de rasade eller ej. Vi valde att lystra till klagosångerna från dom resterande och närmaste sörjande i båda banden och göra tävlingen oavgjord. En handskakning på det här och strax därefter så vaknade busschauffören upp och var redo att fortsätta färden hemåt. Allt som kunde vittna om att två rabiata band hade gått lös på den här parkeringen i 8 timmar för att dräpa tristessen var två omänskligt höga pall torn som morgonskiftet på Calles säkert tyckte var mycket underhållande att demontera.

TACKAR SABATON SOM MJUKAST FÖR DEN HÄR HELGEN! Syns i Falun om två veckor;)

/Richard



Oavgjort!


Bon Appétit! The power of Christ compells you!


Crusty Demons is the shit!


Ballefjång, Zombiecore från Tyskland 
 
Dr.Pest, Dr. Joseph Mengeles brorsa! 


 ♥ 
EU-Lastpall

Idag har jag skramlat ihop lite vuxenpoäng och installerat en diskmaskin här i hemmet. Den gamla flyttade ju till Leksand i helgen, och hur gott o nyttigt det än må vara så är det väldigt tidskrävande och påfrestande att slicka rent tallrikarna varje kväll. Och kan nu ägna min viktiga o ack så dyrbara tid åt mer Tv-spel, gitarronani och slapp medans diskmaskineriet fixar biffen. Förutom fylla sin funktion att göra rent disk är det även en ypperlig inspirationskälla för kommande Sonic-verk. Så bli inte förvånad om gitarriffen i fortsättning påminner mer om en Electrolux Fuzzy Logic golvmaskin i rostfritt än köttig fetemetal. Tack som fan till John som var med och hämta o bar in den och Jompa för lån av verktyg. Sjukt bussigt!


Diskmaskin from hell

Tackar som fan till Deathstars, vårt crew, alla arrangörer och alla som kommit för att se oss och gjort denna turné till en utav de bästa någonsin! Nu är den slut vilket både är på gott och ont. Gött som fan att vara hemma, träffa sin familj, flickvännen, balkongen mm och slippa leva som en råtta. Samtidigt saknar man alla ställen, all fart och fläkt och framför allt Deathstars som är världens bästa band. För att visa vår uppskattning till dessa sköna glamgossar tog vi i Hamburg tillfället i akt och lekte maskerad, och klädde ut oss till våra idoler. Komplett med ryska uniformer, ridstövlar, kaptenshatt, corpse paint, läppstift och ett par kilo glitter i fejan som skulle ge vilken julgran som helst komplex. Hur grymt som helst och minen på publiken när vi kom ut som Deathstars var helt oslagbar hehe
.

Natten efter Hamburg blev rätt tokig den med. Detta var ju sista resan, och sista möjligheten att dunka plåt i bussen, dricka upp all gratisöl och maxa stereon så det blöder i öronen på sovfolket på våningen ovan. När klockan var 5 på morgonen var det dags att gå på färjan mellan Puttgarden och Rödby, och en full Skinny Disco lyckades där med bedriften att skrämma slag på en hel skolklass. Tänk er själva en kalasfull snubbe, två meter lång, dreads ner till röven och ansiktet fullt av gammalt smink komma fram och vilja prata mer er. Ungarna lär inte få en blund i ögonen på flera veckor hehe (no offence Skinny jag gillar dig som fan!!)  

Att se John med smink är en högst ovanlig syn


John goes Black Metal

I Malmö nästa morgon stod farsan och syrran och väntade utanför bussen med tårta. De påstod att det var min födelsedag idag, men i mina öron är det bara en stor konspiration och förnekar det i allra högsta grad. Men tack för tårtan iaf! Efter frukosten på KB stack jag, Richard och syrran ut på stan för att få uppleva lite tväräkta Svennekultur (eller Skåne är inte riktigt vad jag kallar Sverige, men man kunde ju inbilla sig). Idag hade det även kommit en tatuerare till stället som erbjöd sig att tatuera oss. Och Robin som är lika hungrig efter nya gaddningar som en svältande valross, var inte sen med att slänga upp armen och låta bläcket glöda. Deathstars ville inte vara sämre än oss och hade ikväll valt att köra Sonic Syndicatetema på sitt gig. Så när det var deras tur att inta scen, gör de det samtliga iklädda Sonic tröjor och hoppar omkring som påtända kaniner i låtarna. Aldrig tidigare har jag sett Deathstars hoppa under ett gig så det var en mycket oväntad syn hehe. Efter giget va det svettigt kramkalas och en förfriskad snubbe som fått lite för mycket av det goda passade även på att sparka sönder toaletten i vår loge. Nåja, utöver denna missär och en decimeter vatten i logen var det ett trevligt avslut, och jag vill till sist tacka alla i publiken som hurrade och sjöng för mig under vårt gig! Tack som fan!!

