piroger

Bokaren av turnén måste varit väldigt mån av att visa oss hårdrockare lite kultur när vi är ute på vägarna. Så den tredje day-offen lades mycket tacksamt i Paris, och inte på något dieselstinkande truckstop där det roligaste man kan göra är att köpa driversdog och streckkolla på Macgyver. Inget fel i det alls, men blir rätt drygt efter 12 timmar. Väl framme i Paris så stack sight-seeing eliten i form av mig, Richard och Roland in till city för att denna gång kolla in Nottredam. Eiffeltornet och Mona-lisa såg vi förra gången så fuck them. Nottredam är en stor Cathedral som ligger på en ö i centrala Paris. Hit kan man gå på söndagar och bikta bort bakfylleångesten, men även (i vårt fall) på måndagar för att bara se sig omkring. Här bor även en känd ringare med bölder på ryggen och skevt ansikte. När ringaren inte ringer så extraknäcker han bl.a som skådespelare och har gjort sig populär i ett flertal filmer. Med andra ord en mycket upptagen och business inriktad kille. Efter detta tog vi tunnelbanan till Triumfbågen och spanade in lite schyssta shopping gator, för att sedan landa på en sushirestaurang. Jag hatar sushi!! Eller hatar kanske är ett för starkt ord, men rutten fisk har aldrig riktigt varit min påse. Så det fick bli kycklinggrillspett med ris för min del.

Nottredam yöy


Triumfbågen By Night

Spelstället nästa dag heter La Locomotive och här har vi spelat en gång tidigare. De ligger vägg i vägg med Moulin Rouge som är en känd teater, och för att inte störa skådespelarnas repetering så var vi förbjudna att soundchecka på hela eftermiddagen. Så efter vi riggat upp bröten fick man hänga backstage och hålla sig till det man är bäst på, dvs slappa och dricka öl. Vi hann även med att gå ut en runda och jag skojar inte, men vi gick säkert förbi ett hundratal strippklubbar på en och samma gata, och gatan efter hittade vi minst tjugotal gitarraffärer!!!

-          Va fan stripp och gitarraffärer är ju den enda man behöver här i livet menade Robin!

När väl dörrarna öppnades så forsade folket in, och när alla var inne så kom något smartass på att de ville göra en photoshot på oss framför scen!! Så mitt framför ögonen på all publik fick vi stå och posera framför kameran. Kände man sig inte redan dum av att bli fotograferad så blev de verkligen inte lättare av att ett par hundra franskbaguetter står och stirrar på en. Själva spelningen var iaf helt grym och stagedive verkar vara en mycket populär gren här i Frankrike. T.o.m under baladen så skulle folk upp och kasta sig i publiken. Vissa med mer eller mindre lyckade resultat och jag är hundra på att minst ett par strök med. Att faceplanta rakt ner i betonggolv kan inte vara det mest hälsosamma här i livet.

Luxemburg nästa dag var ett STORT helt nybyggt ställe med det absolut senaste av allt! Att vi inte spelade här med In Flames i höstas är för mig helt obegripligt. Nej då var vi på en mindre klubb inne i stan(?). Mer centralt möjligen men ett riktigt skitställe om man jämför med detta. Det enda som egentligen sög var att det bara fanns en internetlina i logen. Detta kan ju inte annat än sluta med blodigt slagsmål då vi är sex st brutalt internetberoende medlemmar i Sonic. Men det löste sig som så att vi skramlade ihop våra sista besparingar och gick till närmaste elektronikshop och investerade i en router. Så nu har vi vår egen Geek Squad SS Access punkt med på varje kommande spelning. It rocks!



Moulin Rouge och La Loco till vänster


Sexodrome mitt över gatan


Efter gig är det Pizza och webcam porno som gäller


Skinny mastermind bakom Deathstars bloggen


Betala räkningar måste göras även ute på turné, suger ju..


Vill man ha monitorer som låter röv så är det dessa som gäller


Signerar en (ful) gitarr

Madrid har vi bara lirat i en gång förut, medans våra dödstjärnevänner varit här en handfull gånger fler. Så det var inga konstigheter vems fans som stod och tryckte utanför stället när vi kom dit. Så medans Deathstars fick agera rockstars stod vi andra fåntrattar och stampade i marken, och väntade över att få gå in till staden. Målet var "Plaza de major" som är ett gigantiskt torg i Madrid där turisterna flockar sig för att ta kort på knepiga statyer, sola sitt bleka skin eller som i vårt fall sitta och dricka Sangria. För er icke lika proffisionellt insatta i den spanska kulturen som jag. Så är Sangria en blandning av rödvin, fanta, lime, socker och gärna något fruktigt som äpple, apelsin (eller potatis vid fruktbrist). Detta är jäkligt populärt och påminner lite om glögg (även om ingen höll med mig om det). Gött är det iaf!

