piroger

Feat: Sonic Syndicate, Caliban, Heaven Shall Burn, Miseary Speaks och The Sorrow

Man hann inte ens komma hem från USA innan det var dags att ge sig iväg till Tyskland igen för ett gäng spelningar. Flygresan hem från staterna gick smidigt i och med att vi åkte på natten, så den sov jag uteslutande igenom. Sög dock att vi var tvungna att mellanlanda i Frankfurt i sex timmar men lyckades enda slå ihjäl den tiden ganska snabbt med lite surf och ännu mer slaggande. När jag kom hem så var klockan strax efter 12 på natten och då hade min fina tomtegumma pyntat lägenheten med julstjärna, "julgran" och julklappar, och plockat fram glögg och pepparkakor åt oss. Så underbart att träffa dig igen Älskling! Utan ditt stöd och din kärlek skulle jag aldrig pallat att vara iväg så mycket. Du är guld värd! På julaftons morgon gav vi oss iväg till Fannys familj i Halmstad för julklappsutdelning, sällskapspel, Kalle och sjukt mycket julmaud . Tyvärr hade Jet laggen nu börjat träda i kraft så efter maten, lagom till Kalle svepte en sömnvåg som hade gett självaste tsunami kattastrofen komplex, och jag dog som en sten.

På kvällen var det dags för ännu mer mat, risalamalta och sällskapspelet Brainstorm som gick ut på att man skulle komma på tillhörande skit som passar under en förut bestämd kategori. Tex: om kategorin är plånbok, så ska man svara: pengar, körkort, kondomer, använda tuggummin och dylikt. Självklart van mitt och Fannys lag. Yeah! Senare på julaftons kväll kom grabbarna och plockade upp mig och det var dags att ge sig av till tyskland för en sex dagars mellandagsturné.

Vi är nu inne på fjärde giget och hittills har det varit helt grymt. Alla ställen har varit utsålda (ca 1000-1200 st) och det känns jäkligt gött att spela inför folk som uppskattar det man gör och sjunger med i låtarna. Det var vi inte direkt bortskämda med i USA. Kul att det går bra, men helst av allt vill jag bara få detta överstökat så man kan komma hem igen.

Marvel Super Heroes

Hasta la vista baby!

Som jag nämnde för ett tag sedan så hittade vi en svensk "mataffär" inne på Ikea i Minnesota. Här hade vi köpt på oss ett par paket köttbullar, och idag var det alltså dags för vår efterlängtade köttbullefest! Roland tog på sig jobbet som förste potatisskalare, John stekte köttbullar och vi andra va väl inget annat än mest i vägen. Efter drygt en timme stod middagen klar: Potatis, gräddsås, lingon och sjukt mycket köttbullar. Helt saligt gott var det. - "Det är så det knullar sig i munnen" som John utryckte det. Grymt jobbat!

Stället vi skulle lira på ikväll va slutsålt och i övrigt helt okej. Dock hade scenkonsulten från Seattle varit framme igen, och byggt en bred scen men åt helvete för kort! Så kort att trumsetet fick vi ställa längst fram. Sen när blev John frontman i bandet? Nu var det hans tur att synas mest och vi andra fem pappaskallar fick stå och trängas vid kanterna. Giget gick bra men var egentligen inget märkvärdigt. Hade ett par fans på plats, men de gav inte överdrivet mycket väsen av sig. Något annat nämnvärt va att maten vi bjöds på va skit god: kyckling och ris. Tyvärr hade man ju ätit ihjäl sig på köttbullar, men det lilla som gick ner var i alla fall helt grymt.

Hollywood 19 Dec - The Avelon

Då var det dags för den stora finalen på turnén. Sista giget, och vad passade inte bättre än att placera det mitt i Hollywood? Solen lyste och vi passade alla på att ta oss en rejäl sightseeing i denna mycket film inspirerade stad. På trottoaren kunde man läsa namnen på kända skådespelare och artister, och överallt sprang de runt folk utklädda till seriefigurer mm och försökte locka till sig uppmärksamhet. Vi stannade till i en souvenirbutik där jag fick shoppat lite minnen, och på McDonald's för att stilla hungern, men sedan var det dags att gå tillbaka för att se om stället hade öppnat.

