piroger

Sista dagen med gitarrerna idag. Känns som man inte gjort annat än spelat in gitarrkorvar och att de är de ända man kommer göra i livet. Men nu är det jäkligt nära och helvete vad bra det blivit! Egentligen kan vi bara skita i att lägga på bas och sång och släppa de som de är. För så länge de är feta gitarrer på skivan så räcker ju de?

Efter lunch var vi och plockade upp Karin på stationen som hade tagit tåget upp, och sedan tog vi kafferast hemma hos Jonas innan vi återvände till studion för att lägga de sista gitarrerna. Sista låten ut var "Hammerfall Disco" som är en enormt underskattad låt i mina öron.  Låten påminner till viss del om "Blue eyed fiend" från förra skivan men med mer Heavy metal inslag. Ingen singelkandidat direkt, men gillar man dynamik och feta shugga shugga riff som jag så lär man uppskatta denna. Efter att den sista gitarren var spikad så var tanken att Karin skulle börja med basen, men Jonas var mer sugen på att åka hem tidigare så vi bestämde med att vänta med basen till imorgon.

Torsdag 3 april - dag 15

Dag femton i studion nu och faktum är att man börjat längta hem en del, eller ganska mycket tom. Att vara i studion och spela in gitarrer rockar ju men att bo i Krylbo blir man ju helt dum i huvudet av. Man kan dra vissa paralleller med Krylbo och Mordor i Tolkiens Sagen om ringen, dvs. landet i skuggorna som kryllar av onda, groteska monster. Nej tacka vet jag min lägenhet i Falkenberg där jag slipper sova på en soffa och kan gå ut på kvällen utan att riskera att få en kniv i ryggen hehe (fördommar? Nej nej)

Idag var det dags att lägga bas, vilket jag inte är så delaktig i. Så jag satt mestadels och pillade med de 36 kanaler synt och samplingar som kommer att ligga till grunden för hela skivan. Ingen har väl missat att all inspiration till nya materialet är hämtat ifrån Scooter? Bara tjockdrypande höghusvältande disco grooves och jag kan även avslöja att lyriken till låtarna kommer uteslutande bestå av välkända Scooter citat som "Move your ass", "Fuck the Millennium" och "Faster, Harder, Sonic"!! På helt oseriöst allvar hehe.

Kl 18 var närmare hälften av all bas lagd och det var dags att avrunda dagen. Kvällen slog vi ihjäl med att spela kort, varsin Hammburgare från "Åkes Grill" och en gammal Beck rulle som Robin hade tjackat.


Slut efter en veckas gitarrläggande


Jonas korvaliserar


Jonas demonstrerar den välkända Yngwie Malmsteen posén


Scooter

Måndagmorgon och vi har en helt orörd studioveckas oskuld framför oss. Allt har rullat på jäkligt smidigt så om vi jobbar hårt hinner vi bli klara med gitarrerna och basen innan helgen, och kan börja med sången redan nästa vecka. Yeah! Som alla trogna bloggläsare märkt så har jag valt att skita i att rapportera ifrån gårdagen. Vi jobbade bara halvdag i studion och efter det var jag och Robin och handla livsmedel i form av Micromat och chips på Avestas Coop Forum. Mer upphetsande än så blev det inte.

Efter två veckors inspelning samlas de på en hel del skit, och studion har mer och mer börjat ta form som Avestas nya sopstation. Colaburkar, halvtomma kaffemuggar, gamla gitarrsträngar och kaksmulor blandat med snus över hela golvet. Så vi gjorde alla ett rejält städryck innan vi börja tracka gitarrer. Idag gjorde vi klart raggarlåten som vi började på igår, och fasen så nöjd jag blev! Känns som denna låt påminner mer om vår första skiva då den är mörkare men ändå väldigt catchy. Andra låten för idag är "Hellgate" som är en snabb jäkel som jag ärligt talat inte har några större förväntningar på. Men tji fick jag, "Hellgate" visade sig vara en riktig käftsmäll!

På kvällen hade Robin sin egen Guitar Hero school i posering där han bl.a lyckades kasta gitarren rakt in i väggen och ramla in i frukostbordet, samtidigt som han shreddar In Flames - Take this Life på Expert. Missa inte det i nästa veckas Studiovideo haha.

Tisdag 1 april - dag 13

Dra åt helvete vad trött jag var denna morgon. Antingen är jag fortfarande Jetlaggad från övergången till sommartid eller så gick jag bara och la mig onödigt sent igår. Så det första jag gjorde när vi äntrade studion var att slappa ett par timmar på soffan medans Robin satte kompgitarrer till en låt. Jag tänkte gå igenom lite studiotermer för våra läsare som vi använder när vi spelar in: Dra in förhuden (korta av en tagning), Sära på blygläpparna (flytta isär två ljudspår), bättre flytningar (spela tajtare), dra i korven (förlänga en tagning) mm. nu vet ni.

Till lunch käkade vi stuvade makaroner och falukorv på Birgits kök och efter det bestämde vi oss för att dra till den lokala Bowlinghallen för att ösa iväg lite klot. Var över ett år sen jag bowla, och förutom att jag kom sist lyckades jag även tappa klotet på foten så förhoppningsvis skulle de gå bättre nu. Robin började med att ta ledningen och leder fram till åttonde rundan då jag kommer ifatt och lyckas vinna med bara ett poäng!!! Who´s da Man? Självklart hade jag full koll redan från början, men allt för spänning ni vet. Jonas kom sist, eller på tredje plats som han själv valde att utrycka det hehe.

Tillbaka i studion, och nu var det min tur att lägga på lite lead gitarrer på ett par låtar. Blev bra som fan och nu har vi bara två kioskvältare kvar att spika gitarrer på. Men dem sparar vi till imorgon. Episode två av Videobloggen är nu uppe och rullar. Spana in den här: http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&VideoID=31399128


Hänger med alkisarna i Avestaparken


By the power of greyskull!!


