piroger

Jag måste börja med att berätta att de två slaskhinkarna Robin och manager Mike har slagit vad om att inte dricka någon läsk eller äta skräpmat (chips, godis, dylikt) på de två närmaste veckorna av turnén. Vilket de än så länge lyckats imponerande bra med att hålla sig ifrån. Good job! Spelställena på en turné har nämligen kakmonstret som underleverantör och cateringen består då av godis, läsk, chips, kakor, bröllopstårtor och fett drypande konfektyr. Men de flesta av oss i detta band är mycket hälsomedvetna (inkl mig själv) och håller oss till frukt och salladsskålen istället. Vi brukar även hålla oss i form med armhävningar, hoppa hopprep, set-up och hantlar i värsta Arnold Swarzeneger andan efter gigsen. Man vill ju inte se ut som Peter Harrysson när man kommer hem.

Ikväll spelade vi i ett trasigt halvrisigt fuskbygge som såg ut att rasa ihop vilken sekund som helst. Som tur va såg de bättre ut inuti än utanpå men förväntningarna var inte de högsta direkt. Trasiga ställen brukar nämligen krylla av trasiga hårdrockare som inte vill känns vid varken oss eller vår svenska schlager metal, och ni anar inte hur rätt jag hade. När dörrarna öppnades så strömmade det in blodtörstiga hårda rockers och när vi gick på scen så ylade de Slayer istället för Sonic. Men vi gjorde i alla fall ett kanon gig och oväntat nog lyckades vi få med oss större delen av publiken.

New Orleans 26 Nov - Stripklubbar och cocktail barer

I New Orleans fann vi äntligen solen så jeans, tröja av. Kortbrallor, T-shirt, solbrillor på! Stället hade inte öppnat när vi anlände, så vi tog oss alla en rundtur för att snappa upp lite kultur och givetvis sol. Det som kännetecknar denna stad mest är krokodiler, Voodoo dockor och ett jäkla festande. På Bourbon Street hitta man pubbar, stripklubbar och cocktail barer till förbannelse, men med tanka på att vi gick där mitt på ljusa dan så var allt stendött. När vi gick förbi en tatuerings studio så kom Robin och Mike på att de hade varit fräckt att tatuera sig här. Det dröjde sedan inte länge innan Roland och Karin också va på, och saken va biff. Detta projekt tog dock längre tid än planerat så när de vankades soundcheck så var det Jag, John och Richard som fick bära upp det tunga Sonic skeppet helt på egen hand.

En stund senare var det fyra stolta och tatuerade själar som återvänt till stället. Robin och Mike gjorde varsin Voodoo docka på armen, Rolle gjorde en skalle på armen och Karin gjorde en vädur på ryggen. Giget gick bra men fräckast av allt va att promotorn på stället va född i Sverige och hade släckt i vår hemstad Falkenberg. Hur fräckt som helst ju! Imorgon har vi 100 mil och köra till Orlando utan någon ledig dag i mellan, så efter vi packat ihop grejerna så var det snabba ryck iväg.


Lunch på ett baguette place


Richard stekare


Jag agerar naturfotograf


Surfar på bardisken


Rolles nya tatto


House of Blues scenen i New Orleans

Efter 140 mils körande genom Texas öken så var vi framme i San Antonio där nästa förödelse skulle äga rum. Klubben låg mitt i ett Ghetto och var rätt litet jämfört med de tidigare ställen, men backstage var okej med dusch och Internet, och man slapp byta om i en trappa som man råkat ut för på tidigare turnéer. Efter jag loadat in och skypat lite med mina nära och kära därhemma så gav sig jag och John av till Guitar Center för att köpa trumskin och gitarr prylar. Idag var en klämdag efter Thanks giving så det var sjukt mycket folk där, men det sket man snabbt i när man såg priserna de erbjöd. Musikutrustning är helt äckligt galet billigt i detta land! John köpte två virvel skin som kostade mindre än ett skin hade gjort hemma, och gitarrer som kostar över tio lax i Sverige kan man lätt hitta för halva priset här. Hell yeah!

Kvällens spelning var en smärre mess. Rolands mikrofon dog under en låt pga en kass mickkabel, så teknikern kutar in och försöker byta ut den, mot en gitarrkabel(!!!). Dumma jävla amerikanare. Men lagom tills låten va slut så lyckades han i alla fall få ordning på det. Vi hade ett mycket hängivet fan på plats ikväll som var helt super nöjd över att få träffa oss. Han hade lyssnat på oss ända sen vår demotid och berättade att han blev hur glad som helst när vi skulle lira här. Sånt är alltid kul att höra!

