piroger

Som jag nämnde tidigare bloggen så är det förbannat dåligt med semester möjligheter denna sommar. Förutom att ha röven full med Sonic så har jag även hoppat in som "sommarjobbar jävel" på mitt gamla jobb för att skrap ihop lite extra fickpengar. Men idag hade både jag och flickvännen en ledig dag så vi bestämde oss för att rasta hullet och göra en utflykt till Helsingör!

Jag hade kvällen innan ställt alarmet på 9:00 så att vi slöhögar skulle komma iväg i tid. Men de alarmet snoozade man ju bort i oändlighet när det börja ljuda. Har man en ledig dag så är ju sova prioritet ETT och ingenting annat. Så min plan på att vi skulle komma iväg runt tio sprack direkt. Närmare kl 13 satt vi dock i en rullande bil och äventyret till vårt rödvita grannland hade börjat. När vi anländer till Helsingborgs hamn så var det mindre än fem minuter kvar till båten skulle gå, så vi tjackar biljetter i rekord fart och slänger oss ombord på färjan i värsta Die Hard andan!

Väl i Helsingör så tar vi en promenad i det fina sommarvädret för att sedan slå oss ner på en av stadens många uteserveringar för lite danskt krubb. Tyvärr blev det bojkott för Pölse och torkad lök den här gången, för en portion rödspätta, remouladsås (uttalas: remolöööödesaus) och pilsner istället. Men det rockade fan! Till efterrätt blev det italiensk glass och lite glidande på stan och spanade i affärer innan det är dags att hoppa på färjan hemåt igen. Som slutsats kan vi säg att Danmark är faktiskt trevligare än man tror. Detta gör vi om Älskling!

"Italiensk Is", vadå is??

Efter att man är klar med inspelningen av nya skivan samt en fem veckors USA turné kunde man ju förvänta sig ett par månaders semester på en solig sandstrand med paraplydrink i Thailand. Men det kan man ju fet glömma då vi har tonvis med press, lyssningspartyn samt inspelning av ett par feta musikvideos att ta itu med. Så ingen rast och ingen ro..

Den senaste veckan har vi filmat videomaterial tillsammans med Patrik Ullaeus (In Flames, Dimmu Borgir, Arch Enemy mm) till två låtar "Jack of Diamonds" och "My Escape" som kommer bli de första singlarna från nya skivan. Den första är en klassisk Upp-tempo låt med svängiga riff, mycket melodier och en refräng som lär svetsa sig fast som brinnande napalm! En klassisk Sonic låt med andra ord och kanske det bästa vi gjort sedan "Jailbreak" om man frågar mig. Låt nr två "My Escape" är en riktigt smörbalad med hög hitpotential, och vårt egna svar på Back street boys gamla 90-tals hit "I want it that way". För att göra det hela enkelt skulle vi egentligen bara kunna ta deras video och klippa in vår låt istället? Ingen skulle märkt någon skillnad då vi både låter, samt ser ut som dem hehe.

Vi började filma på första videon förra veckan och det är en klassisk live hårdrocksvideo då vi står och spelar och allt ska se så jäkla fräckt och häftigt ut som möjligt. Första scenerna spelade vi in på Varbergs motorbana där vi står på en grusplan och röjer medans ett gäng crossåkare kör på bakhjulet och hoppar och har sig runt omkring, Vi hade även skrapat ihop ett gäng kids (ca 30-35) som springer och moshar mitt framför näsan på oss. Låter helt cp men de kommer säkert bli fräckt, tro mig! Vi kommer även ha med ett par Lamborghini bilar som rejsar och kör som helvete, samt lite annat smått och gott. I balad videon är det tänkt att vi ska ha någon form av handling och inte bara stå rakt upp och ner och se mongo ut. Vi var dock tvungna att ha lite mongo bilder med, så vi åkte ut till det trasigaste och mest förfallna bygget i hela Göteborg och filmade bland all bråte och skit. Det var roligt men ärligt talat. Fasen vad löjlig man känner sig att stå jämte en bandspelare och "spela" och posa som en jäkla skyltdocka från Åhlens. Men men, ska bli förbannat spännande att se resultatet när allt är färdigredigerat, och alla värdelösa scener på mig är bortklippta hehe.

Efter fyra veckors turné ös på andra sidan Atlanten, så var det dags att spänna fast sig i flygstolen och blåsa hem igen. Som slutsats säger jag bara: Detta är den roligaste och festaste turné jag gjort på 25 år! Goare gosegubbar än Nightwish finns fan inte! Hade inte tvekat fem spänn på att få följa med på alla deras spelningar hehe. Något som inte var så kul dock var att min och Richards morfar gick bort under turnén.. Där av flyger vi hem två dagar tidigare än de andra, så vi kan delta på begravningen på tisdag.

