piroger

När jag och Mike vaknar och ska börja rulla igång vrålåket så upptäcker vi en tjock bubbla på vänster bakhjul. Oläge som fan om det smäller tänkte vi, och ger oss av till första bästa däckfirma för att byta. Under tiden hade bubblan hunnit växa sig ännu större och på vägen dit var det fullt med folk som tutade och signalerade att snart går hjulet åt helvete. Men det klarade sig. Väl framme på firman så krävde de att alla måste gå ur bussen innan vi kan göra något. Så det var med ett stort leende på läpparna vi gick in för att väcka allihop. Sunkiga och förstörda vankade alla ut i garaget och de kunde påbörja däckbytet. Som tack för hjälpen satte vi uppe hela gänget på gästlistan för ikväll.

Ikväll var det Clevelands tur att smiskas upp i brygga, vilket var lite oroväckande för det var i denna stad Panteras gitarrist Dimebag Darell blev skjuten för ganska exakt tre år sen. De har dock börjat med strikta säkerhetskontroller på spelställena efter denna incident, vilket både har sina ljusa och mörka sidor. De tråkiga är att de tar löjligt lång tid att släppa in folket, vilket suger för oss som support band som måste gå på scen relativt tidigt varje kväll. Å andra sidan slipper man risken att få ett stålrör i nacken.

När vi kom fram till stället så fick hela turnén sig en stor överraskning om att de skulle va en festival vi skulle spela på, med oss, Himsa och Amon Amarth som headliners, och tio andra lokala band. Så soundcheck kunde man glömma och den enda föda som bjöds på va bananer, äpplen och apelsiner. Vem tusan kommer på idén att servera frukt på en metal festival? Rått kött och grisblod ska det ju va! När dörrarna öppnades var det säkert femtio meter kö utanför och när vi skulle lira så var det helt tjock packat med folk framför scen. Giget gick coolt med bra röj och efteråt så åkte vi ganska omgående.

Chicago 8 Dec - House of Blues

Idag är det en House of Blues spelning (den femte i ordningen) vilket betyder hög standard på allt från fet scen till fräscht käk. House of Blues är alltid i en klass för sig och brukar va placerat centralt i städerna och detta var inget undantag. Ett kvarter bort låg ett nio våningar högt Macy´s (tänk Åhlens i Stockholm, men mångdubblt större). Här slog vi ihjäl ett gäng timmar och jag hittade bl.a. ett par coola Jeans. Vi hittade även vår cd i skivhyllorna. Yeah!

Backstage hade vi soffor, dusch, och skit möjligheter. En TV där det rullade Ultimate Fighting, en kyl full med bärsa och diverse godsaker, och en egen balkong där man kunde titta ut över scen och publik. Sånt gillar vi! Kvällens show skulle även bli filmad för något TV tjosan så det va ett grymt gig som gällde och ingenting annat. Spelningen gick bra men egentligen inget märkvärdigt. Publiken var med på ett par noter men va överlag rätt död. But fuck that..


Oläge som fan!


Byter däck


På Starbucks cafe i Chicago 



Rolle och hans vänner


Yäy!


En önskebrun mitt i all shopping iver


Den här bjässen skulle farsan fått i julklapp (om den inte kostat 1500$)