Dallas 24 Nov - XXXXXXL

När vi kommer till Dallas så är det fyra timmar kvar tills load-in så vi åker till ett shopping-center för att slå ihjäl lite tid. Det finns jäkligt mycket snygga kläder här i USA och sjukt billigt är det också. Tyvärr så är storlekarna i detta land inte att jämföra med hemma, då XL till XXXXXXL är grundstorleken för den genomsnittlige amerikanaren. Har man riktig tur hittar man en Medium bland rea-hyllorna, men de är inte häller att tänka på då deras M är samma som vår L, suck. Får hålla mig till barnavdelningen i fortsättningen helt enkelt.

Ikväll spelade vi på House of Blues som är beläget mitt i centrum och omringat av höga skyskrapor. Riktigt stort och fräscht ställe där man hittade allt man kunde önska och lite till. Mat, frukt, godis, snacks, öl mm. Levde som en kung gjorde man och vi fick för första gången göra en ordentlig soundcheck. Giget gick lysande och vi sålde mer merchendise än vad vi gjort tillsammans på de tidigare spelningarna. Något annat nämnvärt är att vi ikväll drog hem priset som "Året nykomling" på P4 Dist hemma i Sverige, Yeah! Kul som fan så det var inte annat än man fick festa till det med ett par extra bärs. Ska man klaga på något så är det väl deras inhemska öl som smakar skit här, but fuck that.


Yeaaaaahh!


John in action


Computer geeks

Vaknar upp tidigt i en skumpande husbil av att jag fryser som fan och halsen hängandes på tre kvarts. Sovsäcken hade visst glidit av och kudden hoppat iväg och lagt sig utanför toadörren, Wtf? Utanför fönstret ser jag enbart öken och åter öken susa förbi, och bakom varje vågkrön så döljer sig bara nowhere och even more nowhere. Vi stannar till vid ett truckstop mitt i ingenstans för att tanka och förutom en mack så finns här även ett gigantiskt fullt seriöst casino! Vem är så korkad och öppnar ett casino mitt i öknen? Men dem orden fick jag äta upp, för det visade sig visst vara riktigt populärt. Mycket folk och mycket pokermaskiner, coolt.

Kl 10 var vi framme vid stället men eftersom inte load-in var förens kl 15 så gick jag och brorsan på sightseeing i denna mycket mexikan inspirerade stad, och fastnade ganska snabbt på ett Internetcafé. När vi kom tillbaka så var Robin helt exalterad och berättade att någon pundare hade försökt sno Richards spelbyxor. Han hade hängt dem på tork på husbilen, när någon gick förbi och norpade dem. Robin såg dock det hela och la benen på ryggen och lyckades sno tillbaka dem. Jäkla tur, jobbigt som satan och spela i bara filsingar ju!

Spelstället va schysst med rymligt backstage och stor scen. Ingen dusch men handfatet fick duga att tvätta sig i. Vi fick tom soundchecka i ett par minuter. Givetvis hade våra toppar som skulle dykt upp idag inte kommit, klabb som fan. Giget gick iaf bra och var lätt det bästa hittills. Mycket lättflörtade kids och dåligt med sura långhårta true metallare. De gillar vi.

Day off 22 Nov - Thanks giving

Denna dagen har enbart gått ut på att sitta på röven och inte göra ett skit. Det är 140 mil till nästa stad så mycket husbils åk har det blivit. Amerikanarna firar Thanks giving idag så ingenting är öppet häller mer än bensinmackar och skit, inga matställen. Så alla har mest suttit och varit osociala framför sina burkar och spanat på film och dylikt. Själv har jag försökt arrangera om en gammal dänga som legat och dammat till värsta Backstreet boys hiten, och faktum är att jag är riktigt nöjd men resultatet.


Kvällens gigplace Albuquerque.


Gårdagens scen.


Poster vi hitta på stan.

När jag vaknar upp kl 5 på morgonen så står husbilen parkerad på en parkering vid ett stort shoppingcenter mitt ute i nowhere. Bara öken och berg överallt. Skummast av allt var dock att köpcentret va öppet! Detta är Amerika nu vet, då shoppar man dygnet runt. Så jag kunde inte annat än traska in och spana. Dollarn är jäkligt låg just nu, vilket gör allt jäkligt billigt, gött.