Igår gjorde vi sista spelningen i Mokena på "The Pearl Room" som ligger en timme utanför Chicago. Ett stort och flott bygge som hade allt man kunde begära. Egen backstage bar, biljardbord och t.o.m ett akvarium! Gött att avsluta turnén på ett flott ställe och inte på ett horhak (som dessvärre är mer regel än undantag när det gäller USA). Vi kom dit ganska tidigt, så istället för att sitta och ruttna sökte upp närmsta shopping mall för att handla upp de sista dollars´arna. Här fick jag köpt ytterligare några tröjor och ett par converse skor som syrran hade beställt. Vi letade även upp varsin present till Nightwish medlämmarna. De har ju sponsrat oss med öl och brännvin mm på hela turnén så det var allt på tiden att vi gav något till dem. Stället ikväll var slutsålt och allting var dukat för ett riktigt kanon gig och NW´s tour manager var på så gott humör att han gav oss 10min längre speltid! Tyvärr kändes dock inte spelningen så fräck som man förväntat. Allting gick mest på rutin och det där lilla extra lös med sin frånvaro. Kanske berodde det på att vi inte fick någon ordentlig soundcheck? Nightwish skulle nämligen ha "Meet and greet" möte med ett gäng fans efter dem hade checkat, så då kunde inte vi stå där och leva jävlen. Hur som helst, Nightwish gjorde i alla fall ett kanon gig (som vanligt) och efteråt var det fullt kramkalas som aldrig förr i deras loge. Deras presenter som bestod av små plastfigurer tillsammans med ett personligt meddelande hade vi gömt i deras buss. Hoppas fan de blev glada för det låg ett jäkla jobb bakom allt hehe.

Efter showen åkte jag och Richard hem till Alexi (vår gamla skivbolagssnubbe) i Chicago där vi skulle slagga, medans de andra blåste vidare mot New York. Kul som fan att träffa han igen! Han har hälsat på oss inte mindre än tre gånger i Sverige, men nu fick vi chansen att se hur hans liv egentligen handlade om. Nästa dag (idag) så hann vi även med en privat sightseeing i staden innan vi var tvungna att ge oss av till Chicago Ohair airport. Väl på flygplatsen och vid incheckningen av vårt baggage visade det sig att Richards väska vägde tio kilo för mycket!! Tanten var inte häller helt nöjd med att jag tejpat ihop mina gitarrcaser till ett paket. Men efter att vi kopplat på Christer Sjögren charmen och betalat överviktsavgiften gick hon i alla fall med på att checka in det. Phu! Detta var slutet på denna turné. See you again soon!

Ragge och Marco

Ragge och da Nightwish tour Fucking Ace!

Nu börjar turnén sakta men jäkligt säkert vankas mot sitt slut, och efter denna kväll återstår bara tre gig. Varav ett är ett eget headline gig tillsammans med två lokala band. Ska bli skönt att komma hem igen, men samtidigt förbannat tråkigt att inte kunna hänga och öppna för Nightwish mer då det är ett så jäkla gött gäng. Får verkligen hoppas att de tycker de samma om oss och väljer att ta med oss fler gånger. Nightwish turnerar ju konstant och kommer göra det fram till september nästa år innan de ska börja spela in sin nästa skiva.

Förutom att det är onsdag idag så är det även Richards födelsedag, men mer om det senare. Här om dagen spelade vi i Denver och innan det fick vi tid till lite shopping i en fet mall. Hittills har jag inte hittat något fräckt alls på hela turnén, men dra åt helvete med schyssta kläder jag fann idag! Mest tröjor och T-shirtar men även en cp snygg skjorta och ett skärp. Inte alls illa för han som köper minst kläder i hela Falkenberg, och de bästa av allt är att nu behöver jag inte tvinga mig ut att köpa kläder på flera år! Richard var inte sämre han och köpte även en för tidig födelsedagspresent i form av en Sony PSP (Playstation Portable) och en handfull spel. Billigt som satan med sådant här ju. Frågan är om inte jag också behöver en? Giget i Denver var slutsålt och gick kalas. Kul som fan var också att de hade kommit folk dit bara för vår skull som hade upptäckt oss på Amon turnén. Så det blev en del ljugande med dem efteråt. Alltid kul att snacka med folk som uppskattar det man håller på med. Värre med dem som kastar skit och försöker nita en. Men det är rätt kul det med hehe.

Tillbaka till St Louis och födelsedagsbarnet. För er som läst min blogg tidigare vet att fylla år på turné är förenat med direkt livsfara. Mike fick i höstas en tårta mulad i ansiktet och Richard skulle inte gå säker han häller. Första pranket gjorde vi under spelningen. I mitten av setet räknar John in för "Double Agent 616", men istället för att börja låten så nyper han cymbalen, och vi andra börjar spela och sjunga "Happy Birthday". Richard som inte var med på noterna börjar headbanga som aldrig förr och fattar först inte alls vad det är frågan om. Ägd som fan haha! Ni trodde kanske att det var över här? Helvete häller! Efter giget när vi håller på att lasta in all bröte i släpet lyckas Roland dyka upp från ingenstans och ge han en tårta i fejan. Grattis på födelsedagen Richard!

Stabil utsikt!

 Emppu (världens gladaste gitarist) och Marco

Hur var det här då?

Veckans (eller kanske turnéns?) största höjdpunkt var inte så oväntat att spela i Las Vegas! Redan innan vi ens kommit fram till staden började det skjuta upp Casinos överallt. På varenda bensinstation och restaurang vi blåste förbi så kunde man ge sig fan på att det fanns en spelavdelning där. Och amerikanerna gillade det uppenbarligen då det alltid var galet mycket folk överallt, tom mitt på ljusa dan. En förklaring till allt folk var dock att det var helg och dessutom "Memorial day" som är en stor helgdag i USA. Så varenda kotte är ledig och åker till Vegas för att shoppa och spela bort ungarnas sparpengar.