Bowling for real


Gitarrer


Robin filar

Förutom att jag varit förbannat förkyld de senaste dagarna har jag nu även drabbats av sjukt irriterande hostattacker. Rösten låter som ett ostämt gitarrsolo och det är bara en tidsfråga innan hela lungsystemet följer med upp. Gitarrläggeriet denna dag gick smidigt och smärtfritt, "punklåten" som är gammal nästintill sönderrepad dänga som jag skrev redan förra våren men som Robin producerat upp en del, bl.a. byta han ut alla mina "shugga shugga" riff mot punk (där av låtnamnet). Men resultat blev rätt fräsigt vill jag erkänna!  Andra låten ut var vår "tribute" till Amon Amarth, nämligen "Hoden" (Oden efter Amon Amarth och (H)oden efter Eddie Meduzas: Hodet, där av det helt självklara namnet = Hoden). I studion hann vi även med att filma en videopresentation till Tyska hårdrocksmagasinet Metal Hammer, som ska publicera vår studioblogg på deras hemsida. Spana in den här för er som inte kan få nog av våra bloggar: http://forum.metal-hammer.de/showthread.php?t=21299

Lördag 29 Mars - dag 10

Då var det helg och Jonas ville ha lite ledigt så vi beslutade att enbart jobba halvdagar i studion. Vilket kändes gött för mig med då jag fortfarande kände mig lite halvkass i halsen och näsan.  Det gjorde häller inte de jobbigare av att det var en utav Robins låtar vi skulle spela in idag, så jag låg mesta delen på studiesoffan och rensa navelludd och rulla tummar. Efter att låten var spikad så gick vi in till city alla tre och käka Pizza, och jag passade även på att gå in på Avestas Apotek och köpa nässpray och halstabletter för att få bukt med eländet.

När vi kom hem så ägnas största delen återigen av vertikalt sidoläge på soffan. Självklart lyckades jag även somna, men vaknar upp en stund senare av att Robin håller på att provköra ett nytt lir till Xbox360. Guitar Hero 3 är så gott som helt sönderspelat så de var på tiden att vi ger oss på något nytt av de tio lir vi har med. Marvel: Ultimate Alliance hette spelet och sög något helt otroligt hårt! Det häftigaste med detta måste vara fodralet, för jag kollar hellre på det än på själva spelet. Resten av kvällen spenderades framför dumburken med en skål chips och dipp. Glöm inte av att ställa fram klockan inatt. Summersession is upon us.


Robin shreddar gitarr


Ja för fein fein!


The amp farm


Pizza time

Vaknar tidigt som fan av att någon är uppe klampar i lägenheten(?) Kan inte vara någon av oss då vi aldrig går ur säng före kl 10 och knappast någon granne då lägenheterna jämte står tomma. Då ser jag Mike stå i ett hörn med filmkameran och dokumentera oss och lägenheten i värsta Big Brother andan. Antagligen har han stått där hela natten för att fånga "the perfect moment", dvs. vårt kuddrägel och morgonstånd.
 

Idag har vi fortsatt gurkläggandet på skivan och det låter redan helt helvets as grymt bra. Blir så jäkla fett så de rinner Bregott smör ur högtalarna! Vi fick satt två låtar idag och båda två känns mångdubbelt bättre än vad jag vågat hoppas på. Alltid coolt när de blir så! Jobbigt som satan när det blir tvärtom då man tror man skrivet värsta brakskithiten och är hundratio på att detta kommer bli första singeln. Då det visar sig att bolaget tycker de suger stenhårt och väljer att lägga den åt sidan eller som bonuslåt åt Japanerna om man har tur.

Efter vi var klara i studion så bestämde Mike sig för att ta tåget hem till Stockholm igen. Lant-, skogslivet, dalmas dialekt och Krylbo var inte riktigt hans påse. Eller insåg han bara att skivan sög så hårt och kommer säga upp sig som vår manager vilken dag som helst hehe.

Torsdag 27 mars - Dag 8

När jag och Robin är på väg från Krylbo till Avestastudion så ringer Jonas, och säger att vi måste komma hem till honom och fika först innan vi drar igång dagens aktiviteter. Fasen vad trevligt tänker vi och blåser det. Det första jag märker när ja stiger in i lägenheten är att helvete vilken ordning det har blivit sen sist (ett och halvt år sen)! Rent och snyggt överallt och inte ett spår av dammråttorna (stora som rådjur) någonstans . Det visade sig då att Jonas brud hade flyttat in så det förklarade saken. Efter en kopp kaffe, lite skitsnack och tafsande på Jonas gitarrer gav vi oss vidare till studion.

Idag var det två riktiga tungviktare som skulle läggas gitarrer på. "Två-takt" låten som är den snabbaste låten vi gjort och dessutom innehåller ett onanisolo. Yngwie Malmsteen och Steve Vie får se upp säger jag. Den andra skrev jag bara dagarna innan vi gick in i studion, så riffen hade inte hunnit smälta in i fingrarna riktigt. Men det rullade på bra och redan innan lunch var vi nästan klara med första låten. Lunch käkade vi på restaurang Dalahästen tillsammans med Kenneth (basist i Scar Symmetry). Här hittar man även Sveriges största Dalahäst, hur coolt är inte de? Efter lunch tog vi tag i "Två-takt" låten och sex timmar senare var den spikad. Yeah!

Ni har väl inte glömt kolla in vår videoblogg från studion föresten? Första delen är klar och ni hittar den på http://myspacetv.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=31031134

Johns James bond posé


Krylbo tågstation för att plocka upp Mike


Robin och John från helgens skidåkning


Födning i djurparken
 

Hur var det nu egentligen? Dog Jesus på påsk, eller uppstod han, eller åt han ägg? Inte en jäkla aning men idag är det iallafall långfredag och det ska bli gött med några dagar ledigt. Vår producent och Tekniker Jonas ska åka och hälsa på sina släktingar i Arvika över helgen, så vi började tidigt denna dag för att hinna klart med trummorna till de återstående tre låtarna. Själv ska jag köra hem till Falkenberg, men John och Robin väljer att stanna kvar och åka skidor i Romme några mil härifrån. För att vi skulle komma i rätt påskstämning hade Jonas inhandlat ett par kilo(!!) påskgodis som vi kunde frossa i. Detta gjorde stor märkbar skillnad på John. Antingen hade han käkat dunderhonung till frukost eller var han bara jäkligt spänd inför helgens skidåkning, för satan vad han spikade låtarna fort. Redan innan lunch var vi klara och jag kunde sätta mig i bilen och pressa de 50 milen hem till västkusten igen. På tisdag är det dags att lägga gurkor. Glad Påsk för helvete!