Ikväll spelar vi på "The Avelon" som låg precis granne med "The Capital Tower" som tydligen ska vara en känd byggnad i Hollywood. Hur som helst så var The Avelon ett av de fräschaste ställen vi någonsin lirat på. Våran loge var som ett kungligt vardagsrum och resten var väldigt stiligt och fräscht inrett. Kul att man kan få avsluta turnén på ett värdigt ställe och inte i ett ghetto som man annars tvingats hänga i.

När vi skulle börja lira hade vi även fått fint besök av våra fd Falkenbergs 80-talare Vains Of Jenna. Skit kul att de kunde titta förbi, och efteråt var det stor efterfest med öl och vin i logen! Dock var det tråkigt att behöva säga hejdå till alla, speciellt Himsa som hjälpt oss under hela turnén och varit ett jäkla stöd. Tack! Vill också tacka Amon Amarth som har gjort ett grymt jobb och för att de valde att ta med oss på denna turné!

När efterfesten va slut och alla åkt så möts vi av världens överraskning. Biffen som var med på Eastpak turnén var i Hollywood med Peter Iwers och gjorde press för In Flames nya skiva. Han bjöd över oss till sitt hotell och än så va natten inte slut. Så vi tar en taxi dit och tjatar skit över ett par bärs, trevligt som satan men eftersom de skulle upp tidigt dagen efter blev det inte så långvarigt.


Köttbullar är metal som fan


Johnny Meatball


Hollywood


Lösa hundar på stan


Jag och Idolen


Vår Loge


Den här tomten hitta vi på stan. Grym på att sola va han iaf


Peter från In Flames och gitaristen i Soulfly, Biffen till vänster

När vi anländer till stället och börjar loada ut vår utrustning så möts vi först av en förbannad arrangör som förklarar att vi måste genast flytta bussen, annars får inte resterande band plats. Vår chaufför hade dock spårlöst försvunnit, tagit bilnycklarna med sig, och dessutom lämnat kvar mobiltelefonen i bussen. Så att flytta den kunde vi fet glömma. När vi loadar ut märker jag dock att det saknas något. Min Techlåda är borta(!!!) Jag ställde den i logen igår och glömde givetvis att ta med den. Satan.. Alla verktyg, strängar, batterier + laddare, gaffatejp och öronproppar mm åt helvete. Jahopp, å andra sidan slipper jag att folk går och stjäl tejp och proppar av mig nu.

Efter ett tag kommer Mike tillbaka och kunde flytta bussen. Han och Robin hade varit på grillen runt hörnet och käkat. Varför tänkte vi inte på det först? Det fanns inget backstage på stället så vi tvingades ha alla case´ar utomhus. Vilket inte va så genomtänkt för det började ganska snabbt ösregna. Men grabbarna hade varit med förr och roddade snabbt upp ett skynke över allas grejer.

Jag kände mig inte helt hundra idag. Halsen hostar och är full av gul kebabsås och kroppen säger bara: - gå och lägg dig för helvete. Att vilja ställa sig på scen och rocka var rätt avlägset. Men det va bara att gilla läget och ge järnet, och publiken var återigen helt galen! Mycket bangande, mycke mosh och från scenkanten haglade det stagedivare. Hade skit kul! Dock var halsen mindre imponerad av vår prestation och hostade på som aldrig förr. När jag håller på att plocka ner mina grejer kommer Amon Amarth trumtekniker Holger fram till mig och frågade om jag glömt något? - Host, nej vad i helv.. skulle det va, Host? Jo jag hittade en väska igår som vi tror är din. Guess what? Min Tech låda var tillbaka!!! Tusen tack Holger, du är en klippa!