Stället vi skulle lira på ikväll var ännu ett "House of Blues" vilket betyder bra standard och är spelställenas svar på fem-stjärniga hotell. Det enda som saknades var spelautomaterna, men man behövde inte gå många steg därifrån innan en stor pyramid uppenbarade sig. Komplett med svings och mumiestatyer, och innanför pyramidens portar fanns det en hel värld med tutande automater, blackjackbord och pokermaskiner. Helt sjukt! Är dock besviken på att jag inte fann någon rysk roulette, men det är nog bara en sökfråga. Efter lite rekande på Las Vegas Boulevard så fattade man snabbt att dessa Casinovärldar existerade i varje rum och vrå, med alla möjliga och omöjliga olika teman. Förutom egyptiskt så var ett casino format som en stor regnskog med vattenfall och träd, ett hade New York tema, paris tema, sago tema och ett med lejon tema med ett livs levande lejon! Stackars jävel säger jag. Mitt i all smet fanns även ett über stort shoppingcenter, men det var bara att fet glömma då det var (i värsta gekås andan) kö för att ens gå in i butikerna. Och kom man väl in så var det bara att vända ut igen då allt var snordyrt. Jag fick i alla fall tjackat lite "exklusiva" hår- och hudprodukter till flickvännen som jag fått stränga order om att göra hehe. Sådant som kostar uppåt 300-400:- hemma i Sverige kan man hitta för halva priset här. De rockar ju som fan!

När det började dra ihop sig till Soundcheck så hade Richard och Roland inte kommit tillbaka än. Så Mike fick ansvaret att checka sången, vilket han redde ut utan problem. Gött då vet vi att vi har en reservsångare ifall något skulle skita sig med dem vi har hehe. När det började vankas spelning hade i alla fall de försvunna sångarna kommit till rätta, och giget gick bra som fan! Det bästa var Roland citat: "You have to buy a lot of our merchandise, so I can go out and spend all your money on the casinos tonight". Och det funkade öppenbarligen för vi slog nytt rekord i antal sålda cd skivor och kränga fett bra med tröjor med. Yeah! Efter hela showen var slut drog vi och Nightwish ut på staden, och om man tyckte Las Vegas var fräckt på dagen. Så var det inget över hur det ser ut på natten. Hela staden var som ett stort flipperspel med liv och ljus överallt. Dra åt helvete alltså. Jag måste åka dit igen!

Richard, Rolle och Ragge stekare

New York i viva la Vegas

Party party

Whats happens in Vegas, stays in Vegas!

Med kvällens spelning inräknad så har vi gjort sex spelningar på sex dygn, varav giget i Portland var ett eget headline gig. Så det var jäkligt gött med en day-off idag så man kunde varva ner och ljuga ihop lite blogg. Headline giget i Portland var en helt ny upplevelse då det ägde rum på en "pizzeria". Rock´n´roll Pizza hette stället och var precis vad det lät som. En klubb där man spelar hårdrock och äter Pizza. Så ni kan ju gissa vad de serverade som catering? Maten rockade men giget var åt helvete. Vi skulle spela en timme vilket vi inte gjort på flera månader, så hälften av låtarna i setet hade man ju supit bort för längesen. Men publiken gillade det de såg och de var förbannat roligt att det hade kommit dit så mycket folk just för vår skull!

Giget i San Diego var också en grym upplevelse då det ägde rum på House of Blues som vi spelade på förra året. Vilket var ett av de bästa ställena på hela den turnén. Eget rymligt backstagerum med egen dusch, soffor, kyl, TV och tom ett strykjärn ifall någon nu skulle få för sig att stryka kläder under turnén! Det som sög var dock att vi inte fick parkera vid stället. Så efter vi loadat ut så fick Mike köra ur centrum och parkera på en flygplats ett par mil bort, och sedan ta en taxi tillbaka. När vi kom dit så var sju timmar kvar till dörrarna öppnade. Så jag och min Gps bestämde oss för att gå ut och kolla läget. Smidigt som satan med Gps då man slipper oroa sig för att gå vilse. Vill man tillbaka så är det bara att gå dit pilen pekar och den tar en dit man vill. Grymt! Ikväll var en viktig spelning för oss då grabbarna från "Nuclear Blast America" skulle komma och spana, samt några snubbar från "Sik World" som sponsrat oss med kläder. Så ytterligare ett kebab gig som häromdan var inget alternativ. Det gick dock förbannat bra och jag tror aldrig jag och Robin har röjt och spelat så tajt förut! Bolagat var supernöjda och efteråt fick de även chansen att höra vår nya skiva som nu är helt färdig mixad. Och de verkade imponerade av det de fick höra. Speciellt produktionen tyckte de var ljusår bättre än den förra. Vilket jag kan hålla med om!

Havets Pizzeria i Falkenberg kan slänga sig i väggen

Knock Roland before entering!

Hårdare än såhär blir det inte!