Senare på eftermiddagen var det load-in och soundcheck. Inget revolutionerande där direkt förutom att allt blev försenat och förbannat stressigt i slutet. Jäkla klabb, men det är sånt som händer. Tio minuter efter dörrarna fick förbandet kliva på, och jag bestämde mig för att gå ut och slänga ett getöga på dem. Lät schysst som fasen, och döm av min förvåning när de plötsligt kör en cover på Scar Symmetrys "The Illiusionist"! Hur fräckt är inte det? Nej tummen upp för dem. Sedan var det vår tur och det gick rätt fräckt det med vad jag minns. Nej jag börjar inte bli dement, och var inte full. Men spelar man varje dag i fem veckor så har man ingen chans i helvete att komma ihåg hur det gått på alla gig. Ja minns dock att John hade världens minsta och ostabilaste trumpodie, och ikväll hade han STRÄNGT FÖRBJUDIT oss att ens gå i närheten av det. Men i stridens hetta så var ju det glömt, och klart som fan man skulle upp på det och banka på cymbalerna ändå haha!

Katten blandar grogg på Fanta och fanta(?) 


Staschar krubb

I Alicante drog det i turisttarmen rejält så jag och Richard tog en heldag ute i staden och kollade in centrum, stranden, ett shoppingcenter, och vi var även på ett gamalt riddarslott i värsta Hammerfall andan. Mitt i allt svenneturistande blev vi även överfallna av ett gäng förstummade fans som ville ha autografer, ta kort och pussa oss på kinderna! Usch och fy, men trevligare det än att de slår oss på käften iaf. Vi sprang också helt oväntat på ett par gamla jobbkollegor från Blöjfabriken i Falkenberg. Hur coolt som helst ju! Men de ville varken ta kort, ha autograf eller pussas. Stället ikväll var det absolut minsta på hela turnén med en helt über minimal scen (Tänk Rockstugan i Halmstad Eller gamla Wake-up). Men det var över 300 biljetter sålda och när vi drog igång var golvet helt smockfullt!! Folk röjde som det vore dess sista dag, och kom man för nära kanten grabba de tag i en och vägra släppa! Helt sjukt tokig spelning, men fasen vad kul det var!!!

Roggan i Alicante, observera berget in dah back


Dåligt med turister såhär års


Uppe på Berget Hell Yee


Viking och Börje från Falkenberg men vem fasen är den tredje???


Scenen i Alicante och ett gäng förvirrade roddare


Emo Rolle och två posande emotöser


En spansk fiskmås filosoferar över livet


Bussdrivern oO

Stället i Milano hade vi blivit varnade för skulle vara ett riktigt dasställe, och mycket riktigt. Efter man gått in tog det inte fem minuter innan man gick ut igen. Smutsigt och ofräscht, toaletter som inte ens gick att spola, lösa hundar som gick loss på allt och alla, och en nästan helt obefintlig scen. Nej här ville man inte vara kvar så efter vi loadat in stack jag, Richard och Roland ut och rekade sevärdigheter. För en gång skull var det rätt gohärligt väder ute och inte kilometervis med äcklig snö. Något det dock fanns gott om i Milano var fotbollshuliganer då det var möte mellan Inter och Manchester United ikväll. Säger mig inte så mycket men det ska tydligen vara förbannat fräckt! På varje krog och varje hörn flockade det sig fulla högljuda supportrar och då främst engelskmän. Så hade man skrikit Inter hade man garanterat åkt på en högerkrok.

Katedralen i Milano, två svennejävlar och en miljon fotbollshuliganer


Ragge och Tour-manager Anthony

Tillbaka på stället så var det soundcheck och efter bara en halv låt var John helt vansinnig! Då två trumset inte var något alternativ ikväll så tvingades han spela på Deathstars trummor. Vilket är som att spela på ett trumset tjackat på Gekås menar John. Va fan trummor som trummor? Det är väl bara och banka och se glad ut (menar jag som kan jämföra sitt trumspel med att hälla ut en säck potatis). Efter soundcheck var det käk, vilket bestod av en form lasagne, bröd och sallad. Hur fasen ska en form räcka till oss allihop? Men det var väl bara att gilla läget och äta sig mätt på bröd och kaninmat. En kvart senare när alla är mätta och glada kommer dock två nya formar fram med kött och potatis(!!! )Tjena.. Så den maten förblev orörd då det snart var dags för gig, och man ville inte riskera att spy på publiken. Själva giget var dock ingen rolig historia. John var svinförbannad över Gekåstrummorna och schabblade som satan med backtracken mellan låtarna, jag drog en sträng och Rolands mick strejkade titt som tätt. Den enda som höll humöret uppe var Richard som antagligen var för dyngad för att inse misären. Så medans vi andra svor och slet vårt hår, höll han låda för publiken. Efter "showen" skulle vi fått aftershow-käk men kocken var för full så vi fick nöja oss med rester från middagen. Rockar INTE, men det var iaf ett godtagligt skäl.