Sacramento 17 Dec - San Francisco

Idag var planerat att vara en Day-off men i sista sekund kom det upp att vi ska spela på en mindre "dödsmetalfestival" i Sacramento. Vi valde dock att tacka nej till detta arrangemang, dels för att det är 100 mil dit och dels är många av oss är krassliga (inkl mig själv) och skulle behöva en ledig dag. Så vi körde istället raka vägen till San Francisco och tog in på ett schysst hotell. Här badade vi Jacuzzi och tog det allmänt lugnt. Fick även möjlighet att tvätta mina äckelkläder med handtvättmedlet som min kära mor skickat med mig.


Finn ett fel ;-)


Fuck Yo

Efter den 160 mils långa resan från Salt Lake city så hade vi nått gränsen till Canada. Som vanligt va det segt att komma in i landet, men gick ändå betydligt smidigare denna gång än sist. Förra gången blev vi ju utkörda på gatan i över en timma medan de sökte igenom hela bussen efter gräs och stridsspettsar, men vad jag vet så var det enda livshotande de kunde hitta mina strumpor.

I Canada va det grått, regnigt och fullt av slask (som Sverige med andra ord). Vi kom fram till klubben först av alla band, och de första jag och Rolle gjorde va att undersöka om det fanns duschmöjlighet på stället. Hade inte duschat på över tre dar så det var inte annat att man kände sig jäkligt nasty. Men dusch fanns icke. Arrangören tipsade dock om ett badhus i närheten där man kunde duscha, alternativt att man ställer sig i ös regnet. Men vi gav oss iväg till badhuset. Himsa hade ställt in idag pga. att gitarristens farfar hade gått bort, men vi fick lyckligtvis låna lådor och trummor av öppningsbandet som var mycket trevliga. Kvällens ställe va förbannat stort, störst på hela turnén och att det va över 1500 sålda biljetter gjorde inte saken sämre.

Innan vi skulle gå på gjorde vi en TV interljuv med en över flummig journalist. Man fick aldrig prata klart och när vi nästan va klara så kom han på att vi borde kanske presentera oss också. Men han verkade gilla oss och efteråt fick vi signera skivor och ett gäng affischer åt honom. När vi skulle spela så var vi taggade som aldrig förr och vi röjde på som idioter. Så bara efter tredje låten var jag helt jäkla slut. Men det var bara att bryta ihop och gå loss ännu mer! Det var dock värt mödan för vi satte nytt försäljningsrekord i merchendise och jag tror aldrig vi skrivit så många autografer efteråt som denna kväll (inte på denna turné i alla fall). Grymt!

Seattle 15 Dec - Rundsparkar a´la Chuck Norris

Ikväll spelar vi i Himsas hemstad vilket var dömt till succé. Giget va slutsålt och kön utanför ringlade sig lång flera timmar innan dörrarna öppnades. Coolt coolt! Stället var okej men med på tok för underdimensionerad scen, men värst av allt var att det stack upp stora pelare mitt ur golvet(!!!) Hur ska man då kunna slänga med gitarren eller utföra sina rundsparkar a´la Chuck Norris hade de tänkt? Skulle vilja ta ett rejält snack med konsulten som skissat upp de där! I vilket fall som helst så va publiken helt grym. Mycket moshpit och vi hade tom uppe ett gäng gubbar som stage divade från scen, de gillar vi! Efter giget så körde vi late night Mcdonalds men eftersom restaurangen va stängd så blev det till att ställa sig i bilkön till fots igen.


John firar med glögg och pepparkakor


Biffar loss efter giget


Mcdonalds Walk throu


Richard och Rolle


Rök pause mitt i natta


Stolt viking

Efter en mycket kunglig natts sömn på hotellet så var det dags att ta på sig vinterjackan, mössan, understället, handskar och jeans(?). Kom aldrig på tanken att ta med mig thermobyxor på turnén så valet stod mellan jeans eller kloster kalsonger. Vilket jag fastnade mest för de förstnämnda. Efter att provat ut en schysst bräda, och tjackat liftkort så var det första bästa korgliften upp i backen. Det är lågsäsong nu så det var knappt en käft varken i liften eller backen, det var nästan så man kände sig lite ensam när man åkte. Å andra sidan minimerar man risken att köra ner folk och backarna höll sig fräscha betydligt längre. Till en början åkte vi alla tillsammans men skidåkarna John och Sebbe bröt sig ganska snabbt ut ur eliten för att ge sig på de lite tyngre backarna. Själv hade jag Mike som snowboard partner som inte stått på en bräda på tio år, så det var milt sagt väldigt ostabilt till en början. Men efter 30 minuter och lika många vurpor så fick han till det och åkte på som aldrig förr!