Vägen till Vancouver från Calgary börjar lysande med att vi får reda på att vägen dit är avstängd pga lavin. Så vi tvingas vända om och ta en omväg på 40 mil! Alltid trevligt med extra sight-seeing men vad fan.. Vi är här för att spela hårdrock och inte på pensionärsresa. Så där gick ännu ett dygn spenderandes på röven, kollat på film, spelat kort, läst Nightwish biografi "Once upon a Nightwish", tutat på självmors benägna hjortar som hoppar ut från ingenstans, och spanat på onödigt mycket klippiga berg då vi kör genom klippigabergen.

Innan vi skulle spela i Vancouver så skulle vi göra ett gig i Victora som ligger beläget på en stor ö. Så på måndag morgon tog vi färjan över till Vancouver island väster om Kanada. Nightwish manager Ewo hade tidigare berättat att man kunde se valar och delfiner här, så vi spenderade typ hela resan uppe på däck för att få oss en titt. Fast valar och delfiner my ass! Det fräckaste vi såg var ett par stockar som flöt omkring och ett gäng brunstiga fiskmåsar. Väl framme i Victoria så hade inte Nightwish dykt upp än, så vi gick ner på stan för att slå ihjäl lite tid. Vädret var grått och tråkigt och allt verkade rätt dött tills vi gick in i värsta paraden. - Så det var här allt folk hade parkerat sig! Paraden bestod av skolorkestrar, utklädda skitungar, knepiga fordon, reklam och massa annan dynga. Detta var roligt en stund men till slut blev man rätt less på skiten, så vi bestämde oss att gå tillbaka till klubben. När vi kom tillbaka så hade Nightwish kommit och börjat lasta in sina miljoner grejer. Stället ikväll var rätt litet och trasigt och när vi riggat upp vår skit, så tog Johns trumset upp hela scenen! Så vi andra börja ifrågasätta måste man verkligen ha en trummis i bandet? Kan vi inte slänga in han på backtrack som vi gör med keyboarden hehe? Nej skämt och sido, faktum är att vi behöver John. Vem skulle annars ta hand om vår buss och hålla koll på oss andra? Själva giget gick bra men kändes lamt eftersom det var så tajt på scen.

Morgonen därpå tog vi färjan tillbaka till Vancouver och ikväll lirar vi på ytterligare ett ställe som vi spelat på tidigare med Amon Amarth. Stället är stort, rymmer över 1000 gubbar och har schysst backstage som vi och Nightwish delade på. Det enda som saknades var en toalett men det löste NW grabbarna snabbt med att rodda fram en papperskorg som fick agera pissuar. Finnarna har varit med förr som ni hör haha. Idag är det halvlek på turnén vilket innebär att det bara är tio spelningar kvar, och bara två veckor innan jag är hemma och kan träffa min flickvän igen. Det väntas dock ingen semester, för direkt när vi kommer hem ska vi lira på Sweden Rock och sedan blåsa ner till Tyskland och spela på Rock am Ring. Men som tur var hade vi plats över till Rock am Ring så tjejen får följa med dit. Kommer rocka som fan!

Saknar dig gumman..

Idag var ett speciellt gig för Nightwish då deras nya sångare Annette gjorde sin hundrade spelning med bandet. Så när vi kom till stället var det fullt tårtkalas i Nightwish loge. Kvällens gig ägde rum i en stor idrottshall som låg inne på ett gigantiskt universitet. Överallt kryllade det av studenter och jag tror det pågick någon form av maskerad då typ alla var utklädda till fåniga karaktärer. En klar favorit var dock två som hade tagit Playstation spelet Silent Hill som inspiration och klätt ut sig till blodig sjuksköterska och "Pyramid head" komplett med triangel på huvudet och på tok för överdimensionerad köttyxa. Fräckt eller vad?

Efter kvällens gig har vi gjort hela fyra(!!) spelningar på raken utan day-offs. Äntligen börjar det kännas som man är på rockturné igen och mindre husvagnssemester. Förra året med Amon Amarth gjorde vi hela 16 spelningar på 16 dagar vilket var lite väl overkill, men lika bra att ge så mycket som möjligt när man ändå är iväg. Sitta på röva och glo ger inga kuler, fast heter man Nightwish har man råd att ta det lite lugnt mellan showerna. Igår spelade vi i Regina i Canada som var ett av de minsta ställena på hela turnén. Det som återstod av scenen efter NW slängt upp sina grejer var minimalt, så jag fick i princip stå i Johns trumset hela giget igenom. Men det rockade och publiken var på hugget som fan. En annan incident som hände var att vi lyckades få punktering på släpet när vi backat in på stället. Så vi fick åka iväg till en däckfirma och få det fixat. Till slut hittade vi en verkstad och vi kunde få hjälp att fixa däcket, grymt! Efter showen var över så delade vi några bärsa i Nightwish buss, och Toumas demonstrerade några av sina korttrick för oss. Att Toumas är ett genialiskt geni på att skriva låtar och spela keyboard visste vi redan, men att han var cp grym på att trolla var helt nytt för oss. Han fick oss alla att tappa hakan och trollade fram rätt kort bara genom att skaka på kortleken! Något är fel på killen, utan tvivel hehe.