Note: Detta var sista inlägget för denna turné, och Rogers Blogg-redaktionen kommer nu ta en mycket välförtjänt bloggpause under några veckor. But I will be back

Hell-sningar Roger - Din vän i etern


Direktörsyrran


Ibland är man lättroad..


Robin "klotterplanket" Sjunnesson utökar gaddningarna


Signera skivor suger ju..


Fy fan för aftershow Pizza


Wippen kyler av sig


Dah Death Syndicate


Syrran efter några folköl


Misshandlad sketestol

Då var man tillbaka i gamla goda hårdrocks-Tyskland igen för en handfull gigs. Rockar ju, förutom den "nackdelen" att vi blir tvungna att agera huvudband och spela sist varje kväll. På så sett måste man gå upp tidigt (kl 13:00) sätta upp sina grejer och soundchecka först varje dag. Det kommer alltid massa viktigt folk från skivbolaget som man måste låtsas va trevlig mot, och ljuga att allt går skit bra medans det i själva verket suger något kopiöst! Sist men inte minst, när man väl spelat klart och ska duscha, så är givetvis ALLT varmvatten slut för att Deathstars stått där i timmar och skrubbat sina bleka arslen. Rockar inte.. Nej tacka vet ja spela först där man spelar sina två låtar med helt odugligt ljud och kan gå och lägga sig sen. Alternativ två: supa sig redlös på huvudbandets sprit och däcka i fel buss (vilket av dem väljer man själv).

Rog- och Richlasher

 

Här om dagen var vi i Köln på Underground, där vi gjorde en av de första spelningarna i Tyskland någonsin. Den gången hade vi världens dödaste fiskpublik men mycket har hänt sen två år tillbaka. Ikväll var det mer än packat och när vi väl drog igång efter Deathstars var det som att släppa ner ett köttstycke i en ormgrop! HELT JÄKLA INSANE!!!  Köln rockar och det var tom värt att ställa sig i en svinkall duschjävel efteråt. På schemat stod det att vi var tvungna att vara ute ur stället kl 01:00 STRIKT, men klockan hann både bli halv två och två innan promotorn lyckats slänga ut alla motsträviga fyllesvin ur Sonic och Deathstars. Det var ju ändå måndag så lite medkänsla fick han ju ha.

I Frankfurt har vi aldrig spelat förut men stället var slutsålt, och arrangören tog emot oss med öppna armar när vi kom. Efter load-in och soundcheck fick jag användning av mina 30 års erfarenhet som elektriker, då jag fick tummen ur röven och lödade om två trasiga kablar som jag lyckats rocka sönder under turnén. Så nu slipper jag snylta på Emils (gitarrist i Deathstars) grejer i fortsättningen. Good shit! Själva spelningen ikväll var även den riktigt galen. Efter halva setet får Richard en mycket tokig idé att stagediva ut i publiken. Tyskarna fattade vinken och efter det så var det hur mycket folk som helst som skulle upp och kasta sig från scen. I normala fall brukar vi ha en eller ett par kemikazepiloter per låt men nu snackar vi fem-sex gubbar uppe på scen SAMTIDIGT! Hur många är vi i detta band egentligen och vad tusan gör dom i Johns trumset frågade jag mig? Allt va bara kaos fullständigt, men fasen vad kul det var hehe!!!

