piroger

Då har turnén dragit igång på allvar, första spelningen är spikad och vi har fått stifta bekantskap med grabbarna i In Flames och det franska bandet Gojira som vi även delar buss med. En trång så in i helvete sådan, föreställ er att bo sexton vuxna män-i-skor i en lägenhet på 20 kvadrat så förstår ni själva vad jag menar. Bunkarna vi sover i är häller inte de lyxigaste utan är svin låga i tak. Känns som att sova i en begravd likkista och de saknar både strömuttag och en hylla att lägga prylar på. Något man varit bortskämd med tidigare så det suger lite. Men man ska inte klaga. Reser hellre såhär än att konka runt i en husbil som vi gjort de senaste två turnéerna, och det franska bandet är hur as trevliga som helst.

Gårdagens spelning i Glasgow var lite av ett uppvärmningsgig för hela turnén. In Flames hade dagen innan hyrt en stor lokal där de satt upp hela sin rigg och repat setet ett par gånger, men den lyxen hade inte riktigt vi. Så soundchecken blev i stressigaste laget och några monitorer lämnade in skylten under giget men i övrigt gick det helt okej! Lite halv sugigt är det dock att vi måste gå på scen redan 20 minuter efter dörrarna öppnats. Och med tanke på att de flesta ställena rymmer ett par tusen gubbar kanske det hunnit komma in max ett hundratal när vi går på. Suck! Men sådant är livet som supportband. Det är bara att slicka metervis med hårig röv och gilla läget. Nästa gång är det vi som bär byxorna och visar vart skåpet ska stå Moohaha!

Vårt turné åk

Första turné bärsen

Idag är vi i Birmingham som gäller som bl.a. är hemstad för kända akter som Judas Priest och Led Zeppelin. Fräckt värre! Efter vi loadat in all skit så var mitt och Richards första mission att ge oss ut på staden och ragga upp en sportaffär där vi kunde tjacka hantlar och dylikt. Detta visade sig dock vare lättare sagt än gjort. Det kvittade om sportaffären var tre våningar hög och stor som en fotbollsplan. Den enda men kunde hitta var golf och fotbolls skit. Någon annan sport verkade överhuvudtaget inte existera i detta land. Efter två timmars yrande hittade vi dock det vi sökte och Richard köpte skrot på totalt 40kg. Sådär lagom roligt var det att konka tillbaka med det till klubben sen.. Fy fan.

 Nattamat på Macke knacken

 En snubbe från Australien passade på att se oss när han var i England

Halvfräsig livebild från Birmingham

Den dagen man fick reda på att man skulle ut och turnera med In Flames så gick en stor dröm i uppfyllelse. Har lyssnat på dem i tio år, köpt nästan all skit de gjort och sett dem live sex gånger.  Det har aldrig spelat någon roll vad de gjort, vilken skit de än släppt har det alltid varit bäst! När jag här om dagen satt och läste min blogg från våren 2006 så beskrev jag hur förbannat salig jag var för att In Flames skulle spela på Hultsfred. Jag gjorde frivolter i hemma i tv soffan och var tvungen att meddela hela världen att jag skulle dit och spana! Om jag då fått höra att två år senare skulle vi ut på turné med dem hade jag bara flabbat och bett mig dra åt helvete. Men nu är det sant!

Ett gäng hip-hoppers? Nej Sonic Syndicate

Nog med skit snack. Befinner mig för tillfället på ett tåg i Skottland från Glasgows flyplats på väg in till Glasgow central. Vi flög hit från Göteborg redan igår kväll, så var fan har jag att göra på flyplatsen idag? Sanningen är att det lyckades köra ihop sig en del redan när vi landade igår. När vi skulle stiga av planet GLÖME jag plocka ut min jacka från "hathyllan" på planet. Jaja skit i den, jag hittar väl en ny under turnén tänkte jag. Senare under kvällen upptäckte vi dock att Richards kameraväska med videokameran också var borta! Den låg också kvar på hathyllan, och en turné utan videokamera är fan inget alternativ! Måste ju behålla vår image som idioter och visa familjen hur vi har det. Vi försökte ringa till flygplatsen men de skickade bara oss vidare till någon vilsen idiot i London, och hemma i Göteborg så pendlade svaren mellan pass, fiskmås och Borås. Suck..  Så vi slog våra kloka huvuden ihop och beslutade att ta tåget tillbaka till flygplatsen nästa dag och kapa tillbaka vårt bagage. Och se på FAN! Bruden bakom informationsdisken visste direkt vad vi snackade om och plockade fram våra grejer på nolltid. Fy fan vilken lättnad! Nu ska vi bara pallra oss tillbaka till hotellet sedan leta upp klubben där vi ska äga In Flames ikväll YEAH! X).