Back in black i Avestas fetaste studio för att fortsätta lägga deg på nästa Sonic´s Syltkake skiva. Påsken är över, häxorna är brända, godiset reas ut för halva pris och Robin har hällt i sig 10 liter påskmust på mindre än ett par dar. Själv spenderade jag påskhelgen på flott hotell i Malmö tillsammans med tjejen och kollade på Kent. Vet inte hur många gånger jag fått höra att Kent bara är för bögar och sjöman, men jag står för det 110% när jag säger att Kent är cp grymma. Faktum är att mycket av inspirationen till mina låtar kommer från just Kent. På påskdagen hann vi även med en runda på Ikea i Helsingborg där jag bl.a. fick kollat ut en ny soffa, en garderob och diverse mög.

Nog pratat om Kent och sjömän. Idag började vi smyglägga de första gitarrerna på skivan. Första låten ut blev "schlagerlåten", en rätt simpel och enkel midtempo låt. Detta är melodin som ska få Lordi att gråta blod likt Carola i nästa melodifestival och ge hos kontrakt med Bert Karlsson istället för Nuclear Blast. Gitarrerna spikade vi relativt fort och nu är det bara lite smörsång, bas och 36 kanaler pampig synt som saknas för att göra denna låt komplett.

Idag åkte John och hans trummor hem, och i hans ställe kom vår manager Mike upp från Stockholm för att hjälpa till med studiedokumentationen och se till att vi inte super bort all studietid. Hans första kommentar om Krylbo där vår lägenhet ligger lät: - This is the place you come to when you want to die haha.

Crazy John bakom trummerna

Blogg in progress

Dunder gitarrposé

Studiodag nummer tre började olyckligt med att John mitt under en kioskvältande två-takt banka sönder trumvirveln. Huset som håller stämskruvarna gick åt helvete och gjorde den helt obrukbar. Jonas hade dock ett par dammiga virvlar på lager, och efter en hel del custom justeringar så fick vi den nya att låta snarlikt den gamla. Låten vi höll på att tracka är en av de snabbaste på nya skivan med mycket fokus på två-taktsonani, kvicka gitarr riff och knappt en enda synt. En av Johns personliga favoriter och en käftsmäll som garanterat lär sticka ut mot resten av materialet.

Efter denna åktur var det lunch och för er som inte visste så ligger det en restaurang vägg i vägg med studion (Berits kök), där man förutom lunch kan köpa kaffe, fika, söldricka, snask mm. Grymt är det! På dagens meny var det pannbiff med potatismos och lingon som stod högst upp, så vi dunka till på varsin sådan alla fyra. Efter lunch gick jag och John till Hemköp för att posta ett videoband med filmat studiomaterial som Richard ska klippa ihop hemma i Falkenberg. Videobloggen kommer sedan finnas tillgänglig på vår Myspace så håll ögonen öppna där näste vecka för helvetes jävlar gobba och kjäring! Utöver detta hann John även spika trummor till två låtar till. Så nu har vi åtta spår klara av totalt 14. Yeah!

Torsdag 20 Mars - Dag 4

Dagens första projekt blir att tanka bilen, men eftersom det inte existerar en enda Statoil mack (vi har Statoil kort) i hela Avesta blir vi tvungna att åka enda till Hedemora som ligger 3 mil bort för att tanka. Efter lite försening anländer vi dock till studion och kan fortsätta trumsmiskeriet. Idag står "Hoden" låten högst upp på listan. En låt jag gjorde under Amon Amarth turnén i USA, med just Amon som största influens. När man hör denna låt så ska det fan kännas som att de är en hel hord med skäggiga vikingar hemma i vardagsrummet!

Från en viking låt till något annat inte helt olikt tema: En tväräkta riddar låt! Nästa käftsmäll går nämligen under namnet "Hammerfall disco", pga dess heavy metal inspirerade gitarr riff och blixtrande synt melodier. Denna började vi repa på redan i höstas, men då sög den så hårt att vi la den på hyllan ganska omgående, fram tills nu. Då vi alla insåg att - helvete detta rockar ju som satan och var bara tvungna att spela in den! En av mina favoriter till nya skivan lätt. Vi hann även med att spela in trummor till Robins och Rolands Highschool låt som skrevs bara några dagar innan vi gick in i studion. Jag vet ärligt talat inte själv hur den går så det ska bli jäkligt spännande och höra när de är färdigt.

Virvelogi

Aktiviteten flödar i studion

Jonas och Robba Jammar eddie

Vårt hem i Krylbo

Måndag 17 mars - Dag 1

Då vankas det skivinspelning i Sonic lägret igen, det tredje i ordningen och det var återigen dags att slå rot i Black Lounge studio i Avesta med dalmassen Jonas Kjällgren bakom spakarna. John och Robin tjuvstartade och blåste upp från Falkenberg redan i söndags och riggade upp trummor. Själv hade jag en 25-årsdag att fira då så jag avvaktade att köra upp till dagen efter. Detta visade sig dock vara mindre klokt då ett gigantiskt snöoväder hade smugit sig in under söndagsnatten och dränkt halva Sverige i snö!! Så min brillianta plan att köra upp till Avesta tidigt i ottan var bara att fet glömma. Fick istället en trevlig sovmorgon tillsammans med flickvännen i väntan på att snöandet skulle ge sig, vilket inte var helt fel iofs:-) Framåt eftermiddagen gav jag mig dock iväg och passade på att pressa extra mycket på tomgång för att hjälpa växthuseffekten på traven. Tog det jäkligt piano upp så resan blev minst två timmar längre än normalt, så när jag anlände hade dagens studio session redan tagit slut. Men faktum är att det hade gått bra ändå (även utan min närvaro). Hela förmiddagen hade gått åt till att micka upp setet och ställa ljud, och på eftermiddagen hade John spikat trummor på två låtar. Bra jobbat!