Efter ett par timmars åkande stannade vi på toppens restaurang för lite mellanmål och varm choklad. De satt som en snöboll i skrevet och känseln i fingrarna och tårna var mer än mycket välkommet tillbaka. Dagen var dock inte slut än så efter vi svalt chokladen kastade vi oss ut i backen igen. Vinden högg i kinderna och snön piskade i ansiktet men skam den som gav sig. Mike satte dock punkt för det hela var när hans bindning på brädan gick sönder. Så då tog vi alla följe och lämnade tillbaka bröten.

Nu var det dags att lägga fokus på kvällens gig istället. Men efter att lagt all energi i backen så var det inte annat än att man kände sig förbannat omotiverad att ställa sig på en scen. Sagt och gjort, spelningen blev en lam historia från mitt håll, but I couldent care less..

Salt Lake City 12 Dec - Olympic Syndicate Games

Efter en trist lång resa genom berg och öken var vi framme i Salt Lake City, och om jag inte minns fel så var det här Olympiska Spelen hölls 2002. Men när är det dags för Olympic Syndicate games istället. Lite hårdare, lite bättre, lite mer hår i röven. Hold Tight!

Jag kände mig fortfarande inte helt återställd efter gårdagens snö aktiviteter. Krasslig hals, snorig näsa och orkeslös kropp. Hela jag va som en stor ömmande böld och kändes nästan som jag var på väg att bli sjuk. Så det blev till att knapra Ipren, halstabletter och snorpapper för att överleva kvällen. Detta tillsammans med sjukt go mat på klubben gjorde jäkligt gött. Kebab, grillspett, kyckling, potatis, ris, bröd, tzatziki och sallad. Ja kockarna visste precis vad det handlade om.

Förutom oss, Himsa och Amon Amarth så var det även ett lokalt öppningsband idag. Inget märkvärdigt tänkte jag men fan va grymma de var. Bra show och trevlig musik, så trevlig att jag var tvungen att inkassera ett stycke skiva efteråt. Självklart kunde inte vi vara sämre så vi gav järnet och gjorde ett betydligt grymmare gig än igår. Imorgon har vi 160 mil till Vancouver så vi gav oss iväg ganska omgående.


Tummen upp


Ragge och Robba


Skidåkar losers ;-)


Sebbe, John, Mike


Himsa in action!

För att slå ihjäl tiden idag så åkte vi för "ovanlighetens" skull till en galleria, och vad passade då inte bättre än att dra till Amerikas största varuhus, nämligen Mall of America i Minnesota. 500 olika butiker, 50 restauranger, 7 nattklubbar, 14 biografer och komplett med berg o dalbana, pariserhjul, vattenland och skjutbana! Gallerian hemma i Falkenberg har med andra ord en del att ta igen. En liten bit bort låg även ett tvär äkta blå gult Ikea, och när man kommit in kändes det precis som man hamnat i Ikea hemma i Kållered. Namnen på alla prylar va nämligen på svenska, de serverade "Swedish meatballs" i restaurangen och det fanns även en "Swedish foodstore" där man kunde hitta allt en riktig Svensson behöver. T.ex Gilles pepparkakor, Blossa glögg, julmust, Ahlgrens bilar, Kalles kaviar, Marabou Mjölkchoklad mm, men fräckast av allt var att kassörskan i butiken var svensk och visste dessutom vilka vi var. Yeah!