En uppgiven John under giget i Milano


Cat och hans harem av fans

Nästa dag var en day-off i Barcelona som största del spenderades på ett über stort köpcenter och en restaurang nere vid stranden. Har varit i Barcelona två gånger förut (med In Flames och Soilwork/Dark Tranquillity) och det är en jäkligt fin stad. Den dagen jag är snuskigt rik ska jag och Fanny skaffa oss ett eget mansion här med pool, bungalow och golfbana (hatar golf, men för syns skull). Dagen efter var speldag och det skulle äga rum på "Bikini" som tydligen ska vara ett känt ställe(?). Roxette hade tydligen lirat här var det någon som sa, Yäy! Klubben var iaf helt okej med fräscht backstage, cool, mysig miljö och inte ett jäkla råtthål som man fick erfara i Milano. Efter soundcheck gick vi på restaurang vilket kan tyckas glamoröst, men de var sjukt sega så när vi väl fått in maten var det bara en halvtimma kvar till vi skulle stå på scen! Se efter man slängt i sig käket blev det att lägga benen på ryggen tillbaka, på med tre veckors insvettade scenkläder, stämma gitarren och köra! Inga konstigheter bara pure rock´n´roll hehe. Cat får återigen stå för kvällens citat:

-          Alla fula Cat-fans borde fan få betala dubbelt inträde haha


Framme i Barcelona


Richard stekare solar på playan (parkeringen)


Rich och Cat är redo att möta fansen


Guitar Hero. Rocks!


John får barret gallrat av barberare Robin


Mogenheten på bussen är förhållandevis högre än såhär. Eller inte...

Jag ligger efter som satan i bloggandet, men det är ett hårt liv att vara ute på turné och det är inte alltid man har tid att hålla er kära läsare uppdaterade.  T.ex så har man höger-röv börjat öma och säga ifrån att jag sitter ner för mycket, axlarna värker pga alla ölflak som ska bäras ut till bussen och det kliar som satan på hakan då jag inte orkat raka av skägget på flera dagar. Den enda muskeln som egentligen är helt intakt och mår bättre än allt annat är nacken som får stå ut med all kronisk headbanging dagarna i enda. Detta ska vara mycket nyttigt och något jag absolut kommer ta med mig hem när turnén är avslutad. En timmes headbanging varje morgon ger en bra start på dagen.

John med sitt gigantiska cykelstyre (trumset)


Robba riggar upp sidedrops medans vi andra slappar

I Ludwigsburg passade jag och Richard på att hälsa på vår gode tyska vän Tom som supportat och hjälpt oss sedan starten. Tom är en hårdrocksälskande kraftig tysk som lägger all fritid på hårdrock och att dricka öl. Ett riktigt original med andra ord. Hemma hos Tom passade vi på att utnyttja hans tvättmöjligheter och få lite rena kläder, och han bjöd även på mat och givetvis öl. Mycket trevligt! Väl tillbaka på stället hade vi och Deathstars meet´n´greet med några fans. Vilket som vanligt resulterade i att vi stod och pratade mer med varandra än med fansen. Men de fick iaf tagit några kort och få sina biljetter signerade så de vart nöjda. Själva giget var hur kul som helst och jag lyckades med bedriften att nästan snubbla av scen. Måste sett hur kul som helst ut, men tigerbalanssinnet gjorde en inte besviken och räddade mig från en spektakulär krasch. Efter giget fortsatte festen i logen, där vi så småningom blev utslängda. Hårdrocks Tom var då så full att det var helt synd och skam att se honom, men menade att han fortfarande inte fått nock! Så han, Roland och Richard drog in till stan för att spä på promillehalten ännu mer. Att det var söndag och klockan var 3:00 på morgonen spelade fan ingen roll hehe.

Vår tyskvän Tom


Hemma hos Tom

Nästa dag var Pratteln i Schweiz, och när jag stiger in på klubben så slår det mig att här spelade vi ju för tusan förra året! Svinstort ställe som hade allt man kunde önska, så att de låg mitt ute i ingenstans gjorde detsamma. Det enda som sög var att supportbandet för ikväll hade ställt in, så vi fick öppna hela bröten då det var Deathstars tur att agera Headline. Som vanligt är publiken rätt blyg i början, men allteftersom setet går och antalet öl börjar trilla ner brukar det bli mer fart på dem. Detta ville sig dock inte ikväll, och publiken såg ut som fågelholkar trots att mer än halva setet hade gått. Richard blev förbannad och börjar mycket proffisionellt håna publiken:

-          FAN VA NI SER TRÖTTA UT!!! blahablahablaaaa

Kanske skulle det bli skillnad när Deathstars gick på, men publiken rörde knappt ett finger då häller. Nä detta var bokstavligttalat ett riktigt måndagsgig. Pizzan efteråt räddade dock kvällen och fick en på gott humör igen. It rocks! 