Tisdag 18 mars - Dag 2

Efter på tok för många timmars lirande av Guitar Hero III kvällen innan så vaknade vi upp kl 10 och det var dags att åka till studion att hamra mer trummor. John hade vaknat upp med en kraftig förkylning och var orolig som fan att det skulle påverka hans trumspel. Efter lite uppvärmning bestående av en påse vicks halstabletter, en banan och Snickers var han dock redo att hoppa in i trumbåset och smiska skinn. Vi började med en låt som går under projektnamnet "Finnish" som är en av de äldsta låtarna som jag skrev till nya skivan. Påminner en del om Psycic Suicide från förra albumet med mycket melodier, och svängiga men tunga riff. Denna gick relativt smärtfritt så vi kunde ganska snabbt påbörja nästa låt som vi kallar "Bryt Benjamins ben". En låt som är precis vad den heter(?) En tung popdänga med mycket akustiska inslag. Denna skrevs i januari under min semester i Thailand och är den första låten i Sonics historia som inte jag haft några fingrar med i grytan på. En av singel kandidaterna tippar vi på. Vi hann även sätta trummorna till raggar dängan "Export" som jag skrev under eastpak turnén i höstas, och som tydligen har ett riff som påminner om Steppenwolv´s gamla klassiker "Born to Wild". Min kommentar på det är att Steppenwolv skriver tydligen lika fräsiga riff som vi i Sonic kan. Resten av kvällen gick åt till shredda ännu mer Guitar Hero samt installera en taklampa i lägenheten. Detta projekt la vi dock ner ganska snabbt, dels för att vi inte hade rätt verktyg och dels för att det kändes som hela taket skulle ramla ner vilken sekund som helst. Jobbigt som satan att få ovangrannen i vardagsrummet resten av inspelningen.



Trummor


Crazy John med rallyhandskar


Jonas Kjällgren Crystal mode

Måndag morgon, skitsnö överallt!!

Såhär kul hade jag på vägen upp

"Fy Fan" var min första tanke när jag för några veckor sedan fick reda på att vi skulle göra ett gig Ryssland. Man har ju hört diverse skräckhistorier om detta land plus att jag och Fanny gjorde vår mellanlandning i Moskva till Thailand. Flygplatsen påminnde nämligen mer om Alctraz än en flygplats. Så mina förväntningar inför denna helg låg på en jäkligt överdriven låg nivå.

Lördag 1 mars

Efter tre timmars flygresa och en mellanlandning i Köpenhamn landade vi i Moskva och blev väl mottagna av Egor som skulle vara vår "värd" hela vistelsen. Sjukt trevlig snubbe som behandlade en som om man vore den nye presidenten och skämde bort totalt. T.ex dagen efter när Rolle frågade om vi kunde använda en förstärkar case som Ego-låda på scen? Det var ingen bra idé tyckte han. Men sa att han kunde snacka med snickaren i huset och be honom spika ihop en låda till oss. Hehe det är lugnt menade vi.

På kvällen samma dag som vi anlänt så spelade Overkill, Enslaved och Tristania på klubben vi skulle lira på dagen efter. Så vi beslöt oss för att dra dit och kolla läget. Stället var helt okej och dessutom packat med tokiga metalheads (runt 1000 skulle ja tippa). Så förväntningarna på vårt gig blev genast mycket högre. Att vi drar 1000 st första gången vi lirar i ryssland kan man ju fet glömma, men om vi lyckas skrapa ihop ens en tredjedel, hade jag varit mer än nöjd.

Söndag 2 Mars

Efter en god natts sömn och en frukost bestående av ost, juice och bröd (något annat vågade man inte sätta i sig) så åkte vi till klubben igen för riggning och soundcheck. All backline fanns redan på plats så det enda vi behövde göra var att koppla i guran och trycka på On. Smidigt! Nu fattas bara att någon soundcheckar åt en och vet exakt vilket ljud jag vill ha hehe:-) Efter soundcheck hade vi planerat att dra till Röda Torget, men pga. att det var presidentval idag så var torget avstängt. Klabb! Så vi hängde kvar på stället resten av dagen och jag roade mig med att se förbanden soundchecka och arra ihop lite nya låtar på burken (mindre än två veckor innan vi drar in i studion nu damnit!)

Kl 21:30 var det gigdax och det var en trogen skara på 400st som letat sig hit ikväll. Helt klart över förväntan! Giget gick helt grymt och publiken rockade som aldrig förr! Stagedives till höger och vänster och då och då hoppade det upp folk och slet i kläderna på en. Vakterna lär haft det minst lika svettigt som vi hade det.

Nä nu i efterhand kan jag konstatera att Ryssland rockar som fan!

Köpenhamn airport

Tre ryssar i björnfitta

Efter förfrågan, eller till viss del svåra hot från mina läsare gör nu Rogers blogg storartad Comeback. Erkänner att de har varit förbannat dåligt med författandet på senare tid. Ingen bra ursäkt, men dålig motivation har nog varit den främsta orsaken. Dessutom är det bara mindre än en månad kvar innan de är dags att låsa in sig i studion för att spela in nästa Sonic skiva. Och hoten från skivbolaget på feta låtar är betydligt större än läsarnas efterfrågan på feta bloggar. Så har fått prioritera låt skrivandet framför bloggar. Tror varken bolaget eller våra fans skulle acceptera att nya skivan blir försenad och suger katta-kuk för att jag suttit hemma och lagt tiden på odugliga bloggar istället.

Gigandet har vi dock inte kunnat prioritera bort. I början av februari gjorde vi en egen två veckors turné i Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien, Holland och Frankrike. Gick helt okej men mer än en två veckors turné överlever man inte i vår underdimensionerade Wolksvagen van. Om man inte stryker med psykiskt så lär man definitivt göra det av lukten av brakskit och svettiga scenkläder. Förmodligen var det även lukten som gjorde att publiken inte vågade sig ända fram till scenkanten på vissa gig.

Till sist några bilder från turnén och Oslo där vi gjorde två gig i helgen. Säga vad man vill om Norge men helvete vad dyrt allt ska vara. Den billigaste menyn på McDonald's gick på 90kr och bestod av en mellan läsk, mellan strips och enkel cheese burgare, de sög. Att man sedan inte kunde betala med kort sög om möjligt ännu mer. Vad är det för jäkla U-land vi har som grannar? Giget på fredagen gick helt grymt med mycket folk, go scen och bra röj. Coolt! Lördagen var dock en helt annan historia, obefintlig scen som låg gömd i en källare, men vi satte iaf nytt rekord. Dock inte i våldsamt röj, merch försäljning eller antalet stagedives. Utan i mängden publik framför scen! Tyvärr då inte åt de positiva hållet. 17 st tror jag fick räknat till (och då är ljudtekniker, ljuskille och arrangörer medräknade). Kändes som Wacken, fast annorlunda:-)


Hameln i Tyskland


Setlist (OBS Johns stavning!)