När vi skulle åka så saknades vår tekniker Sebbe, som fortfarande var inne i köpcentret och gick loss på butikerna. Till slut lyckades vi dock dra ut honom och då hade hans utgift stannat på strax över 1000$ (ca 6500:-), damn, och jag som tycker min flickvän shoppar för mycket ibland hehe. När vi väl kom iväg så hade klockan blivit på tok för mycket och att det var rusningstid och snöoväder gjorde inte saken bättre. Så när vi kom fram till klubben hade dörrarna redan öppnats, så vi fick sätta upp och line-checka våra grejer inför publik. Stressigt och struligt men när vi väl börjat spela så gick allt helt klocka. Riktigt förbannat bra ös och publiken hängde med som aldrig förr. Kul!

Day off 10 Dec - Wreckenridge

Idag har vi vår första lediga dag på totalt 16 dar, vilket var jäkligt välkommet. Tidigare har rekordet varit sex spelningar i sträck, men det slog vi med över det dubbla nu. Imorgon spelar vi i Denver, Colorado, och där finns även gott om skidmöjligheter. Så vi bestämde oss för att dra till skidorten Wreckenridge (15 mil väst om Denver) för att åka skidor/bräda. Det är 150 mil dit från Minneapolis så hela dagen gick ut på att åka buss, kolla på film och släppa brakskitar. När vi var framme tog vi in på ett hotell som bara låg 50 meter från liften så imorgon skulle de bli åka av och benknäck utan dess like.
 

Mall of America


Har man tröttnat på all shopping kan man ju alltid åka bergbana


Här skulle vi kunnat lira


Glögg, pepparkakor och julmust


John och Rudolf


Klippiga bergen here we come

När jag och Mike vaknar och ska börja rulla igång vrålåket så upptäcker vi en tjock bubbla på vänster bakhjul. Oläge som fan om det smäller tänkte vi, och ger oss av till första bästa däckfirma för att byta. Under tiden hade bubblan hunnit växa sig ännu större och på vägen dit var det fullt med folk som tutade och signalerade att snart går hjulet åt helvete. Men det klarade sig. Väl framme på firman så krävde de att alla måste gå ur bussen innan vi kan göra något. Så det var med ett stort leende på läpparna vi gick in för att väcka allihop. Sunkiga och förstörda vankade alla ut i garaget och de kunde påbörja däckbytet. Som tack för hjälpen satte vi uppe hela gänget på gästlistan för ikväll.

Ikväll var det Clevelands tur att smiskas upp i brygga, vilket var lite oroväckande för det var i denna stad Panteras gitarrist Dimebag Darell blev skjuten för ganska exakt tre år sen. De har dock börjat med strikta säkerhetskontroller på spelställena efter denna incident, vilket både har sina ljusa och mörka sidor. De tråkiga är att de tar löjligt lång tid att släppa in folket, vilket suger för oss som support band som måste gå på scen relativt tidigt varje kväll. Å andra sidan slipper man risken att få ett stålrör i nacken.

När vi kom fram till stället så fick hela turnén sig en stor överraskning om att de skulle va en festival vi skulle spela på, med oss, Himsa och Amon Amarth som headliners, och tio andra lokala band. Så soundcheck kunde man glömma och den enda föda som bjöds på va bananer, äpplen och apelsiner. Vem tusan kommer på idén att servera frukt på en metal festival? Rått kött och grisblod ska det ju va! När dörrarna öppnades var det säkert femtio meter kö utanför och när vi skulle lira så var det helt tjock packat med folk framför scen. Giget gick coolt med bra röj och efteråt så åkte vi ganska omgående.

Chicago 8 Dec - House of Blues

Idag är det en House of Blues spelning (den femte i ordningen) vilket betyder hög standard på allt från fet scen till fräscht käk. House of Blues är alltid i en klass för sig och brukar va placerat centralt i städerna och detta var inget undantag. Ett kvarter bort låg ett nio våningar högt Macy´s (tänk Åhlens i Stockholm, men mångdubblt större). Här slog vi ihjäl ett gäng timmar och jag hittade bl.a. ett par coola Jeans. Vi hittade även vår cd i skivhyllorna. Yeah!