Medans vi är iväg och rockar i USA så håller en snubbe vid namn Roberto Laghi (In Flames, Hardcore Superstars, The Cardigans mm) på att mixa vår nya skiva, som vi spelade in med Jonas Kjällgren (Scar Symmetry) under Mars-April. Och idag fick man äntligen höra lite av resultat. Jävlar i havet vad bra det låter allstå! Låtarna är precis så förbannat bra som jag förväntade mig och sparkar det vi gjort tidigare flera kilometer. Kan knappt vänta till att få släppa och spela det nya materialet live. Förhoppningsvis kan vi slänga in en eller ett par nya låtar i setet i sommar. Fan vad det hade rockat!

Däckbyte in progress

Avståndet mellan Winnipeg och London där vi spelade för tre dagar sedan var 220 mil(!!!) så i två dagar gjorde vi inget annat än drygade våra liv i en husbuss. Ärligt talat så har hela denna turnen känts som en jäkla day-off turné. På totalt nio dagar har vi bara gjort fyra spelningar, "Sonic Syndicate vacation tour" hade varit ett bättra passande namn. Men som tur är kommer det bli ändring på detta resten av turnén.

Den långa färden från London började bra med att vi körde 10 mil fel! GPS´en ville vi skulle ta vägen genom USA, men då hade vi behövt krångla oss igenom två gränser vilket det inte hade varit värt. Att komma in i USA är ett äventyr i sig och jag tror tom att bryta sig in i Joakim von ankas bankvalv hade inneburit mindre krångel. Allt eftersom vi körde så försvann civilisationen och det blev mindre och mindre tätare mellan bensinstationerna. Tillslut fann vi oss själva körandes på en grusväg mitt i skogen och soppamätaren var nere på sista kapitlet. Närmaste stad låg tio mil bort så vi siktade mot den och höll tummen på att det fanns en mack där. Väl där så visade det sig att den s.k "staden" bara bestod av en korsning och ett par hus och skjul. Vem fan bor här ute frågade vi oss? Vi hittade lite liv i byn i form av två skogshuggare så vi frågade dem om det fanns någon bensinstation i närheten? Gubbarna bara stirrar och flabbar åt oss och sa att det finns en, men den ligger ca åtta mil bort! Oläge som fan. Bensinlampan hade börjat blinka så det var bara att ställa in sig på att spendera natten i vildmarken eller gå de sista 100 milen. Man har ju sett på film vad som händer med dem som stannar kvar så pax för att gå! På vägen fick vi sett både björn, hjort, älg och tror även jag såg en bäver jävel med. Fräckt! Till slut kom vi i alla fall fram till bensinstationen och vi kunde pusta ut. Phu!

Stället i Winnipeg var stort, fräscht och slutsålt så det här kommer rocka ikväll. För första gången fick vi göra en ordentlig soundcheck innan dörrarna öppnades, gött! Framför scen stod hela Nightwish och spana medans vi testade ljudet vilket kändes oläge som satan. Att spela inför 20000 hardrockers på Wacken var inga problem men att ha sina före detta idoler framför näsan gjorde en jäkligt nervös! Giget sedan gick dock skit bra. Hela kön släpptes in rekordsnabbt så det var tok packat redan när vi gick på. Jag råka riva ner ett av Johns stativ men det var bara coolt hehe.

Nej vi har inte hamnat i England, det finns tydligen ett London i Kanada också! Dock en jäkligt mindre och mer vilda västen inspirerad stad än originalet. Vilket man även kunde tyda på spelstället som gick under namnet Cowboy´s Ranch och såg ut att vara hämtad direkt från serien Lucky Luke. Vi kom dit rätt tidigt så vi bestämde oss för att dra ner på staden och kolla läget. Vilket dock visade sig vara en skit dålig ide då det var söndag och allting var stängt. Så vi gick tillbaka till stället och tog för oss av godsakerna som bjöds och jag ringde min kära flickvän som jag knappt kunnat prata med på hela resan. Skit jobbigt att vara utan dig älskling men det var i alla fall härligt att höra din röst igen. För första gången fast det även en dusch på stället. Var fyra dagar sedan man duschade senast, så det var jäkligt gött att inte behöva känna sig som ett äckligt helvete längre.

På tal om dusch så var vi och spanade in Niagara fallen igår på vägen hit från Quebec. Fy fan vad mäktigt det var! Visst rockar det med Hollywood och McDonald's men Niagara fallen var ändå något av det mäktigaste man sett här hittills. Tyvärr fick jag inte möjligheten att åka ner för det i en trätunna men det kommer säkert fler gånger.

Nej tillbaka till (fake) London och cowboy ranchen. Spelningen gick bra även om det var rätt trångt på scen. På något sett lyckades jag även nita mig själv i huvudet igen, men slapp få hela huvudet nersölat med blod denna gång. Inte lika metal iofs, men gött att slippa ha hela huvudet fullt med korrupta jack. Efter giget så var vi snabba med att loada ut våra grejer, och när jag och Robin står och vaktar vid släpet kommer ett gott gäng fram till oss och frågor om vi inte vill ta en grogg i deras limousin(!!!) innan Nightwish börjar sin show. Hell Yeah vi vill hehe. Så det blev en schysst "förfest" där innan det var dags att dra in att kolla på NW. När man kom in så var det dock så packat och varmt i lokalen att det inte gick att vara där, så gick ut lika fort igen. Imorgon har vi två dagar och 220 mil att köra till Winnipeg. Så Mike ville vi skulle komma iväg ganska omgående efter showen var slut. Roland och John lyssnade dock inte på det örat och fastade i NW´s dressing room där det var full fest på G. Så vi kom väl iväg någon gång efter midnatt, med en lagom irriterad manager som chaufför haha.