ZZZzzzzZzzzzzZzzz


Lördagen scen i Oslo


Sebbe och Richard nere i kattakomben


John setting up


Wacken 07

Feat: Sonic Syndicate, Caliban, Heaven Shall Burn, Miseary Speaks och The Sorrow

Man hann inte ens komma hem från USA innan det var dags att ge sig iväg till Tyskland igen för ett gäng spelningar. Flygresan hem från staterna gick smidigt i och med att vi åkte på natten, så den sov jag uteslutande igenom. Sög dock att vi var tvungna att mellanlanda i Frankfurt i sex timmar men lyckades enda slå ihjäl den tiden ganska snabbt med lite surf och ännu mer slaggande. När jag kom hem så var klockan strax efter 12 på natten och då hade min fina tomtegumma pyntat lägenheten med julstjärna, "julgran" och julklappar, och plockat fram glögg och pepparkakor åt oss. Så underbart att träffa dig igen Älskling! Utan ditt stöd och din kärlek skulle jag aldrig pallat att vara iväg så mycket. Du är guld värd! På julaftons morgon gav vi oss iväg till Fannys familj i Halmstad för julklappsutdelning, sällskapspel, Kalle och sjukt mycket julmaud . Tyvärr hade Jet laggen nu börjat träda i kraft så efter maten, lagom till Kalle svepte en sömnvåg som hade gett självaste tsunami kattastrofen komplex, och jag dog som en sten.

På kvällen var det dags för ännu mer mat, risalamalta och sällskapspelet Brainstorm som gick ut på att man skulle komma på tillhörande skit som passar under en förut bestämd kategori. Tex: om kategorin är plånbok, så ska man svara: pengar, körkort, kondomer, använda tuggummin och dylikt. Självklart van mitt och Fannys lag. Yeah! Senare på julaftons kväll kom grabbarna och plockade upp mig och det var dags att ge sig av till tyskland för en sex dagars mellandagsturné.

Vi är nu inne på fjärde giget och hittills har det varit helt grymt. Alla ställen har varit utsålda (ca 1000-1200 st) och det känns jäkligt gött att spela inför folk som uppskattar det man gör och sjunger med i låtarna. Det var vi inte direkt bortskämda med i USA. Kul att det går bra, men helst av allt vill jag bara få detta överstökat så man kan komma hem igen.

Marvel Super Heroes

Hasta la vista baby!

Som jag nämnde för ett tag sedan så hittade vi en svensk "mataffär" inne på Ikea i Minnesota. Här hade vi köpt på oss ett par paket köttbullar, och idag var det alltså dags för vår efterlängtade köttbullefest! Roland tog på sig jobbet som förste potatisskalare, John stekte köttbullar och vi andra va väl inget annat än mest i vägen. Efter drygt en timme stod middagen klar: Potatis, gräddsås, lingon och sjukt mycket köttbullar. Helt saligt gott var det. - "Det är så det knullar sig i munnen" som John utryckte det. Grymt jobbat!

Stället vi skulle lira på ikväll va slutsålt och i övrigt helt okej. Dock hade scenkonsulten från Seattle varit framme igen, och byggt en bred scen men åt helvete för kort! Så kort att trumsetet fick vi ställa längst fram. Sen när blev John frontman i bandet? Nu var det hans tur att synas mest och vi andra fem pappaskallar fick stå och trängas vid kanterna. Giget gick bra men var egentligen inget märkvärdigt. Hade ett par fans på plats, men de gav inte överdrivet mycket väsen av sig. Något annat nämnvärt va att maten vi bjöds på va skit god: kyckling och ris. Tyvärr hade man ju ätit ihjäl sig på köttbullar, men det lilla som gick ner var i alla fall helt grymt.

Hollywood 19 Dec - The Avelon

Då var det dags för den stora finalen på turnén. Sista giget, och vad passade inte bättre än att placera det mitt i Hollywood? Solen lyste och vi passade alla på att ta oss en rejäl sightseeing i denna mycket film inspirerade stad. På trottoaren kunde man läsa namnen på kända skådespelare och artister, och överallt sprang de runt folk utklädda till seriefigurer mm och försökte locka till sig uppmärksamhet. Vi stannade till i en souvenirbutik där jag fick shoppat lite minnen, och på McDonald's för att stilla hungern, men sedan var det dags att gå tillbaka för att se om stället hade öppnat.

Ikväll spelar vi på "The Avelon" som låg precis granne med "The Capital Tower" som tydligen ska vara en känd byggnad i Hollywood. Hur som helst så var The Avelon ett av de fräschaste ställen vi någonsin lirat på. Våran loge var som ett kungligt vardagsrum och resten var väldigt stiligt och fräscht inrett. Kul att man kan få avsluta turnén på ett värdigt ställe och inte i ett ghetto som man annars tvingats hänga i.

När vi skulle börja lira hade vi även fått fint besök av våra fd Falkenbergs 80-talare Vains Of Jenna. Skit kul att de kunde titta förbi, och efteråt var det stor efterfest med öl och vin i logen! Dock var det tråkigt att behöva säga hejdå till alla, speciellt Himsa som hjälpt oss under hela turnén och varit ett jäkla stöd. Tack! Vill också tacka Amon Amarth som har gjort ett grymt jobb och för att de valde att ta med oss på denna turné!

När efterfesten va slut och alla åkt så möts vi av världens överraskning. Biffen som var med på Eastpak turnén var i Hollywood med Peter Iwers och gjorde press för In Flames nya skiva. Han bjöd över oss till sitt hotell och än så va natten inte slut. Så vi tar en taxi dit och tjatar skit över ett par bärs, trevligt som satan men eftersom de skulle upp tidigt dagen efter blev det inte så långvarigt.