Backstage hade vi soffor, dusch, och skit möjligheter. En TV där det rullade Ultimate Fighting, en kyl full med bärsa och diverse godsaker, och en egen balkong där man kunde titta ut över scen och publik. Sånt gillar vi! Kvällens show skulle även bli filmad för något TV tjosan så det va ett grymt gig som gällde och ingenting annat. Spelningen gick bra men egentligen inget märkvärdigt. Publiken var med på ett par noter men va överlag rätt död. But fuck that..


Oläge som fan!


Byter däck


På Starbucks cafe i Chicago 



Rolle och hans vänner


Yäy!


En önskebrun mitt i all shopping iver


Den här bjässen skulle farsan fått i julklapp (om den inte kostat 1500$)

Idag är det min flickväns dag och därför vill jag ämna detta blogginlägg helt åt henne. Stort hjärtligt jätte Grattis på dig gumman! Hoppas du får en helt fantastisk dag. Är så ledsen att jag inte kan vara hemma och fira dig, vi skulle ju gått till systemet ihop du och jag. Men nu är det bara två veckor kvar tills vi ses igen. Och sedan bara ytterligare ett par veckor innan vi drar till Thailand tillsammans för sol, bad och massa äventyr. Hoho räknar dagarna. :-)


Fannylicious!


Grattis grattis gumman!


Thailand here we come

Jag lämnade en otroligt spännande cliffhanger i förra delen om huruvida Philadelphia giget gick. Roland slog micken i käften och fick en fläskläp och själv lyckades jag få Richards mickkabel runt gitarrhalsen när han skulle utföra sitt ökända lasso move som han plockade upp i Texas. Spektakulärare än så blev det inte men publiken gillade det.

Idag är det New Yorks tur att åka på en dos ännu mer terror. Men denna gång i form av Sonic Syndicate och skäggiga vikingar. Men innan vi skulle sätta vår attack i verket så åkte vi till Brooklyn för att hälsa på Mikes morsa, som bjöd på kaffe och nybakade bagels. Fick även chansen till en varm dusch vilket inte var fel.

När vi körde in i Manhattan över Brooklyn bron, så fick man den där känslan man hade när man va liten av att va med i en fet action rulle. Allt detta enorma hade man sett hundratals gånger på film. Men nu fick man uppleva det på riktigt, mäktigt som satan. Klubben vi skulle lira på var fräsch och vi lyckades även ha sånt jäkla flyt att hitta en parkering utanför. Ikväll var förmodligen vår viktigaste spelning på hela turnén, för det skulle dyka upp tjockvis med journalister plus ett par snubbar från bolaget. Så nervositeten steg en aning, och de blev knappast lättare av att vi bara fick fem minuter soundcheck. Men giget gick lysande, och att döma av responsen efteråt så gjorde vi förbannat bra ifrån oss. Hell Yeah!

Efter konsären va slut så gjorde vi lite sightseeing i Manhattan by night och spanande in Ground Zero, Time Square, the Empire state building mm. Synd att man inte hade en eller ett par lediga dagar här för några timmar en måndag kväll räckte knappast för att uppleva allt i NY.

Poughkeepsie 04 Dec - Mikeys Birthday

Idag skulle egentligen vara en Day Off, men precis innan turnén starta fick vi reda på att de hade klämt in en sista minuten spelning även på detta datum. Stället var ett riktigt råtthål och det var lika kallt inne som ute, dvs minus 4-5 grader. Frös som satan gjorde man! Inget varmvatten på toaletterna häller så att fixa frillan var inte att tänka på. Fick bli mössa på huvet, och hade mer än gärna slängt på tumvantarna också. Frågan är hur bra ens gitarrspel skulle bli då? Spelningen kändes mest som ett vanligt eftermiddagsrep hemma i Falkenberg. För publiken va riktigt off, eller publik och publik, de 50 gubbar som hunnit dit innan vi gått på. Något som var jäkligt trist var dock att två snubbar hade åkt 30 mil ända från Worchester för att se oss igen. Men hade inte hittat till klubben i tid och därmed missat hela showen. Inget och göra åt tyvärr, men vi sa att vi kommer tillbaka i Maj och kan sätta upp dem på gästlistan då. Vilket de blev super nöjda över.

