piroger

Jag måste börja med att berätta att de två slaskhinkarna Robin och manager Mike har slagit vad om att inte dricka någon läsk eller äta skräpmat (chips, godis, dylikt) på de två närmaste veckorna av turnén. Vilket de än så länge lyckats imponerande bra med att hålla sig ifrån. Good job! Spelställena på en turné har nämligen kakmonstret som underleverantör och cateringen består då av godis, läsk, chips, kakor, bröllopstårtor och fett drypande konfektyr. Men de flesta av oss i detta band är mycket hälsomedvetna (inkl mig själv) och håller oss till frukt och salladsskålen istället. Vi brukar även hålla oss i form med armhävningar, hoppa hopprep, set-up och hantlar i värsta Arnold Swarzeneger andan efter gigsen. Man vill ju inte se ut som Peter Harrysson när man kommer hem.

Ikväll spelade vi i ett trasigt halvrisigt fuskbygge som såg ut att rasa ihop vilken sekund som helst. Som tur va såg de bättre ut inuti än utanpå men förväntningarna var inte de högsta direkt. Trasiga ställen brukar nämligen krylla av trasiga hårdrockare som inte vill känns vid varken oss eller vår svenska schlager metal, och ni anar inte hur rätt jag hade. När dörrarna öppnades så strömmade det in blodtörstiga hårda rockers och när vi gick på scen så ylade de Slayer istället för Sonic. Men vi gjorde i alla fall ett kanon gig och oväntat nog lyckades vi få med oss större delen av publiken.

New Orleans 26 Nov - Stripklubbar och cocktail barer

I New Orleans fann vi äntligen solen så jeans, tröja av. Kortbrallor, T-shirt, solbrillor på! Stället hade inte öppnat när vi anlände, så vi tog oss alla en rundtur för att snappa upp lite kultur och givetvis sol. Det som kännetecknar denna stad mest är krokodiler, Voodoo dockor och ett jäkla festande. På Bourbon Street hitta man pubbar, stripklubbar och cocktail barer till förbannelse, men med tanka på att vi gick där mitt på ljusa dan så var allt stendött. När vi gick förbi en tatuerings studio så kom Robin och Mike på att de hade varit fräckt att tatuera sig här. Det dröjde sedan inte länge innan Roland och Karin också va på, och saken va biff. Detta projekt tog dock längre tid än planerat så när de vankades soundcheck så var det Jag, John och Richard som fick bära upp det tunga Sonic skeppet helt på egen hand.

En stund senare var det fyra stolta och tatuerade själar som återvänt till stället. Robin och Mike gjorde varsin Voodoo docka på armen, Rolle gjorde en skalle på armen och Karin gjorde en vädur på ryggen. Giget gick bra men fräckast av allt va att promotorn på stället va född i Sverige och hade släckt i vår hemstad Falkenberg. Hur fräckt som helst ju! Imorgon har vi 100 mil och köra till Orlando utan någon ledig dag i mellan, så efter vi packat ihop grejerna så var det snabba ryck iväg.


Lunch på ett baguette place


Richard stekare


Jag agerar naturfotograf


Surfar på bardisken


Rolles nya tatto


House of Blues scenen i New Orleans