Drumvision mode


Emil och Skinny Bin Laden


Katten slår knut på sig själv


Richards mycket unika raggarpose


Va fan hur mycket begär dom av en egentligen?

Slovenien har jag aldrig varit i förut, så det blev en ny spännande erfarenhet att besöka detta land. När jag tittar ut från bussfönstret var det tjocktfullt med snö ute, och jag skådar även ett gäng ungar som kastar något som jag uppfattar som handgranater! Men visade sig vara snöbollar. Efter frukost på klubben bestämde vi (Jag, Richard, Roland, Robin, John, Skinny och Whiplasher) oss att dra ut på byggden och spana in lite kultur. Har varit förbannat dåligt med turistutflykter på denna turné, men det ska det bli ändring på. Efter bara fem minuter tyckte dock Robin och Whiplasher att de fått nog och vände tillbaka, och en stund senare hade även John fått sin Slovenska kultur-tarm stillad. Och gick tillbaka för att putsa cymbaler, leka plockepin med trumstockar eller vad fasen nu trummisar gör på sin dötid. Vi andra hann dock med att spana in ett stort köpcenter och annat smått och gott innan det var dags att vända hem.

Sonic Setlist 08(?)


Det är viktigt att man stretchar ordentligt efter ett gig

Varken vi eller Deathstars har lirat i Slovenien förut så det var inte direkt den publiktätaste spelningen på turnén. Men det var ett kul gig och efteråt var det "Gothic Aftershow Party" (se Halloweenfest) på stället. Ingen av oss var dock överdrivet motiverade att joina, FÖRUTOM Richard! Som ensam tog på sig "Rockstar" ansvaret och söp, fylleljög och raggade rugglor (rugg-ugglor) för oss allihop. Bra jobbat! En annan kul grej som hände var att efter vårt gig, så kastade John ut en trasig cymbal till publiken och en slovenisk skäl blev helt salig av lycka. Grabbens glädje blev dock inte långvarig då vakterna tog honom och trodde han hade stulit cymbalen!! Men efter en stund fick John rätt ut situationen att han faktiskt gett bort cymbalen, och att vakterna kunde släppa honom igen haha.

Budapest i Ungern dagen efter var ett lite annorlunda gig. Det var en Endagsfestival med en miljon andra band med på schemat. Så vi var tvungna att släppa oss upp redan kl 10 i ottan för att loada-in och soundchecka. Trött som ett lik och en hel hjullastare full med grus i ögonen så dyker ett gäng fans upp och vill ta kort!!! Va fasen har inte hunnit vara vaken i en hel minut än, innan man får en kamerablixt upptryckt i fejan.. Tack tack! Väl inne på stället så möts man av en bullmamma som undrar vad man vill ha till frukost. Och efter det så var de bara att sätta sig ner så kom frukosten serverad på två röda. Helt grymt! Eftersom vi hade en lång resa att köra till Ludwigsburg i Tyskland dagen efter så lirar vi så tidigt som kl19 ikväll. Helt perfekt om ni frågar mig. Då finns det ju massa tid till att dricka öl efteråt! Kvällen citat får Cat stå för:

- Man har inga problem med Alkoholen förens man ska sluta haha.


The number of the Salty Beast!


Bussdrivern står för ordningen i bussen


Skinny Disco ser dum ut

Eftersom Wien är en väldigt vacker stad med mycket kulturbröte och dylikt, bestämde vi oss för att dra omgående från föregående ställe för att på så sett få tid till att utforska denna huvudstad. För min del sket sig dock denna kulturella möjlighet fullständigt, då jag låg och sov till halv två på eftermiddagen. Load-in var klockan 14 så min sightseeing blev att besöka snabbköpet över gatan och tjacka schampo mm. Med andra ord har jag sett mer än tillräckligt av Wien och kan med gott samvete förlåta mig själv att jag sov så länge.