Vår manager fyller 40 år idag så vi hade tidigare under dagen tjackat två tårtor för att fira detta. Så innan vi skulle ge oss av till nästa ställe så kokade vi kaffe och dukade upp "långbord" bilen. Självklart skulle Mike ha första tuggan, och när han skar ut sin bit, så passar John på att smyga upp bakom och trycka upp den andra tårtan i fejan på han. Sjukt klockrent. Grattis på födelsedagen Mike!


Nästan som Jul på Liseberg. Fast denna ren va lite väl untrue.


Signerar en snubbes bas


Manhattan


Mike 40 år


Anar inte ett skit vad som komma skall.


Ägd som fan! ;-)

Mike hade denna natten valt att parkera kärran i en backe, så hela min skönhetssömn gick åt att till varje pris inte trilla ner på golvet. Till slut gav jag upp och satte mig för att kolla på film istället. Utomhus var det rena vinter, snöigt som fasen och från husbilstaket hängde det istappar. Vi hade stannat på ett Truck stop, och då menar jag ett riktigt äkta redneck truck stop. Här fanns allt en chaufför kunde önska sig: Duschar, tvätteri, spelmaskiner, Burger King pörrtidningar och shitloaded med lastbilar. Ingen av oss hade duschat på tre dar så det va riktigt gött att få tvätta av sig ordentligt.

Framme i stan så gjorde vi ett nytt försök att hitta en switch-pedal, och den här gången var det mer lovande. Affären hade en Peavy pedal som såg ut att funka. Så vi drog in toppen i butiken för att testa. In med pedalen och på med förstärkaren, alla nöjda och glada. Men när vi trycker på pedalen så händer de givetvis inte ett skit. Antagligen är det bara Randalls egna original pedaler som funkar. Oläge som fan säger vi. Men vi gör som så att plockar bort Enclave från setet istället. Enclave är den enda låt som vi absolut är tvungna att switcha ljud i eftersom den innehåller clean gitarrer. Så om vi skiter i den kan vi köra distat fläskljud rakt igenom. Så fick det blir.

Ikväll spelade vi på samma ställe som Killswitch Engage spelade in sin "Set This World Ablaze" DVD. Har sett den säkert hundra gånger, så det var jäkligt mäktigt att få spela på samma scen som de än gång stått på.

Philadelphia 02 Dec - China Town

Förutom en mjukost är Phiadelphia även en stor stad i Pennsylvania, Västra USA. Stället låg centralt beläget mitt i China Town så förutom hårdrockare fanns här tjockfullt med kineser. Tyvärr så spöregna det som satan denna dag så fanns tyvärr ingen möjlighet till att kolla runt, även fast vi haft tid till det.

Idag hoppade Himsa med på turnén igen så nu slipper vi äntligen fjäska med att få låna husbandens trummor och lådor (som vi inte ens fick på ett ställe). Efter vi hade riggat upp oss och line-checkat så hade vi för andra gången på turnén en photo-session. För vad vet jag inte men fotografen verkade väck, så antagligen för något meningslöst webzine eller dylikt. Mat käkade vi på en kinarestaurang precis jämte klubben. Grillad kykling, vårrullar och ris tog jag, vilket förmodligen var det godaste jag ätit sedan älsklingen och jag gjorde taco-tårta tillsammans före jag åkte. Sjukt as gott va det! Skulle kunna sitta där hela kvällen men vi hade ont om tid så var tvungna att gå tillbaka till klubben ganska snabbt. Utanför ringlade sig kön lång så ett dåligt gig var inget alternativ ikväll. Fortsättning följer.. ;-)


Roger Lee i China Town Philadelphia


Taj maud


Geek Squad John och Robin


December = Julkalender dax.