Köttbullar är metal som fan


Johnny Meatball


Hollywood


Lösa hundar på stan


Jag och Idolen


Vår Loge


Den här tomten hitta vi på stan. Grym på att sola va han iaf


Peter från In Flames och gitaristen i Soulfly, Biffen till vänster

När vi anländer till stället och börjar loada ut vår utrustning så möts vi först av en förbannad arrangör som förklarar att vi måste genast flytta bussen, annars får inte resterande band plats. Vår chaufför hade dock spårlöst försvunnit, tagit bilnycklarna med sig, och dessutom lämnat kvar mobiltelefonen i bussen. Så att flytta den kunde vi fet glömma. När vi loadar ut märker jag dock att det saknas något. Min Techlåda är borta(!!!) Jag ställde den i logen igår och glömde givetvis att ta med den. Satan.. Alla verktyg, strängar, batterier + laddare, gaffatejp och öronproppar mm åt helvete. Jahopp, å andra sidan slipper jag att folk går och stjäl tejp och proppar av mig nu.

Efter ett tag kommer Mike tillbaka och kunde flytta bussen. Han och Robin hade varit på grillen runt hörnet och käkat. Varför tänkte vi inte på det först? Det fanns inget backstage på stället så vi tvingades ha alla case´ar utomhus. Vilket inte va så genomtänkt för det började ganska snabbt ösregna. Men grabbarna hade varit med förr och roddade snabbt upp ett skynke över allas grejer.

Jag kände mig inte helt hundra idag. Halsen hostar och är full av gul kebabsås och kroppen säger bara: - gå och lägg dig för helvete. Att vilja ställa sig på scen och rocka var rätt avlägset. Men det va bara att gilla läget och ge järnet, och publiken var återigen helt galen! Mycket bangande, mycke mosh och från scenkanten haglade det stagedivare. Hade skit kul! Dock var halsen mindre imponerad av vår prestation och hostade på som aldrig förr. När jag håller på att plocka ner mina grejer kommer Amon Amarth trumtekniker Holger fram till mig och frågade om jag glömt något? - Host, nej vad i helv.. skulle det va, Host? Jo jag hittade en väska igår som vi tror är din. Guess what? Min Tech låda var tillbaka!!! Tusen tack Holger, du är en klippa!

Sacramento 17 Dec - San Francisco

Idag var planerat att vara en Day-off men i sista sekund kom det upp att vi ska spela på en mindre "dödsmetalfestival" i Sacramento. Vi valde dock att tacka nej till detta arrangemang, dels för att det är 100 mil dit och dels är många av oss är krassliga (inkl mig själv) och skulle behöva en ledig dag. Så vi körde istället raka vägen till San Francisco och tog in på ett schysst hotell. Här badade vi Jacuzzi och tog det allmänt lugnt. Fick även möjlighet att tvätta mina äckelkläder med handtvättmedlet som min kära mor skickat med mig.


Finn ett fel ;-)


Fuck Yo

Efter den 160 mils långa resan från Salt Lake city så hade vi nått gränsen till Canada. Som vanligt va det segt att komma in i landet, men gick ändå betydligt smidigare denna gång än sist. Förra gången blev vi ju utkörda på gatan i över en timma medan de sökte igenom hela bussen efter gräs och stridsspettsar, men vad jag vet så var det enda livshotande de kunde hitta mina strumpor.

I Canada va det grått, regnigt och fullt av slask (som Sverige med andra ord). Vi kom fram till klubben först av alla band, och de första jag och Rolle gjorde va att undersöka om det fanns duschmöjlighet på stället. Hade inte duschat på över tre dar så det var inte annat att man kände sig jäkligt nasty. Men dusch fanns icke. Arrangören tipsade dock om ett badhus i närheten där man kunde duscha, alternativt att man ställer sig i ös regnet. Men vi gav oss iväg till badhuset. Himsa hade ställt in idag pga. att gitarristens farfar hade gått bort, men vi fick lyckligtvis låna lådor och trummor av öppningsbandet som var mycket trevliga. Kvällens ställe va förbannat stort, störst på hela turnén och att det va över 1500 sålda biljetter gjorde inte saken sämre.

Innan vi skulle gå på gjorde vi en TV interljuv med en över flummig journalist. Man fick aldrig prata klart och när vi nästan va klara så kom han på att vi borde kanske presentera oss också. Men han verkade gilla oss och efteråt fick vi signera skivor och ett gäng affischer åt honom. När vi skulle spela så var vi taggade som aldrig förr och vi röjde på som idioter. Så bara efter tredje låten var jag helt jäkla slut. Men det var bara att bryta ihop och gå loss ännu mer! Det var dock värt mödan för vi satte nytt försäljningsrekord i merchendise och jag tror aldrig vi skrivit så många autografer efteråt som denna kväll (inte på denna turné i alla fall). Grymt!

Seattle 15 Dec - Rundsparkar a´la Chuck Norris

Ikväll spelar vi i Himsas hemstad vilket var dömt till succé. Giget va slutsålt och kön utanför ringlade sig lång flera timmar innan dörrarna öppnades. Coolt coolt! Stället var okej men med på tok för underdimensionerad scen, men värst av allt var att det stack upp stora pelare mitt ur golvet(!!!) Hur ska man då kunna slänga med gitarren eller utföra sina rundsparkar a´la Chuck Norris hade de tänkt? Skulle vilja ta ett rejält snack med konsulten som skissat upp de där! I vilket fall som helst så va publiken helt grym. Mycket moshpit och vi hade tom uppe ett gäng gubbar som stage divade från scen, de gillar vi! Efter giget så körde vi late night Mcdonalds men eftersom restaurangen va stängd så blev det till att ställa sig i bilkön till fots igen.


John firar med glögg och pepparkakor


Biffar loss efter giget


Mcdonalds Walk throu


Richard och Rolle


Rök pause mitt i natta


Stolt viking

Efter en mycket kunglig natts sömn på hotellet så var det dags att ta på sig vinterjackan, mössan, understället, handskar och jeans(?). Kom aldrig på tanken att ta med mig thermobyxor på turnén så valet stod mellan jeans eller kloster kalsonger. Vilket jag fastnade mest för de förstnämnda. Efter att provat ut en schysst bräda, och tjackat liftkort så var det första bästa korgliften upp i backen. Det är lågsäsong nu så det var knappt en käft varken i liften eller backen, det var nästan så man kände sig lite ensam när man åkte. Å andra sidan minimerar man risken att köra ner folk och backarna höll sig fräscha betydligt längre. Till en början åkte vi alla tillsammans men skidåkarna John och Sebbe bröt sig ganska snabbt ut ur eliten för att ge sig på de lite tyngre backarna. Själv hade jag Mike som snowboard partner som inte stått på en bräda på tio år, så det var milt sagt väldigt ostabilt till en början. Men efter 30 minuter och lika många vurpor så fick han till det och åkte på som aldrig förr!