Rolle visar upp lite pure gitarronani


Ännu en i raden av hårda (fylle) Heavy Metal poser

Stället i Wein var ett mycket fräscht sådant med schysst backstage och precis lagom stor scen. Har lirat i denna stad två gånger förr med In Flames och Soilwork, då på mycket större ställen men ja tycker ändå detta var mycket fräschare. It rocks! Det enda som sög hårt var att det inte fanns något Wi-fi, ve och fasa!!! Men det löste sig som så att ett troget Sonic-fan erbjöd sig att låna ut sitt mobila bredband, så vi internetnördar kunde få vårt IT behov stillat. Samma snubbe hade även köpt Whisky och Österrikiskt vin till oss och ja vill verkligen inte veta hur mycket dollars han spenderade på all vår nya merchendise. Ett bra fan med andra ord hehe! Själva spelningen var också en mycket bra sådan och efteråt var det party med Deathstars och några av deras fans. Kvällens citat fick John stå för när han kläcker ur sig: - "Att festa med Deathstars fans är precis som att gå på Helloween fest". Då alla (killar som tjejer) har minst ett halvkilo smink i nyllet och jätte tokiga kläder. Hur kul som helst är det! Arrangören var dock inte lika imponerad av Helloween festen och slängde så småningom ut oss, men det var inte sämre än att vi fick fortsätta på gatan. Själv hade jag dock tillräckligt med vett kvar i skallen att gå och lägga mig än att frysa häcken av mig utomhus.

Cat har framåt småtimmarna lite svårt med balansen


Deathstars Ipig är ett riktigt party animal

Nästa dag var Graz som är Österrikes nästa största stad och även hemstad för superhjälten Arnold Schwarzneger. Tyvärr var det ingen i bussen som kände sig ens i närheten så stark som honom efter gårdagens fylleslag. Solen sken dock, så jag och Richard drog ut på stan en sväng för att kanske få en skymt av självaste Arnold himself, men icke! Det enda vi stötte på var ett gäng småbrudar som campade utanför klubben efter Deathstars. Så vi var med andra ord helt ointressanta och kunde gå igenom utan vare sig risk för hörselskador eller våldtäktsförsök. Stället ikväll var lätt det största hittills på hela turnén. Scenen var stor som en tennisplan och backstage hade tom jag o Richard vår egen privata nörd loge! Så det ska vara. Nackdelen med stora scener är dock att man blir trött jäkligt fort, då man tvunget ska vara på alla ställen hela tiden, och helst samtidigt med. Så bara efter två låtar var man helt död, men det är smällar man får ta. Det var ett fett grymt gig iaf!

Privat nördloge


Whisky vi fått från en schyrro Österrikare. Rocks! B-)


Johns huvudsakliga fanbase (kvinnor 50+)


Whiplasher Bernadotte förklädd till Robin Sjunnesson


Shred shred shred !!!


Scenen i Graz


Bild på mig Yöy


Deathstars in full action

Då har man landat i Tyskland för ett gäng gigs. Både Helsingfors och Köpenhamn rockade ju helt brutalfett, så nu har man ju fått blodad tand för grymme gigs. Som tur var gjorde inte Berlin en besviken häller. K17 (Das Klubb) var så fullsmockat så folket som inte hade biljett fick besviket vända i dörren. Tråkigt men se till att köpa biljetter i tid då! Ingen var dock gladare än arrangören himself (en gammal tysk old-school hardrocker) som inte hade haft några förväntningar alls inför ikväll. Hur fräckt kan det bli med två översminkade svenneband med 42-kanaler synt i varje låt, dvs låter det inte Iron Maiden eller Kreator så suger det hård discoballe. Men han var helt super nöjd med vad vi cybersvenskar hade åstadkommit och bjöd på Pizza efteråt. Yeah!

Hård Heavy Metal Pose


Glada Tyskar

Nästa dag var Leipzig där både vi och Deathstars lirat förut ett flertal gånger. Stort, coolt ställe kallat Hellraiser, och med så fräckt namn kan det ju bara inte misslyckas. Tyvärr var giget publikmässigt lite av en besvikelse, knappt halvfullt men det var en jäkla trogen publik som anlänt denna mörka söndagskväll. Så röjet var klart godkänt och Roland var så exalterad så han roffar åt sig min gitarr och kör Stevie- Vai solos innan sista låten, fräckt värre hehe. Dagen efter var turnén första day-off och den spenderades i huvudsak på bussen och en fritidsgård. Här kunde man spela pingis och biljard, kasta pil mm. Kul en stund men efter sex timmar blir allting rätt drygt, och gå ut var inget alternativ då det regnade. Så hela dagen ägnades åt att spana på film och spara skägg typ. Mycket spännande värre, och från och med nu har jag bestämt att byta inriktning från Sonic turnéblogg till Rogers personliga Skäggblogg. Mycket nöje.

Mitt turnéskägg Yäy


På day-offs kan man bl.a fördriva tiden med lite rundpingis

Som jag berättat om tidigare så sover jag och Richard i lyxsviten längst bak i bussen. Det rockade som fasen fram till att folk kom på idén att använda utrymmet som både väskförvaring, torkrum för svettiga scenkläder, merchendise-förråd och tvättstuga mm. Så det rockar så lagom mycket nu när man inte ens kommer in i sin säng längre. Nej detta får vi fasen se till att styra upp.. Det hände föresten en kul grej idag morse som jag inte kan låta bli att berätta om! Som vanligt har vi varit mycket flitiga i Sonic och släpat med oss vår Xbox360 (är man supernördar så får man ju se till att leva upp till även ute på turné). Och när jag och Rolle var som mest upptagna i en actionladdad Zombieslakt i nya Resident Evil 5 demot. Så kommer busschauffören (en tysk på kanske 40 bast) förbi och blir helt salig!!