OBSERVERA Limon in dah back!

Efter 100 mils körande och över en timmes drygande vid den Kanadensiska gränsen igår så var vi framme i Kanadensiska Québec. Vädret var soligt men runt vägarna låg det drivor med snö och någon direkt värme var det inte att tala om. När vi var framme fick vi reda på att det amerikanska thrash-metalarna Iced Earth också skulle vara med och lira ikväll! Dom var både jag och Richard cp frälsta i när vi var yngre, och vi har aldrig sett dem live innan, så det var en förbannat glad nyhet! Stället var inte en liten B teater häller utan värsta konsär hallen med en kapacitet för 5000 pers! Vilket gör det till de största inomhus giget vi någonsin gjort, och även om klockan var mitt på ljusa dan satt det redan fullt med metalheads utanför och väntade. Cooooolt!

När vi kom så hade de inte ens byggt klart scenen så det skulle dröja många timmar innan vi fick chans att sätta upp våra grejor. Tyvärr fanns det inget internet på stället så jag slog ihjäl tiden med att printa lite blogg och sätta upp min gitarr rigg och testa krämen i min nya Randall RM100 topp. Och Fy fan vad den låter bra! Kan inte svara än om den är fetare än min Mesa Boogie hemma men grym är den! Givetvis drog både Nightwish och Iced Earth ut på sina soundcheckar så när det var vår tur hade dörrarna redan öppnats, och folk kutade som idioter fram till kravallstaketet för att hugga en plats. Vi bestämde iaf att testa en halv låt för att känna på ljudet och scenen lite och det lät fet värre.

Så småningom blev klockan halv 8 "and it was time get this party started"! Helvete med människor det var, och då hade inte ens hälften av allt folk hunnit komma in än. När vi sparka igång var publiken rätt blyg men de tog inte många låtar innan det var fullfart på både dem och oss! Satan vad bra det gick, lätt ett av de roligaste gigen jag gjort på hela året. Sedan var det bara att ställa sig vid scenkanten och avnjuta både Iced Earth och Nightwish. Hade jag vetat att jag skulle stå här för 6 år sen och sett mina idoler på nära håll hade jag förmodligen fått dubbel damplycka och nu var det så. Efteråt fick vi även chansen att ta några öl tillsammans med Nightwish och deras crew. Skit trevliga var dem! Så det blev en relativt blöt kväll för somliga av oss hehe.

Installerar satelitradio in dah Racer Wagon

My new Randall stuffs

Fylleljug på hög nivå

Vaknar tidigt på morgonen av att Mike sitter i bädden i jämte mig och svär över alla miljoner e-mail han fått under natten. Mycket att göra som fan nu i sonic kompaniet när det vankas ny skiva och allt, speciellt om man heter Mike och är manager. Vi var tvungna att övernatta i Hartford där vi gjorde "punk gig" igår för att vänta in resten av backlinen, som skulle skeppas hit. Vädret var soligt och varmt så det gick knappt att vistas i bussen, så frukosten fick man kasta i sig utomhus med trottoaren som frukostbord. Strax innan lunch dök budet upp som planerat och levererade allt, trodde vi. När allt gods var inlastat i släpet så saknades fortfarande Robin topp!! Helvete.. Budet försökte spåra den men kom fram till att allt var levererat. Så det måste varit något annat som gått snett. Och mycket riktigt så var det Randall själva som hade klabbat och glömt att skicka den. Så de lovade att skicka den omgående så vi kunde ha den tidigast imorgon.

Ikväll var det premiär för första giget med Nightwish, såvida de inte ställer in igen? Men enligt deras tour manager så har de fått sina grejer nu och kan lira. Giget skulle äga rum i Poughkeepsie som ligger några timmar norr om New York, och på samma klubb som vi lirade på med Amon Amarth i höstas. Ett utav de sämsta ställena på hela den turnén då backstage bestod av en bakgård och det fanns ingen värme eller varmvatten på hela bygget. Det funkar ju nu på sommaren men i december suger de rätt hårt. När vi kom dit på eftermiddagen så hade Nightwish inte dykt upp. - De skulle varit här för tre timmar sedan sa promotorn och var skit orolig på att de skulle ställa in idag med! Om man blir så sen borde man ju höra av sig tycker man ju, men icke! Över fyra timmar försent dök de dock upp och allt blev stressigt så in i helvete. Kön hade redan börjat ringla sig lång utanför och det vara bara ett par timmar kvar till dörrarna. Så en soundcheck för vår del kunde man ju fet glömma.

Orsaken till förseningen var att deras andra turnébuss med crewét (heter man Nightwish har man två bussar ni vet. Saknas inga kulor här inte!) hade lämnat in skylten så de fick lasta över all skit i bandbussen, medans den andra åkte på verkstad. Sagt och gjort, när Nightwish var klara så hade dörrarna redan öppnats så vi fick sätta upp våra grejer och line-checka inför publik. Robin som inte hade fått sin Randall topp än fick låna en av NW´s backup toppar, bussigt värre! En timme senare var det dags för oss att äntra scen och då var det helt packat med folk inne i den lilla "teatern". De första två låtarna kändes mest som en soundcheck då det var ett helvetes justerande på stärkarna och vem fan som skulle ha vad i monitorerna. Men resten av setet rockade! Skoj var också att det var mycket folk som sett oss förra gången som kommit för att se oss igen. Och ett fan bjöd oss tom på en flaska sprit. Amerikanska fans rockar helt klart!

