piroger

Stället i Milano hade vi blivit varnade för skulle vara ett riktigt dasställe, och mycket riktigt. Efter man gått in tog det inte fem minuter innan man gick ut igen. Smutsigt och ofräscht, toaletter som inte ens gick att spola, lösa hundar som gick loss på allt och alla, och en nästan helt obefintlig scen. Nej här ville man inte vara kvar så efter vi loadat in stack jag, Richard och Roland ut och rekade sevärdigheter. För en gång skull var det rätt gohärligt väder ute och inte kilometervis med äcklig snö. Något det dock fanns gott om i Milano var fotbollshuliganer då det var möte mellan Inter och Manchester United ikväll. Säger mig inte så mycket men det ska tydligen vara förbannat fräckt! På varje krog och varje hörn flockade det sig fulla högljuda supportrar och då främst engelskmän. Så hade man skrikit Inter hade man garanterat åkt på en högerkrok.

Katedralen i Milano, två svennejävlar och en miljon fotbollshuliganer


Ragge och Tour-manager Anthony

Tillbaka på stället så var det soundcheck och efter bara en halv låt var John helt vansinnig! Då två trumset inte var något alternativ ikväll så tvingades han spela på Deathstars trummor. Vilket är som att spela på ett trumset tjackat på Gekås menar John. Va fan trummor som trummor? Det är väl bara och banka och se glad ut (menar jag som kan jämföra sitt trumspel med att hälla ut en säck potatis). Efter soundcheck var det käk, vilket bestod av en form lasagne, bröd och sallad. Hur fasen ska en form räcka till oss allihop? Men det var väl bara att gilla läget och äta sig mätt på bröd och kaninmat. En kvart senare när alla är mätta och glada kommer dock två nya formar fram med kött och potatis(!!! )Tjena.. Så den maten förblev orörd då det snart var dags för gig, och man ville inte riskera att spy på publiken. Själva giget var dock ingen rolig historia. John var svinförbannad över Gekåstrummorna och schabblade som satan med backtracken mellan låtarna, jag drog en sträng och Rolands mick strejkade titt som tätt. Den enda som höll humöret uppe var Richard som antagligen var för dyngad för att inse misären. Så medans vi andra svor och slet vårt hår, höll han låda för publiken. Efter "showen" skulle vi fått aftershow-käk men kocken var för full så vi fick nöja oss med rester från middagen. Rockar INTE, men det var iaf ett godtagligt skäl.

En uppgiven John under giget i Milano


Cat och hans harem av fans

Nästa dag var en day-off i Barcelona som största del spenderades på ett über stort köpcenter och en restaurang nere vid stranden. Har varit i Barcelona två gånger förut (med In Flames och Soilwork/Dark Tranquillity) och det är en jäkligt fin stad. Den dagen jag är snuskigt rik ska jag och Fanny skaffa oss ett eget mansion här med pool, bungalow och golfbana (hatar golf, men för syns skull). Dagen efter var speldag och det skulle äga rum på "Bikini" som tydligen ska vara ett känt ställe(?). Roxette hade tydligen lirat här var det någon som sa, Yäy! Klubben var iaf helt okej med fräscht backstage, cool, mysig miljö och inte ett jäkla råtthål som man fick erfara i Milano. Efter soundcheck gick vi på restaurang vilket kan tyckas glamoröst, men de var sjukt sega så när vi väl fått in maten var det bara en halvtimma kvar till vi skulle stå på scen! Se efter man slängt i sig käket blev det att lägga benen på ryggen tillbaka, på med tre veckors insvettade scenkläder, stämma gitarren och köra! Inga konstigheter bara pure rock´n´roll hehe. Cat får återigen stå för kvällens citat:

-          Alla fula Cat-fans borde fan få betala dubbelt inträde haha


Framme i Barcelona


Richard stekare solar på playan (parkeringen)


Rich och Cat är redo att möta fansen


Guitar Hero. Rocks!


John får barret gallrat av barberare Robin


Mogenheten på bussen är förhållandevis högre än såhär. Eller inte...