Stället vi lira på idag sög stort. Ingen mat, inga omklädningsrum, ingen dusch, ingen soundcheck. Så det fick bli att hänga i kärran hela dagen. Mat käkade vi på ett mexikansk ställe kallat "Horse and Hound" och tacos till middag va givet. Själva giget gick ok från vårt håll, men publiken ignorerade oss totalt. Gubbarna stod som skyltdockor framför scen och rörde inte en min. Efteråt va det dock många som kom fram och tyckte vi var grymma och sa att vi röjer som fan, vilket alltid är roligt och höra.

Efter ännu en natt med bara fyra timmars sömn, så var det dags att plocka ihop sitt hotellmög för att packa in oss i husbussen, som kommer vara vårt hem den närmaste månaden. Bussen är anpassad för en stor familj så det är inte annat att de känns förbannat underdimensionerat när vi åtta fullvuxna pappaskallar trängs i den. Det finns även bara två sängar som Roland, Karin, John och Robin snabbt högg. Så jag och Richard får nöja oss med att skeda på soffan, vår tekniker Sebbe sover på frukostbordet och manager Mike "ligger" å snarkar i förarsätet.

Väl framme i San Diego så hade vi en i Photoshot för ett klädmärke kallat "Sik World", och vi fick även välja ett gäng tröjor från deras lager. Yeah, julafton börjar tidigt i år! Mest nöjd blev jag med T-shirtarna där det stod "I´m the only one in the band who isn´t gay" och "I´m surrounded by fucking idiots". Givna scenkläder helt klart.

På spelstället fick jag och Robin reda på att vi fått fel toppar. Randall hade skickat oss jävla Kombo Förstärkare(!!!) Tjena i havet. Som tur är får vi spela på de vänliga själarna i Himsas toppar tills vi får nya. Stördas av allt va dock att de hade 21-årsgräns på stället vilket innebar att Robin inte fick komma in (han är 18). Han fick byta om i husbilen och Sebbe fick soundchecka hans gitarr. Fem minuter innan vi skulle lira släppte de in honom, och direkt efter sista låten hade tonats ut var de jäkligt snabba med att sparka ut han igen. Giget gick iaf bra och vi hade ett gäng die-hard fans på plats som hängde med i texterna och moshade järnet. Hade förväntat mig värre faktiskt.


Vårt hem den närmaste månaden


Soffan till höger sover jag på

Första natten på hotellet var ett helvete. Trodde inte jag skulle ha problem med tidsskillnaden men hittills har jag varit helt klubbad på dagen och klarvaken på natten. Suger stryk gör de, men som tur är fick jag låna med min flickväns laptop. Min egen fuckade på förra turnén och tyvärr hann jag inte få den fixad i tid, men har man en underbar flickvän så har man! Så natten gick till att kolla på film och skriva ett par fräcka riff istället. Inte helt fel det häller. På morgonen gick vi och åt frukost på ett pannkakscafé, och sedan var det dags för ett dopp i hotellpoolen. Eller badkar skulle jag snarare kalla det med tanka på dess storlek. Men det var iaf härligt att plaska av sig och få fram badjävlen i sig.

På eftermiddagen gav vi oss av till Best Buy (tänk el-giganten) för att shoppa mög till turnén. Robin fick där chansen att visa kidsen vem som äger på Guitar Hero III då han satte "Rock You Like a Hurricane" med Scorpions på hard nästintill felfritt, utan att ens spelat låten förut hehe. Vi testade även en sönder smashad demoversion av spelet "Rock Band" men mitt första intryck av spelet var föga imponerande. Ful grafik och osmidigt som fan. Spelat möjligen kan räddas av ett gäng rockande polare och en rejäl fylla men annars var det en besvikelse.

På kvällen åt vi middag tillsammans med bokningsagenten som fixade in oss på turnén med Nightwish som vi ska göra i Maj. Sjukt trevlig och sjukt mycket mat får man när man äter ute i detta land. Inte undra på att amerikanerna ser ut som de gör.


Robin har koll på läget


Biffar på hotellets gym


John, Robin utanför hotellet.

Välkomna som fan ska ni vara till en ny säsong av Rogers blogg. Som ni märkt är det snålt med skriverier när jag är hemma (så in i helvetes förbannat snålt tom). Men idag var det premiär för vår U.S turne, vilket då även innebär fem veckors mycket effektivt och (o)intressant bloggande. Mycket nöje!