Efter ett par timmars åkande stannade vi på toppens restaurang för lite mellanmål och varm choklad. De satt som en snöboll i skrevet och känseln i fingrarna och tårna var mer än mycket välkommet tillbaka. Dagen var dock inte slut än så efter vi svalt chokladen kastade vi oss ut i backen igen. Vinden högg i kinderna och snön piskade i ansiktet men skam den som gav sig. Mike satte dock punkt för det hela var när hans bindning på brädan gick sönder. Så då tog vi alla följe och lämnade tillbaka bröten.

Nu var det dags att lägga fokus på kvällens gig istället. Men efter att lagt all energi i backen så var det inte annat än att man kände sig förbannat omotiverad att ställa sig på en scen. Sagt och gjort, spelningen blev en lam historia från mitt håll, but I couldent care less..

Salt Lake City 12 Dec - Olympic Syndicate Games

Efter en trist lång resa genom berg och öken var vi framme i Salt Lake City, och om jag inte minns fel så var det här Olympiska Spelen hölls 2002. Men när är det dags för Olympic Syndicate games istället. Lite hårdare, lite bättre, lite mer hår i röven. Hold Tight!

Jag kände mig fortfarande inte helt återställd efter gårdagens snö aktiviteter. Krasslig hals, snorig näsa och orkeslös kropp. Hela jag va som en stor ömmande böld och kändes nästan som jag var på väg att bli sjuk. Så det blev till att knapra Ipren, halstabletter och snorpapper för att överleva kvällen. Detta tillsammans med sjukt go mat på klubben gjorde jäkligt gött. Kebab, grillspett, kyckling, potatis, ris, bröd, tzatziki och sallad. Ja kockarna visste precis vad det handlade om.

Förutom oss, Himsa och Amon Amarth så var det även ett lokalt öppningsband idag. Inget märkvärdigt tänkte jag men fan va grymma de var. Bra show och trevlig musik, så trevlig att jag var tvungen att inkassera ett stycke skiva efteråt. Självklart kunde inte vi vara sämre så vi gav järnet och gjorde ett betydligt grymmare gig än igår. Imorgon har vi 160 mil till Vancouver så vi gav oss iväg ganska omgående.


Tummen upp


Ragge och Robba


Skidåkar losers ;-)


Sebbe, John, Mike


Himsa in action!

För att slå ihjäl tiden idag så åkte vi för "ovanlighetens" skull till en galleria, och vad passade då inte bättre än att dra till Amerikas största varuhus, nämligen Mall of America i Minnesota. 500 olika butiker, 50 restauranger, 7 nattklubbar, 14 biografer och komplett med berg o dalbana, pariserhjul, vattenland och skjutbana! Gallerian hemma i Falkenberg har med andra ord en del att ta igen. En liten bit bort låg även ett tvär äkta blå gult Ikea, och när man kommit in kändes det precis som man hamnat i Ikea hemma i Kållered. Namnen på alla prylar va nämligen på svenska, de serverade "Swedish meatballs" i restaurangen och det fanns även en "Swedish foodstore" där man kunde hitta allt en riktig Svensson behöver. T.ex Gilles pepparkakor, Blossa glögg, julmust, Ahlgrens bilar, Kalles kaviar, Marabou Mjölkchoklad mm, men fräckast av allt var att kassörskan i butiken var svensk och visste dessutom vilka vi var. Yeah!

När vi skulle åka så saknades vår tekniker Sebbe, som fortfarande var inne i köpcentret och gick loss på butikerna. Till slut lyckades vi dock dra ut honom och då hade hans utgift stannat på strax över 1000$ (ca 6500:-), damn, och jag som tycker min flickvän shoppar för mycket ibland hehe. När vi väl kom iväg så hade klockan blivit på tok för mycket och att det var rusningstid och snöoväder gjorde inte saken bättre. Så när vi kom fram till klubben hade dörrarna redan öppnats, så vi fick sätta upp och line-checka våra grejer inför publik. Stressigt och struligt men när vi väl börjat spela så gick allt helt klocka. Riktigt förbannat bra ös och publiken hängde med som aldrig förr. Kul!

Day off 10 Dec - Wreckenridge

Idag har vi vår första lediga dag på totalt 16 dar, vilket var jäkligt välkommet. Tidigare har rekordet varit sex spelningar i sträck, men det slog vi med över det dubbla nu. Imorgon spelar vi i Denver, Colorado, och där finns även gott om skidmöjligheter. Så vi bestämde oss för att dra till skidorten Wreckenridge (15 mil väst om Denver) för att åka skidor/bräda. Det är 150 mil dit från Minneapolis så hela dagen gick ut på att åka buss, kolla på film och släppa brakskitar. När vi var framme tog vi in på ett hotell som bara låg 50 meter från liften så imorgon skulle de bli åka av och benknäck utan dess like.
 

Mall of America


Har man tröttnat på all shopping kan man ju alltid åka bergbana


Här skulle vi kunnat lira


Glögg, pepparkakor och julmust


John och Rudolf


Klippiga bergen here we come

När jag och Mike vaknar och ska börja rulla igång vrålåket så upptäcker vi en tjock bubbla på vänster bakhjul. Oläge som fan om det smäller tänkte vi, och ger oss av till första bästa däckfirma för att byta. Under tiden hade bubblan hunnit växa sig ännu större och på vägen dit var det fullt med folk som tutade och signalerade att snart går hjulet åt helvete. Men det klarade sig. Väl framme på firman så krävde de att alla måste gå ur bussen innan vi kan göra något. Så det var med ett stort leende på läpparna vi gick in för att väcka allihop. Sunkiga och förstörda vankade alla ut i garaget och de kunde påbörja däckbytet. Som tack för hjälpen satte vi uppe hela gänget på gästlistan för ikväll.

Ikväll var det Clevelands tur att smiskas upp i brygga, vilket var lite oroväckande för det var i denna stad Panteras gitarrist Dimebag Darell blev skjuten för ganska exakt tre år sen. De har dock börjat med strikta säkerhetskontroller på spelställena efter denna incident, vilket både har sina ljusa och mörka sidor. De tråkiga är att de tar löjligt lång tid att släppa in folket, vilket suger för oss som support band som måste gå på scen relativt tidigt varje kväll. Å andra sidan slipper man risken att få ett stålrör i nacken.

