piroger

Efter en intensiv actionladdad bilfärd upp till Stockholmo så ägnades min fredagskväll med middag på taj-stället Koh Phangan, och natt på Hotell Hålsten på Östermalm med flickvännen. Detta är sista gången vi ses på sex veckor så kände att vi ville vara mer för oss själva, än att slåss om soffplaterna hemma hos manager Mike. Dessutom var våra Falkenbergsbröder i Union Square där med, så totalt 12 pers i en lägenhet på 70 kvadrat var inget som lockade. Inget ont om varken dem eller de andra, men NEJ Tack!!

Ny backdrop, sidedrops och frontskin. Hell Ye!! 

Efter en god natts sömn, en stabil frukost på hotellet och en fika på Odenplans så tog jag tunnelbanan till fryshuset där vi skulle lira. Och det räckte fan bara jag såg stället så började nervositeten komma krypandes. När det sedan redan kl 13 stod kids utanför och köade, och spelade mobilmusik med något som jag uppfattade som väldigt bekant så darrade hela jag enda ut i päcken!! Vet i fasen varför men det är alltid mer nervöst att spela som huvudband. Att vi sedan ska riva av så många som 19 låtar(!). Då många som vi aldrig ens testat live och att giget var slutsålt hade också en bidragande orsak. När jag kommer in så är scenbygget redan i full gång och möts av nyheten att det ena förbandet Dead By April har ställt in. Tråkigt som fan.. Men deras trummis hade blivit sick så inget att göra. Detta är fjärde gången vi skulle spelat med dem (Jönköping, Metaltown, Rockweend och idag) varav de ställt in samtliga utom ett. Lite humor över det ju.

När dörrarna öppnades så trycktes alla 750 gubbar in i Klubben och Union Square öppnade kvällen stenhårt! Aldrig sett dem så bra förut så fett med cred åt dem. Sedan var det vår tur och innan vi skulle gå på skulle vi fotos och massa skit. Drygt värre men får hoppas det blev fräckt. Giget var iallafall jäkligt lyckat och publiken var lätt en utav de bästa vi någonsin haft! Ett riktigt oförglömligt ögonblick var när Roland tog på sig ett par boxningshandskar (som han hade hittat backstage) och säger något i stil: - "När jag tar på mig dem här, då är det jävlar i mig alvar!". Sedan kastar han ut dem till publiken. Detta visade sig dock inte vara något smart drag då det var ljudkillens handskar, som han tydligen hade använt under sin boxarkarriär och då betydde väldigt mycket för honom. Helvete vad sne han blev och pinsamt som fan för oss!!!



Roland är en händig man



Putte och Sebbe från Onion Square


Fin bild på mig och hjärtat! Foto: Soile



Inte lika fin (men fräck) bild på mig och Roland! Foto: Soile