Nu finns Sonic Syndicate även som (svart) Taxi bolag

Då var det dags att sparka igång turnén på allvar. Efter två dagars hängande i Pinbush i Mikes morsas stuga, där vi hade kört galet mycket fyrhjuling, grillat ribbs, diskuterat mixidéer till nya skivan och smygsurfat på grannens Wi-Fi så var det dags att ge sig av. Tidigt på morgonen så packade vi in oss i husbilen och körde iväg mot Hartford som låg 3 timmar bort. Egentligen skulle premiär giget hållits igår i New Jersey, men blev inställt pga. att Nightwish inte kunde få dit sin backline i tid från Mexico, där de lirade förra veckan. Tråkigt som fan då de var slutsålt (ca 4000 biljetter) till det giget. But shit happens..

Ungefär halvvägs till Hartford så får Mike ett samtal av Nightwish tour manager som talar om att deras grejer fortfarande inte har kommit, och blir därför tvungna att ställa in kvällen gig med. Helvete! Så de frågade om vi inte kunde komma till New Jersey och hänga istället. Men det var inget alternativ då vi hade beställt all vår backline (förstärkare, lådor, merchendise mm) till Hartford, så vi måste förbannat till klubben och hämta allting. Väl där så möts vi av en lika besviken promotor som också hade hört nyheten. Men han var i alla fall schysst och bjöd oss på käk och lät oss hänga på stället. Efter lite drygande och softande i det fina värdet kommer dock promotorn med en ide! Det skulle hållas ett annat gig i Hartford ikväll med tre lokala band. Så om vi var sugna kunde vi få vara med och giga på det. Vi får inget gage men skit samma. Nu var vi ju ändå här och vi har inte gjort ett gig på hela turnén så kör på för fan!

Givetvis så dök inte all vår backline upp som skulle komma idag. All merchendise kom men bara halva gitarr och bas riggarna. Resten skulle dyka upp imorgon lovade budet. Suck! Men lokalbanden vi skulle lira med var schyssta och lät oss låna det vi behövde. Klubben var rätt liten men det var helt packat med folk när dörrarna öppnades och bara kids. Kids röjer som det vore sista dagen i dess liv och har ofta en förmåga att tjacka mycket merch, så dehär kommer säkert rocka ändå! Sagt och gjort. När vi trampa igång så tog det inte långt stund innan klubben förvandlades från begravning till värsta kravall upproret! Så det var allt ett jäkligt lyckat val att lira där. Givetvis fanns det ingen dusch på stället så efter spelningen fick det bli premiär för den mycket välomtalade sink duschen (dusch i handfatet), som var mycket väletablerad på förra USA turnén.

Sonic TV in progress

Här skulle kvällens gig hållit hus

Då var man I USA igen. - Ja men jag menar de rockar ju (som Dark Tranquillity Micke skulle ha sagt)! Flygresan från Amsterdam till New York sög rätt hårt dock. Och det blev inte lustigare av att man var förkyld, och fick horont i öronen vid start och landning. Tänk er Alien filmerna när kreaturen sprätter ut sig ur magen på folk. En sådan hade jag i huvudet och var helt övertygad om att snart exploderar hela systemet så det skvätter på gardinerna (hur vida vakuum nu skvätta eller icke?).

Efter nästan 40 dagars seriöst drygande i studion så var det dags att kasta sig ut på turné igen. Hela Sonicpaketet ska korsa Atlanten a´la Christoffer Columbus och supporta ingen mindre än finlands största metal export Nightwish! - Fy fan är detta sant? Var det första jag tänkte när jag fick reda på de i höstas. Nightwish var i början av millenniumskiftet mina absoluta favoriter, har sett dem live säkert fem gånger och nu får man alltså chansen att öppna för dem. Helt sjukt!

Vår "turné" smygstartade lite smått redan förra veckan då vi gjorde ett gäng gigs i Stockholm, Malmö och Borås. Vilket passade bra som uppvärmning inför USA. Senast vi spelade live var ju för helvete i början av Mars så de kändes lite ringrostigt i Sonicmaskineriet. Inte minst i Stockholm som var lite av ett Kalle Anka gig från min sida. Gitarren lät helvete och jag tror tom Kicki Danielsson hade röjt mer än jag. Men Borås igår rockade! Då hade man kommit in i de rätta gängorna igen och fan vilket ös det var! Borås krossade både Malmö och Stockholm, och publiken var troligen eskorterad direkt från Borås Djurpark så vild som den var. Tack älskling för att du tog ledigt från jobbet denna kväll för att hänga med och stötta mig. De betydde massor ska du veta!