- WOOOT Is this Resident Evil, the new one in Africa?!?!?

- Hell Yeah! B-)

- OOH I have played them all, I really have to try this one!!!!!

Haha så senare när vi var inne och gjorde soundcheck så satt bussdrivern ute I bussen och game´ade på som aldrig förr. Helt grymt! Föresten idag släpps vår nya musikvideo till låten Powershift. Själv tycker jag den rockar men resten av bandet har rätt delade åsikter om den. Döm själva: http://www.myspace.com/sonicsyndicate

En fullständigt övergrodd Backlounge!!!!


Vad vore en turné utan Guitar Hero?


Ström + vätska = Oläge.


Stödigt blåmärke på Ole (Deathstars trummis). Istället för att nita virvlen nita han sig själv hehe


Cat Casino hånglar med en hund. Observera likheten mellan frisyrerna!!

Nu har det gått en hel vecka av turnén och vi har precis landat i Tyskland för att ikväll spränga Berlin i småbitar. De närmaste dagarna har vi bland annat asfalterat och paketerat Hell-singborg, Flensbürg (staden full av flensig ost), Köpenhamn och Hell-singfors. Samtliga kvällar helt grymma på mer eller mindre blandade sett. I Helsingborg fick vi t.ex stifta bekantskap med Skånes lätt galnaste publik! Det var fan ryssland varning på det giget och då snackar vi folk som drar och sliter i en från början till slut. Helt sjukt! Spana in en recension från giget här: http://hd.se/noje/konsert/2009/02/11/svensk-metal-som-imponerar/?tm=64027

Flensburg var publikmässigt lite av en besvikelse då det bara dök upp drygt 200 pers, för att inte tala om maten vi fick som säkerligen direktimporterad från Lidel snabbmatsdisk. Groteskt var det så de blev att leva på mackor och choklad den dagen. Höjdpunkten nummer ett kom dock efter giget då vi efter några stadiga screwdrivers spelar baseboll med en Vodkaflaska och en fruktkorg. Och sekunderna senare ser logen ut som en gigantisk fruktsallad. Mycket moget och framförallt Rock´n´roll som fan!! Nästa dag börjar bra med att busschauffören kilar fast buss och släp i centrala Köpenhamn. Något kötthuvud (antagligen dansk) hade parkerat så jäkla illa så vi kunde inte svänga runt. Så där står vi fast som fan och bilkön ringlar sig lång bakom. Så småningom dyker det även upp ett led av irriterade danskar och undrar vad fan vi håller på med? Richard tar dock busschauffören i försvar och talar danskarna till rätta och menar att han är för helvete inte Judge Dredd! Från ingenstans dyker dock idioten upp som parkerat bilen, och vi kan rulla vidare Yäy. När vi skulle loada-in på The Rock i Köpenhamn så hade inte stage-handsen dykt upp, så vi fick slita vårt kött till döds upp och ner för alla trappor. Sög riktigt hårt, men när vi väl är färdiga får vi nyheten att det finns en HISS(!!!!!!)... Vi Tackar som mjukast för den infon.

Efter en grym spelning i Köpenhamn var det dags att packa in sig och sin skit i en flygmaskin och flyga till Helsingfors för en spelning på Tavastia. Har spelat här tidigare och det rockade jävlar, och ikväll är slutsålt så lär inte bli sämre. Innan gig och soundcheck hade vi dock ett gäng timmar att slå ihjäl så jag och Richard stack till Seawolf Studio på Sveaborg för att hälsa på vår käre dalmasvän Jonas Kjellgren (Scar Symmetry) som var här och producerade ex-Fintrollsångarens Wilskas nya band. Vet i fasen vad de hette, men det lät fräckt iaf och förbannat kul att träffa Jonas igen. Nä back to Tavastia igen. Giget rockade, och speciellt Deathstars hade lätt bästa publikstödet hittills på hela turnén. Whiplasher (Andreas sångare i Death) kunde säga vad som helst och finnarna bara skrek:

 -         Swedish bands rules!!!

 -         WAAAAAOOOOOOHHH!!

 -         Finnish band SUCKS!

 -         YEAAHH WAAAAAAAAAAAAAAAAAOOOOHHHHHH !!!!!!