Äventyret tog sin början tidigt imorse då farsan skjutsade upp hela Sonic paketet till Landvätter flygplats (tackar som fan!). Där vi hoppade på planet som skulle ta oss till London. Två timmar senare var vi där och vi kunde skifta över oss till flyget mot Los Angeles. Som man sedan skulle spendera de närmaste timmarna, sjukt segt. Trodde inte något kunde bli tråkigare än åka Finlandsfärja men de var ju rena barnkalaset jämfört med att sitta i en flygstol i elva timmar(!!). Lyckades dock sova en del och resten av timmarna slog vi ihjäl med att kolla på film och spela kort. Väl framme så skulle de kontrollera våra pass och visum för typ tjugonde gången, ta fingeravtryck samt ställa meningslösa frågor vad man egentligen vill med sitt liv. Det var dock mindre poetiskt än det låter och självklart stämde inte mina fingeravtryck med dem som jag tog på amerikanske ambassaden hemma i Sverige förra veckan. Så jag blev bortförd av beväpnade vakter till "Secondary Imigration inspection", där även Robin satt(!!), vilket kändes skönt. Då har man iaf sällskap när de skickar hem en igen. Hans fingrar hade tydligen inte häller funkat, men efter ett bra tag kom snillena på att de hade förväxlat våra namn! Efter detta drama lyckades vi catcha upp med de andra och ta en taxi till hotellet Best Western på Rodondo Beach i LA.


Campar på flygplatsen i London


Best western Hotel i L.A


Goodbye baby. Me love you! :-) 

A couple of days ago I managed to set my dirty feet on Swedish soil again. After four very hectic but of course interesting weeks of touring in Europe we were finally back in our home country. The venue was KB (Malmö/Sweden) and we actually just played there with our brothers in Dark Tranquillity only a month ago. And now we we´re delighted to get another opportunity to siverly damage the place again with the Eastpack Antidote Tour.

The same day I also got known that the show will be live recorded by P3 (A well known radio station in Sweden) and will be broadcasted on P3 Live around x-mass, so a bad show was not an option. All this very important bullshit like first gig in Sweden and on top of that a live record arose some nervousity. For the first time of the entire tour to be fair. The gigs we done so far on the tour have all been opening slots and the audience doesn't really care of the opening band (Well I guess we proved that teaching wrong on this tour however) but the Malmö night we had to push it to the limits, not to just pull of a good show but also to sound surgical good and not play like retards. However I´m happy to announce that everything went fine and the crowd was amazing. Malmö rules for sure! We also got our hands on a CD with the recorded stuff afterwards and even if it was a rough mix it sounded very well in my opinion. Soilwork also got their show recorded and literarily can´t wait to hear the shows on radio soon.

The next day (Sunday) was a travel day to successfully get this chaotic circus over to the land of a thousand seas, namely Finland. The boat trip was utterly boring but went smooth with no Iceberg crashes or pirate hijacks. 12 hours later we arrived in Helsinki. Last time we were in Finland it was full summer but now I couldn't put me feet outside the bus without freezing my balls off. Now I totally grasp the concept why there is more saunas per square meters then people in this country. Tonight show was first meant to be held on Tavastia but it was sold out so fast so they had to move it to a bigger venue, that's fucking sweet. The tour also got company by the great Swedish band "The Haunted" and the evening was a great success. Everyone did great and it was a real killer to see The Haunted play again. Last time I saw them was like four years ago or something.

The trip back to Sweden was (if possible) even more boring but I managed to sit down a couple of hours on Rich´s computer and write a new killer Sonic song. I´m really satisfied with this new shit so I guess the trip was worth the time after all. Right now the tour is stocked in Stockholm and tomorrow we will hit Debaser at Medis, will be great for sure.

At last I want to welcome our friends in Avatar onboard on the Eastpak antidore tour, who will tag up on the Swedish dates. It will be a real honor to play with you guys side by side again. I also want to say thanks to the Dark Tranquillity guys which we shared the bus with for no less than four weeks. We really had a great time together. We love you guys, you are the fucking best!
Peace out Roger - Sonic Syndicate


Dåligt med bilder denna gång men här iaf en från båtterminalen i Finland tidigt som satan på morgonen.


I Oktober nummret av Slitz hittade jag denna annons. Coolman!