Efter giget så var vi snabba med att plocka ihop vår skit och bege oss hem då vi hade ett flyg att passa tidigt idag. Klockan 4:00 gick jag och la mig och två timmar senare kom farsan och hämtade upp oss. Så det hann i alla fall bli knappt en timmes sömn tillsammans med flickvännen innan man gav sig iväg. Tack som fan farsan för att du skjutsade upp oss. Grymt jobbat! På Landvätter flygplats blev John fet stoppad i säkerhetskontrollen då han hade handväskan fullt med skrot(?) Han var orolig att hans baggage skulle bli övervikt, så för att spara på tyngden la han ner stativ-klampar och armar (Läs: perfekta terrorvapen) i handbaggaget, vilket inte uppskattades av Securitas vakterna. Efter lite diskussion gav de dock med sig, men varnade att de lär garantera plocka det i Amsterdam. Flyget till Amsterdam minns ja knappt då jag sov hela vägen, och väl där får vi reda på att vårt flyg mot New York är försenat fyra timmar. Sug som fan.. Så vi hann med en hel del sightseeing på flygplatsen och ett skrovmål på McDonald's för att få in den rätta USA feelingen. Hur gick det nu med terrorrist Johns väska? Jo vakterna var lagom nöjda med det de hitta. Men på någon vänster lyckades han övertyga dem att han var trummis och slapp lämna ifrån sig grejerna. Gött!

Slackar på Amsterdams flygplats

Det första jag lägger märke till när jag stiger in i koncentrationslägret Krylbo är att fasen vad fint städat här är! Krylbo hålan hade gått från nersunkad kloak till värsta femstjärniga hotellrummet. Vem låg bakom det här då? Richard har aldrig städat frivilligt under de 25 år vi känt varan så hela utredningen pekade på Roland. Vilket visade sig stämma, grymt jobbat!

Klockan 9 hade vi satt som studiostart och jag plockade upp Jonas på vägen dit då hans BMW var verkstad. Tidigare i veckan hade han varit på bilprovningen och slagit nytt personligt rekord i antal fel (11 anmärkningar!!!) Så det skulle ta ett par dar innan han skulle få tillbaka den. Väl i studion så inledde vi hela dagen med en morgonfika på Berits. Kaffe och negerboll är jäkligt Metal ni vet, och gott! Mycket skitsnack, kaffe och brakskitar senare var det dags att sätta igång med synt-sessionen på nya skivan featuring Jonas och Roger.

Då var det dags igen för Mr big R i bandet att komma upp till studio Avesta och lägga lite friterat tegel på Sonics nya höghusprojekt. Ja precis så skulle jag vilja beskriva nya plattan just nu. Hårt, fett och stort som fan! Var rejält trött på alltihop efter vi vara klara med gitarrerna. Men nu när man fått lite distans till skiten så har man börjat fatta att detta suger nog inte så hårt som man hade trott hehe. ;-)

Egentligen skulle jag blåst upp redan i söndags för att lägga på alla synthesizers, som jag suttit hemma och snickrat mellan allt TV-spelande. Fick ju ett Nintendo Wii i 25-årspresent så bli inte förvånad om det dyker upp en Zelda eller Donkey Kong melodi mitt i all två-takt och gitarrtugg. Tyvärr uppstod det viss försening med team Richard och Rolle som vi hyrt in att lägga sång på skivan. - "En vecka borde väl räcka att hosta fram sången på?" Sa de optimistiskt innan de åkte. Två veckor senare så var det söndag och sången var fortfarande inte klar hehe. Detta visade sig dock inte bero på att våra vokalister är helt inkompetent odugliga utan ville bara göra allt så bra och noggrant som möjligt. När de satte igång med sången dag ett så insåg både de och Jonas att "vad i helvete" detta kan ju bli svinbra! Så vi tar den tid vi behöver och inte stressar fram något. Nu två veckor och två dagar senare kan jag tala om att de lyckats som fan! Sången är så sjukt jäkla as grym att självaste Idoljuryn hade fått ståfräs i flera veckor efter de hört den. Bra jobbat Richard och Roland!

Min resa upp till Avesta var seg som vanligt men den underlätta ju betydligt när det inte var någon äcklig snö på vägarna. Jag lyckades även med den brillianta prestationen att köra hela vägen på 50 mil Stoppfritt!! Mackorna med medvurst svalde jag på motorvägen mellan Kumla och Örebro och blev man rastlös så kunde man alltid ljuga loss med GPSén.

För att vi skulle kunna få köra hem i någorlunda tid så började vi redan kl 8 idag. Vilket innebar att man fick gå upp ännu mer okristligt tidigt i Krylbo för att packa ihop sin skit, och städa rent grisgrytet åt de två vilddjuren (Richard och Rolle) som ska komma och bo här nästa vecka. Sex låtar återstod att lägga bas på vilket borde ta max någon timme(?) Eller där var jag lite väl mycket optimist, men det hade varit förbannat gött om det vore så hehe. Det gick i alla fall så smidigt som det kunde gå och vid lunch var det bara två ynka skitlåtar kvar.

Till lunch blev det pannkakor med sylt och grädde på Berits, de rockade som fan kan jag berätta! Nästan så man kunde stanna kvar några veckor till hehe. Efter några timmar var även de två sista låtarna spikade och vi kunde pussa och krama Jonas hej då, och åka hem till Falkenberg igen. Nästa vecka är det Richard och Roland som ska upp och skrika så mandlarna blöder, och jag ska försöka hålla er uppdaterade vad som händer genom dem. Peace out!


Farwell Avesta