Haha helt Bäst! Förutom två grymme spelningar hade vi även finbesök av Flo och Andy mm från Nuclear Blast, Jukka och Thoumas från Nightwish, Jonas Kjellgren och den finska promotorn va helt lyrisk över kvällen och att vi hade sålt slut, och bjöd på två flaskor champagne. Det rockade!

On way to Helsingfors


Backstage på Tavastia i Finland


Jonas (kjellapan) Kjellgren


Mike och Roland ser alvarliga ut


Jukka (Nightwish) och Flo (Nuclear Blast) fylleljuger på högnivå


Oläge att ramla ner här ja

Resan från Stockholmo till Göteborg var milt sagt ett rent jäkla helvete. Utöver vår vanliga utrustning på ett trumset, två gitarrstackar, gitarrer mm så har vi nu även kompletterat med 12 låder(!!!!) merchendise. Så vid minst lilla vägojämnhet eller sväng så skrapade däcken i hjulhusen så det ekade i hela bussen. Lät fräckt ju, men tar polisen oss nu lär vi åka på böter av fetaste modell, och förmodligen också rejält med spö så vi inte kan stå på benen. Om inte detta vore nog så hade det även passat på att snöa extra duktigt över natten, så det var verkligen ingen rolig resa.

Snö

En aning försenade så lyckades vid dock ta både oss och buss helskinnade till Brewhouse i Göteborg. Där träffar vi grabbarna i Deathstars som vi ska dela scen och buss med under hela turnén, och utanför stället står även vår nightlinerbuss parkerad. Så efter vi loadat-in grejerna var vi alla snabba med att hugga varsin bunk. Jag sover längst bak i back-loungen i bussen, dvs feststället nummer ett där alla super och grisar som fan. Vilket jäkla nedköp tänkte jag men om man vänder på det istället, så kan man se det som att 23 timmar om dygnet har jag en alldeles egen privat lyxsvit. Det rockar ju! Efter soundcheck så var det middag där vi fick lasagne (jag ÄLSKAR Lasagne!), dessvärre hade kocken tappat ner saltkaret i grytan då lasagnen var så salt att den knappt gick och äta. Fy fasen vad det smaka. Själva giget gick i övrigt helt grymt förutom lite strul med vår nya backtrack. Eller John påstod det, men i själva verkat tror jag det är han som inte begriper hehe. Under giget hade vi även finbesök av våra vänner i Dark Tranquillity. Mycket Trevligt!

Nästa gig på kartan var i vårt kära grannland Oslo. Vi har spelat där fyra gånger tidigare, samtliga gig helt värdelösa men nu var det dags att visa norrbaggarna vad skåpet ska stå, för att sedan spika fast det ordentligt. När vi kommer fram så skiner solen, och jag hänger på Robin och Roland för att köpa cigaretter (nej mamma jag röker inte men dem gör) 100kr(!!!) paketet fick man punga ut för ett paket cigg i Norge. Vad fan de skulle bara ha ett paket, inte hela lagret menade jag? Men nöden har ingen lag så de betalar glatt. Själva giget var iallafall mycket lyckat, och Roland valde att reda ut lite norska begrepp under mellansnacket. T.ex Kämpetorsk på norska = Haj och Krimert Höns = Kyckling. Publiken förstod dock inte ironin i det hela och bara tittade på Roland som om han vore helt dum i huvudet haha.


lasagne (förmodligen bakad på deg från dödahavet)


loadar trailern med Robin som förman


Aftershow Pizza rockar!!!

Efter en intensiv actionladdad bilfärd upp till Stockholmo så ägnades min fredagskväll med middag på taj-stället Koh Phangan, och natt på Hotell Hålsten på Östermalm med flickvännen. Detta är sista gången vi ses på sex veckor så kände att vi ville vara mer för oss själva, än att slåss om soffplaterna hemma hos manager Mike. Dessutom var våra Falkenbergsbröder i Union Square där med, så totalt 12 pers i en lägenhet på 70 kvadrat var inget som lockade. Inget ont om varken dem eller de andra, men NEJ Tack!!

Ny backdrop, sidedrops och frontskin. Hell Ye!! 

Efter en god natts sömn, en stabil frukost på hotellet och en fika på Odenplans så tog jag tunnelbanan till fryshuset där vi skulle lira. Och det räckte fan bara jag såg stället så började nervositeten komma krypandes. När det sedan redan kl 13 stod kids utanför och köade, och spelade mobilmusik med något som jag uppfattade som väldigt bekant så darrade hela jag enda ut i päcken!! Vet i fasen varför men det är alltid mer nervöst att spela som huvudband. Att vi sedan ska riva av så många som 19 låtar(!). Då många som vi aldrig ens testat live och att giget var slutsålt hade också en bidragande orsak. När jag kommer in så är scenbygget redan i full gång och möts av nyheten att det ena förbandet Dead By April har ställt in. Tråkigt som fan.. Men deras trummis hade blivit sick så inget att göra. Detta är fjärde gången vi skulle spelat med dem (Jönköping, Metaltown, Rockweend och idag) varav de ställt in samtliga utom ett. Lite humor över det ju.