KAMERAVÄSKAN ÄR TILLBAX!!! YEEEH!

Sight-seeing in Glasgow

Efter en förbannat lång väntan så var det dags för ett nytt skivsläpp. Plattan "Love and other Disasters" har ju legat färdig sedan i Maj så det har varit ett jäkla tummrullande och navelpillande sedan dess. Men igår den 19 september brakade helvetet löst, och med det så gör vi även en veckas lång signeringsturné med start i Göteborg igår. Signeringen skulle äga rum kl 17 men redan kl 7 på morgonen skulle vi vara radiogäster i Mix Megapol. Vilket medgav att man fick pallra sig upp redan kl 5! När man jobbar är de ju fullt normalt att stiga upp så okristligt tidigt, men i dagsläget räknas ju 5 i ottan som standard för läggdags. Skulden på detta lägger jag på Xbox liret Bioshock som hållit mig sömnlös de senaste nätterna. Helt sjukt grymt!

Tjötar skit på Mix-Mongopol i Gbg

Radiogrejen klarade vi av på en halvtimma och gick ut på att Roland och Robin tjötade om nya skivan, såg ner på Frölunda Hockey (SMART i en radiokanal stationerad i Gbg!) samt framförde en låt akustiskt. Efter detta äventyr skulle vi ha en interljuv med GT Expressen, men innan det hade vi två timmar dötid att slå ihjäl. Så vi drog och slog ner oss på första bästa fik mitt i city. Förutom att kränga kaffe och kanelbulle passade jag även på att gå på holken och lämna ett bud. Detta var okej fram till själva torkmomentet då jag får mitt livs överraskning att skethuspappret är SLUT! Oläge så in i helvete. Att smyga över till damtoan bredvid gick ju, men var inget alternativ. Så jag tar fram min sista livlina och ringer en vän. Min plan funkar och superhjälten Richard kommer och petar in ett gäng serveter under dörren och dagen är räddad. Puh!  Efter GT interljuven och plåtningen hade vi ytterligare sex timmar och slå ihjäl så vi drog ut till Net on net för att inhandla en ny backtrack. Vi ska ju dra på turné nästa vecka med start i England, så häromdagen så paketerade vi ihop alla trummor, förstärkare, backtracken och bråte på en pall och skickade iväg dit. Vad vi då inte hade en tanke på, var att vi har ett gig kvar att göra hemma i Sverige! Den 24 september spelar vi i Motala och ett Sonic Syndicate gig utan backtrack skulle förmodligen kännas jäkligt naket. Så vi beslutade att köpa en ny, dvs mp3-spelare, en karaoke maskin och ett gäng stereokablar. Svårare än så behöver det inte vara.

Signing in action

PS. Bilderna är från Stockholm och är tagna utav Soile. OBS!

Peace out - Roger

Roland och Robin spelar akustiskt

Hälsning från våra vännerrr Amon Amarth som signat dagen innan

Richard, Sandra och Nicke alias: Smeten

 Jag ser dum ut

Lite sent men kände att jag ville berätta om detta. Enjoy!

Häromdagen så var hela Sonic patrasket i Stockholmo i två dagar för att göra pressgrejer inför kommande skivan. Dessa dagar och framförallt torsdagen var helt packad med interjuver, fotograferingar, radiointerjuver, ett lyssningsparty och en spelning på TV4 Nyhetsmorgon. Jag börjar direkt med att erkänna att jag inte är den presskåta typen i bandet och tycker sådana här grejer är sjukt segt. Men som tur, är övriga i bandet inte lika folkskygga och kan ta hand om detta hehe.

Efter sex timmars drygande i vårt vrål åk så kom vi hem till vår manager i Täby där en överraskning väntade. På köksbordet låg en halv miljon kort(!!!) och posters som skulle signeras. Så det var bara att slå ner sig, greppa pennan, se glad ut och påbörja denna psykiska tortyr hehe. Inget ont om att skriva autografer men då får de ju gärna vara i mottlig mängd. Har hört talas om att författare anställer folk som signerar deras böcker åt dem, då de själva inte har tid eller ork att skriva kråkor i hundratusen böcker själva. Det kanske vore aktuellt för oss? Ska lägga fram detta för vår manager så får vi se vad han säger hehe. Två timmar senare var dock alla kort märkta och jag, Richard, Robin och John gick ut och sökte upp närmaste Mcdonalds för att få i oss lite kvällskäk. Roland och Karin hade redan gått och lagt sig då vi skulle upp kl 3 nästa morgon för att åka till TV4.

