piroger

Efter en mycket kunglig natts sömn på hotellet så var det dags att ta på sig vinterjackan, mössan, understället, handskar och jeans(?). Kom aldrig på tanken att ta med mig thermobyxor på turnén så valet stod mellan jeans eller kloster kalsonger. Vilket jag fastnade mest för de förstnämnda. Efter att provat ut en schysst bräda, och tjackat liftkort så var det första bästa korgliften upp i backen. Det är lågsäsong nu så det var knappt en käft varken i liften eller backen, det var nästan så man kände sig lite ensam när man åkte. Å andra sidan minimerar man risken att köra ner folk och backarna höll sig fräscha betydligt längre. Till en början åkte vi alla tillsammans men skidåkarna John och Sebbe bröt sig ganska snabbt ut ur eliten för att ge sig på de lite tyngre backarna. Själv hade jag Mike som snowboard partner som inte stått på en bräda på tio år, så det var milt sagt väldigt ostabilt till en början. Men efter 30 minuter och lika många vurpor så fick han till det och åkte på som aldrig förr!

Efter ett par timmars åkande stannade vi på toppens restaurang för lite mellanmål och varm choklad. De satt som en snöboll i skrevet och känseln i fingrarna och tårna var mer än mycket välkommet tillbaka. Dagen var dock inte slut än så efter vi svalt chokladen kastade vi oss ut i backen igen. Vinden högg i kinderna och snön piskade i ansiktet men skam den som gav sig. Mike satte dock punkt för det hela var när hans bindning på brädan gick sönder. Så då tog vi alla följe och lämnade tillbaka bröten.

Nu var det dags att lägga fokus på kvällens gig istället. Men efter att lagt all energi i backen så var det inte annat än att man kände sig förbannat omotiverad att ställa sig på en scen. Sagt och gjort, spelningen blev en lam historia från mitt håll, but I couldent care less..

Salt Lake City 12 Dec - Olympic Syndicate Games

Efter en trist lång resa genom berg och öken var vi framme i Salt Lake City, och om jag inte minns fel så var det här Olympiska Spelen hölls 2002. Men när är det dags för Olympic Syndicate games istället. Lite hårdare, lite bättre, lite mer hår i röven. Hold Tight!

Jag kände mig fortfarande inte helt återställd efter gårdagens snö aktiviteter. Krasslig hals, snorig näsa och orkeslös kropp. Hela jag va som en stor ömmande böld och kändes nästan som jag var på väg att bli sjuk. Så det blev till att knapra Ipren, halstabletter och snorpapper för att överleva kvällen. Detta tillsammans med sjukt go mat på klubben gjorde jäkligt gött. Kebab, grillspett, kyckling, potatis, ris, bröd, tzatziki och sallad. Ja kockarna visste precis vad det handlade om.

Förutom oss, Himsa och Amon Amarth så var det även ett lokalt öppningsband idag. Inget märkvärdigt tänkte jag men fan va grymma de var. Bra show och trevlig musik, så trevlig att jag var tvungen att inkassera ett stycke skiva efteråt. Självklart kunde inte vi vara sämre så vi gav järnet och gjorde ett betydligt grymmare gig än igår. Imorgon har vi 160 mil till Vancouver så vi gav oss iväg ganska omgående.


Tummen upp


Ragge och Robba


Skidåkar losers ;-)


Sebbe, John, Mike


Himsa in action!