piroger

Avståndet mellan Winnipeg och London där vi spelade för tre dagar sedan var 220 mil(!!!) så i två dagar gjorde vi inget annat än drygade våra liv i en husbuss. Ärligt talat så har hela denna turnen känts som en jäkla day-off turné. På totalt nio dagar har vi bara gjort fyra spelningar, "Sonic Syndicate vacation tour" hade varit ett bättra passande namn. Men som tur är kommer det bli ändring på detta resten av turnén.

Den långa färden från London började bra med att vi körde 10 mil fel! GPS´en ville vi skulle ta vägen genom USA, men då hade vi behövt krångla oss igenom två gränser vilket det inte hade varit värt. Att komma in i USA är ett äventyr i sig och jag tror tom att bryta sig in i Joakim von ankas bankvalv hade inneburit mindre krångel. Allt eftersom vi körde så försvann civilisationen och det blev mindre och mindre tätare mellan bensinstationerna. Tillslut fann vi oss själva körandes på en grusväg mitt i skogen och soppamätaren var nere på sista kapitlet. Närmaste stad låg tio mil bort så vi siktade mot den och höll tummen på att det fanns en mack där. Väl där så visade det sig att den s.k "staden" bara bestod av en korsning och ett par hus och skjul. Vem fan bor här ute frågade vi oss? Vi hittade lite liv i byn i form av två skogshuggare så vi frågade dem om det fanns någon bensinstation i närheten? Gubbarna bara stirrar och flabbar åt oss och sa att det finns en, men den ligger ca åtta mil bort! Oläge som fan. Bensinlampan hade börjat blinka så det var bara att ställa in sig på att spendera natten i vildmarken eller gå de sista 100 milen. Man har ju sett på film vad som händer med dem som stannar kvar så pax för att gå! På vägen fick vi sett både björn, hjort, älg och tror även jag såg en bäver jävel med. Fräckt! Till slut kom vi i alla fall fram till bensinstationen och vi kunde pusta ut. Phu!

Stället i Winnipeg var stort, fräscht och slutsålt så det här kommer rocka ikväll. För första gången fick vi göra en ordentlig soundcheck innan dörrarna öppnades, gött! Framför scen stod hela Nightwish och spana medans vi testade ljudet vilket kändes oläge som satan. Att spela inför 20000 hardrockers på Wacken var inga problem men att ha sina före detta idoler framför näsan gjorde en jäkligt nervös! Giget sedan gick dock skit bra. Hela kön släpptes in rekordsnabbt så det var tok packat redan när vi gick på. Jag råka riva ner ett av Johns stativ men det var bara coolt hehe.