Morgonen därpå och åtta timmars (för lite!!!) sömn senare så vaknar jag upp halvdöd av ett ilsket mobilalarm. Natten spenderades på ett parkettgolv med en handduk som kudde, så skönhetssömnen lös med sin frånvaro. Men det var bara att bryta ihop och packa in sig i bussen och blåsa iväg till TV4 huset. Väl där så packar vi upp och riggar all utrustning i morgonstudion och soundcheckar de två låtarna minst ett tiotal gånger. Allt ska ju vara så galet petnoga när de ska spelas och sändas live så det bara att gilla läget. När vi repeterat klart med kameror och hela kittet så var det frukost och det fanns tid att slappa lite. Enligt schemat skulle vi inte gå på förens om två timmar så det vara bara att hugga första bästa soffa eller hörn och slå på viloläget. Gött! Fem minuter senare kommer dock värdinnan inspringandes och säger att det blivit en ändring i schemat och att vi måste vara redo om 10 minuter!!! Dra åt helvete vilken panik man fick! Tror aldrig jag bytt kläder eller fixat barret så fort. Tänk er Clark Kent när han går in i telefonkiosken och kommer ut som Stålmannen? Lite som så fast bättre!  TV4 ville även vi skulle byta låt och köra den lugna låten (Enclave) först. Krångligt ska de vara, men antagligen för inte riskera att skrämma bort alla tv-tittare direkt.

Frukost time på TV4

Framförandet gick dock bra och jag var inte alls så über nervös som jag hade förväntat mig. Nästa låt (Jack of Diamonds) skulle inte spelas förarens om några timmar (såvida inget ändras igen?) så vi beslagtog ett gäng soffor och slog ihjäl lite tid. En kul grej var att Triss vinnaren som var där och skrapa fram 100.000:- var ett Sonic fan. Så hon ville ha våra autografer samt en bild tillsammans med oss. Coolt värre! Så småningom var det dags för sista kioskvältaren vilket gick hyfsat. Vi hade varit tvungna att klippa ner låten för att den skulle klocka under tre minuter . Vilket resulterade i några små missar men fuck that. Det är bara TV ni vet.

Nästa punkt på schemat var Bandit Rock radio där Robin och Roland skulle framför ett par akustiska låtar. Jag var aldrig med på detta men fattade det som att de hade gått bra. Intervjun tillsammans med låtarna kommer att sändas på Bandit inom kort så håll getögat och örat öppet. Sedan var det lunch och efter det två plåtningar med en fotograf från Metro och en från werock.se. Antar att vi såg ut som självdöda zombies hela högen, och läsarna lär väl tro att det är Lordi som är på bild, och inte trendrockarna i Sonic Syndicate. Men vad kan man begära när man varit vaken sen kl 3 på morgonen? Efter detta nöje så åkte Richard och Karin iväg till P3s studio för ytterligare en radiogrej. Medans vi andra stannade kvar och gjorde intervjuer för ett gäng nättidningar.

Kvar på schemat nu var ett lyssningsparty där vi bjudit in diverse pressfolk, sådana som hjälpt eller hjälper oss, samt hade Bandit rock radio haft en tävling där några kids hade vunnit att träffa oss och lyssna på nya skivan. Om jag ska vara ärlig var jag inte helt sugen på detta, men det visade sig snart vara hur kul som helst! Alla var supernöjda över nya skivan och hade bara positiva kritik att ge, vilket var förbannat kul att höra! Kul när folk tycker om det man gör för en gång skull hehe. Tyvärr var vi tvungna att blåsa hem mot Falkenberg samma kväll för Richard och John hade ärenden att utföra nästkommande dag. Roland ville dock stanna kvar och jobba på fyllan, så han dissade oss och tog tåget hem istället. Jäkla Hardcore snubbe det där hehe.

PS. Kolla in låtarna från TV4 HÄR

Peace out Roger

 Posebild Yäy!

Roland från Småland med världens längsta tunga!! oO