Roland Macdonald


Jag och ett fan i New York. Han hade mer koll på mig än ja själv.. Oo

Ännu ett ställe som är placerat mitt i ett ghetto så när vi kom fram så var vi alla helt övertygade om att vi måste fan kört fel? Men eftersom GPS´n insisterar på att här är det så var det bara att gilla läget. Oftast har de rockklubbar i ghettona eftersom de är billigt och så finns det dåligt med grannar som kan klaga. Stället var iaf stort men resten sög, de hade haft en vattenskada i huset så de hade fått stänga av vattnet i byggnaden, så ingen dusch och knappt en enda fungerande toalett. Det var även nära att vi fick ställa in hela skiten pga att husbandet inte ville låna ut sina trummor. Vi brukar ju i vanliga fall spela på Himsas backline men de har av personliga skäl valt att inte spela de kommande fyra gigsen. Amon Amarth tyckte dock att de sög hårt att vi var tvungna att ställa in så de lät oss lira på deras trummor. Hygligt som satan!

Efter spelningen så var det dusch med vattenflaska som gällde. Den här metoden är mycket nära besläktad med dusch i handfat, men det är vissa detaljer som skiljer. Varianten funkar som bäst när det är nollgradig ute då de kylskåps kalla vattnet helt plötsligt känns mycket varmare. Du klär av dig så gott det går utan att göra överträdelser mot lagparagrafen "hets mot folkgrupp". Sen häller du en kall flaska över dig. När farbror H2O gör jobbet så börjar du schamponera och tvåla in dig så gott det går. När lyckat resultat uppnåtts så tar du ytterligare en vattenflaska och häller över dig och torkar sedan med en dagsgammal handduk (för om det inte finns dusch på spelstället har du förmodligen inte fått handdukar heller). Sen är du extremt ren igen!

Vi hade tidigare under dagen fått erbjudande om att komma över till Amon Amarths buss. Så efter de hade lirat färdigt så gick vi alla över för ett par bärs. Det gick åt hårt på Amon Amarths sprit ransoner den kvällen, men det blev en lyckad tillställning och det var framförallt trevligt att får lära känna dessa metal vikingar bättre. Deras buss var bland det lyxigaste vi sett med en lounge som gick att expandera ut på sidorna, klinkers i baren, två st 42 tums LCD apparater och satellit TV och Internet.

Springfield 30 Nov - Parkeringen som dressingroom

Idag hade äntligen våra förstärkare kommit. Flitiga läsare kommer kanske ihåg att Randall hade skickat oss kombo förstärkare först, vilket inte va riktigt vad vi hade tänkt. De nya topparna lät i alla fall schysst men tyvärr hade klabbrövarna klabbat igen och struntat i att skicka med några foot-switch. Så vi fick ta åket och ge oss av till första bästa Guitar Center för att köpa pedal. De har allt så en vanlig jäkla midi switch borde inte vara ett problem. Men tji fick vi, i staterna är det tydligen högst ovanligt att man switchar kanaler på en förstärkare med midi.

Kvällens gig var i alla fall slutsålt vilket var coolt. Slutsålda gig har varit väldigt lätt räknat på denna turné, speciellt om man jämför med vår Europa sväng då i princip allt va slutsålt. Mindre coolt var dock att de inte fanns något backstage, så vi fick använda bilen och parkeringen som dressingroom, vilket va kallare än fan! Vi är ju tyvärr inte kvar i varma Florida längre, för här uppe är det rena vintern.

Giget gick bra och efteråt var det power träning i husbilen som gällde. Att det inte finns något backstage är ingen ursäkt för att inte biffa ni vet. Efter vi lämnat stället så var det "Late night Macdonalds" som stod högst upp på listan. Problemet var dock att de bara hade Drive-through öppen på natten, vilket våran husbil var för tjock för att köra igenom. Så vi fick ställa oss i drive-in kön till fots. Problem? Nej för fan!


Robin, Richard och till vänster Fredrik i Amon Amarth 


Bärsar i Amon Amarths nightliner, eller "mjödar" snarare. 


Richard biffar in dah Racer Vagon


Amon Amarths viking publik. Observera grabben med horn och svärd


Amon Amarth in action


John och hans helikopter, även kallad "Apache Figher"