När vi kom fram till stället så fick hela turnén sig en stor överraskning om att de skulle va en festival vi skulle spela på, med oss, Himsa och Amon Amarth som headliners, och tio andra lokala band. Så soundcheck kunde man glömma och den enda föda som bjöds på va bananer, äpplen och apelsiner. Vem tusan kommer på idén att servera frukt på en metal festival? Rått kött och grisblod ska det ju va! När dörrarna öppnades var det säkert femtio meter kö utanför och när vi skulle lira så var det helt tjock packat med folk framför scen. Giget gick coolt med bra röj och efteråt så åkte vi ganska omgående.

Chicago 8 Dec - House of Blues

Idag är det en House of Blues spelning (den femte i ordningen) vilket betyder hög standard på allt från fet scen till fräscht käk. House of Blues är alltid i en klass för sig och brukar va placerat centralt i städerna och detta var inget undantag. Ett kvarter bort låg ett nio våningar högt Macy´s (tänk Åhlens i Stockholm, men mångdubblt större). Här slog vi ihjäl ett gäng timmar och jag hittade bl.a. ett par coola Jeans. Vi hittade även vår cd i skivhyllorna. Yeah!

Backstage hade vi soffor, dusch, och skit möjligheter. En TV där det rullade Ultimate Fighting, en kyl full med bärsa och diverse godsaker, och en egen balkong där man kunde titta ut över scen och publik. Sånt gillar vi! Kvällens show skulle även bli filmad för något TV tjosan så det va ett grymt gig som gällde och ingenting annat. Spelningen gick bra men egentligen inget märkvärdigt. Publiken var med på ett par noter men va överlag rätt död. But fuck that..


Oläge som fan!


Byter däck


På Starbucks cafe i Chicago 



Rolle och hans vänner


Yäy!


En önskebrun mitt i all shopping iver


Den här bjässen skulle farsan fått i julklapp (om den inte kostat 1500$)

Idag är det min flickväns dag och därför vill jag ämna detta blogginlägg helt åt henne. Stort hjärtligt jätte Grattis på dig gumman! Hoppas du får en helt fantastisk dag. Är så ledsen att jag inte kan vara hemma och fira dig, vi skulle ju gått till systemet ihop du och jag. Men nu är det bara två veckor kvar tills vi ses igen. Och sedan bara ytterligare ett par veckor innan vi drar till Thailand tillsammans för sol, bad och massa äventyr. Hoho räknar dagarna. :-)


Fannylicious!


Grattis grattis gumman!


Thailand here we come

Jag lämnade en otroligt spännande cliffhanger i förra delen om huruvida Philadelphia giget gick. Roland slog micken i käften och fick en fläskläp och själv lyckades jag få Richards mickkabel runt gitarrhalsen när han skulle utföra sitt ökända lasso move som han plockade upp i Texas. Spektakulärare än så blev det inte men publiken gillade det.

Idag är det New Yorks tur att åka på en dos ännu mer terror. Men denna gång i form av Sonic Syndicate och skäggiga vikingar. Men innan vi skulle sätta vår attack i verket så åkte vi till Brooklyn för att hälsa på Mikes morsa, som bjöd på kaffe och nybakade bagels. Fick även chansen till en varm dusch vilket inte var fel.

När vi körde in i Manhattan över Brooklyn bron, så fick man den där känslan man hade när man va liten av att va med i en fet action rulle. Allt detta enorma hade man sett hundratals gånger på film. Men nu fick man uppleva det på riktigt, mäktigt som satan. Klubben vi skulle lira på var fräsch och vi lyckades även ha sånt jäkla flyt att hitta en parkering utanför. Ikväll var förmodligen vår viktigaste spelning på hela turnén, för det skulle dyka upp tjockvis med journalister plus ett par snubbar från bolaget. Så nervositeten steg en aning, och de blev knappast lättare av att vi bara fick fem minuter soundcheck. Men giget gick lysande, och att döma av responsen efteråt så gjorde vi förbannat bra ifrån oss. Hell Yeah!

Efter konsären va slut så gjorde vi lite sightseeing i Manhattan by night och spanande in Ground Zero, Time Square, the Empire state building mm. Synd att man inte hade en eller ett par lediga dagar här för några timmar en måndag kväll räckte knappast för att uppleva allt i NY.

Poughkeepsie 04 Dec - Mikeys Birthday

Idag skulle egentligen vara en Day Off, men precis innan turnén starta fick vi reda på att de hade klämt in en sista minuten spelning även på detta datum. Stället var ett riktigt råtthål och det var lika kallt inne som ute, dvs minus 4-5 grader. Frös som satan gjorde man! Inget varmvatten på toaletterna häller så att fixa frillan var inte att tänka på. Fick bli mössa på huvet, och hade mer än gärna slängt på tumvantarna också. Frågan är hur bra ens gitarrspel skulle bli då? Spelningen kändes mest som ett vanligt eftermiddagsrep hemma i Falkenberg. För publiken va riktigt off, eller publik och publik, de 50 gubbar som hunnit dit innan vi gått på. Något som var jäkligt trist var dock att två snubbar hade åkt 30 mil ända från Worchester för att se oss igen. Men hade inte hittat till klubben i tid och därmed missat hela showen. Inget och göra åt tyvärr, men vi sa att vi kommer tillbaka i Maj och kan sätta upp dem på gästlistan då. Vilket de blev super nöjda över.

Vår manager fyller 40 år idag så vi hade tidigare under dagen tjackat två tårtor för att fira detta. Så innan vi skulle ge oss av till nästa ställe så kokade vi kaffe och dukade upp "långbord" bilen. Självklart skulle Mike ha första tuggan, och när han skar ut sin bit, så passar John på att smyga upp bakom och trycka upp den andra tårtan i fejan på han. Sjukt klockrent. Grattis på födelsedagen Mike!


Nästan som Jul på Liseberg. Fast denna ren va lite väl untrue.


Signerar en snubbes bas


Manhattan


Mike 40 år


Anar inte ett skit vad som komma skall.


Ägd som fan! ;-)