Just nu är klockan 3 på natten och bussen rullar mot Hamburg. De flesta har haft vett att gå och lägga sig förutom Robin som sitter i loungen och håller låda för sig själv, samt Micke och Skinny som diskuterar mixerbord eller dylikt som man inte begriper ett skit om. Jag är ledsen att meddela att detta blir mycket olyckligtvis näst sista bloggen från denna turné, och jag vill redan nu tacka alla som troget följt mitt liv ute på vägarna. Tack som fan!!

John och Richard värmer upp inför Köln giget


Tom tysk hälsade på oss igen i Frankfurt


Scenen i Bochum


Rolands egen klädkedja går bra i Tyskland just nu


Roland visar hur en Stevie Vai gura ska shreddas 


Vad fan skulle du in där och göra?


Inga UFON i toaletten tack

I Dordrecht så har bussen parkerat utanför en stor kyrka, wtf? Nog för att det är helg men gå i kyrkan är väl lite väl ambitiöst om man frågar mig, såvida man inte är på turné med As I lay dying eller Carola? Deathstars trummis Ole är ju iofs gammal Black Metal trummis så det är väl för hans skull vi står här. Det visade sig dock att kyrkan är dagens spelställe, och när man kommer in i lokalen så ser det ut som vilken nersöpen hårdrocksplace som helst. Fräckt! Efter soundcheck gick jag och brorsan ut på staden guidade av två stycken Holländska polare till Richard. Som han lärt känna via World Of Warcraft (varför blir jag inte förvånad)? Men de var trevliga och tog oss runt i varje del och hörn av staden. Ikväll skulle även vår kontaktperson Mick från Ibanez/Tama dyka upp (Jag, Karin och John har sponsring på det) så då gäller det att lämna bra intryck och inte spela som en påse skridskor. Tyvärr blev det ingen ny gitarr denna gång men väl ett par paket plektrum, och han fixade även till intoneringen på mina nuvarande gitarrer så de låter som nya igen. Helt grymt!!

Tyvärr var inte spelningen den bästa från vår sida, men publiken skötte sig exemplariskt. Ett par front-row brudar hade gjort egendesignade Sonic Syndicate tröjor och började tom gråta mellan ett par låtar. Har aldrig sett något likande förut haha. Efteråt var det Deathstars tur att gå på, och de hade också en grym publik förutom EN Idiot som står och pekar finger och skriker "FACK AFF" Under hela giget. Humm varför i helvete betalar man dyra pengar för att gå och se band man ändå hatar? Mellan en låt så får Andreas Whiplasher nog av idioten och ber honom komma närmare scen, för sedan ge honom en rak högerkrok. Haha helt bäst!!! Detta mycket exklusiva oförglömliga ögonblick finns nu även bevarat på Youtube. Spana in det här: http://www.youtube.com/watch?v=32Srzg-uzCs

No one fucks with the Whip


Skinny Disco i sin naturliga skepnad

Nästa spelning var i Enschede (Nej inte Enskede i Stockholm utan detta ligger i Holland). När jag vaknar (13:00) så låg alla fortfarande och sov så jag beslutade att själv leta mig in på stället. Allting var helt nybyggt, stort som fan och med en miljon ingångar minst. Men till slut hittar jag en öppen dörr och traskar in. Stället påminde om en stor skola med massa korridorer, våningar och lokaler, och det dröjde inte länge innan jag var complete lost!! Jag frågar någon om hon visste var scenen var men hon förstod inte alls vad ja prata om? Humm, väl tillbaka på bussen så hade de börjat loada-in, och jag blir guidad upp till andra våning där scenen och logerna fanns. Stället var i övrigt helt grymt, kanske det fetaste på hela turnén och det var nästan slutsålt vilket inte gjorde det sämre. Allting vara bara helt perfekt fram till efter giget då jag skulle gå till cateringen och hämta något att dricka. I all min iver glömmer jag att det är en glasdörr emellan rummen och FACEPLANTAR rakt in i dörren(!!!). Krocken gick så illa att ena ögonbrynet sprack och blodet sprutar. Väldigt mycket metal men helvete vad klantigt av mig och satan vad ont de gjorde!!!!   

Blod Hell yeah!!


Ännu en (hård) posebild med Martin Rö-tott


Micke och Robin gillar varandra


Här kunde man skymta Robin och Micke senare under kvällen


Cat har ibland svårt att behärska sin styrka


Helt Bäst!