När dörrarna öppnades så trycktes alla 750 gubbar in i Klubben och Union Square öppnade kvällen stenhårt! Aldrig sett dem så bra förut så fett med cred åt dem. Sedan var det vår tur och innan vi skulle gå på skulle vi fotos och massa skit. Drygt värre men får hoppas det blev fräckt. Giget var iallafall jäkligt lyckat och publiken var lätt en utav de bästa vi någonsin haft! Ett riktigt oförglömligt ögonblick var när Roland tog på sig ett par boxningshandskar (som han hade hittat backstage) och säger något i stil: - "När jag tar på mig dem här, då är det jävlar i mig alvar!". Sedan kastar han ut dem till publiken. Detta visade sig dock inte vara något smart drag då det var ljudkillens handskar, som han tydligen hade använt under sin boxarkarriär och då betydde väldigt mycket för honom. Helvete vad sne han blev och pinsamt som fan för oss!!!



Roland är en händig man



Putte och Sebbe från Onion Square


Fin bild på mig och hjärtat! Foto: Soile



Inte lika fin (men fräck) bild på mig och Roland! Foto: Soile

Då var det premiär för första inlägget på detta års Bloggsäsong. Kan tyckas sent, men ja kan avslöja att redan i mitten av januari hade jag en idé om att det hade varit jäkligt coolt att göra en "införsonicsyndicatedeatstarsturnéblogg". Tre veckor senare kan vi dock konstatera att den idén rann ut som en spann mögelost på gatan och aldrig blev av. Hela januari har vi varit lediga från spelningar och dylikt då vår manager har sin årliga Thailandresa, inga konstigheter. Så då har jag passat på jobba en del på mitt gamla jobb, färdigställt lite projekt här hemma t.ex städa garderoben, besiktigat bilen och installera alla Nintendo 8-bit spel som fanns att tillgå på mitt Wii. Jag har även tillbringat en hel del tid med flickvännen och förra veckan var Rogers blogg redaktionen med fjällan i fjällen och åkte bräda och skidor. Mycket Trevligt värre!

Just nu är vi på väg upp till Stockholm där vi ska smygstarta turnén med ett eget gig på Klubben imorgon. Är slutsålt så kommer bli fett som ister! För allas intresse så måste jag också meddela att vi precis blev stoppade av polisen. Har vi kört för fort nu igen tro? Nej det var lugnt men de påstod att vårt åk väger för mycket. Vi gjorde hundögon, blottade lite hud och blånekade givetvis, men polisen lät sig inte distraheras av vår manliga förförning. Så vi fick åka till station och väga vårt ekipage. Suck! Visade sig att vi vägde 20% mer än tillåtet, men som tur va klarade vi oss undan böter och även spydiga kommentarer som: "jävla apjävlar" och "Ni ska få så duktigt stryk så ni inte kan stå på benen".  See you suckers tonight at Klubben HELL YEAH!!


Loadar trailern i ottan.



Fetägda av polisen, Det Rockar JU!!!!

Gig nummer fyra var i Karlsrüe där vi bl.a gjorde vårt första tyska gig någonsin för ett och ett halvt år sen. Stället låg mitt i stan så jag och Richard bestämde oss för att dra in till city och kolla läget. Dessvärre var det söndag så allt var fet stängt. Det fräckaste vi hitta var en på tok för underdimensionerad skridskobana där stans kids hade samlats för att åka griller. Vi hittade även en mindre marknad där de sålde fyrverkeri "Feuerwerk. Här ska tjackas deg tänkte jag, men la ner tanken då jag kom på att jag glömt plånboken. Fan..

Tyskar åker griller

Ett fån bland ett gäng posters

Henndorf i Österrike nästa dag var ett trevligt ställe placerat mitt ute i ingenstans? Det enda man kunde skymta var skog och åker, och när jag var ute och skulle plocka in scenkläderna från bussen rullade det förbi en häst med vagn. Hur fan ska kidsen hitta ut hit tänkte jag? Men jäklar vad fel man hade! När klockan slog fem och dörrarna öppnades så trycktes det in en hel drös med folk! Vart tusan kom alla dom ifrån?? Att det kommer en rockspelning hit ut måste vara det coolaste som hänt här på flera år, typ som OS fast annorlunda. Ikväll var även två lokala österrikiska band med på listan, så kvällen liknade mer en fet festival än spelning. Coolt värre! Sju band senare var det iallafall vår tur att gå på, och man kunde ju tro att publiken headbangat slut alla hjärnceller för länge sen men ICKE! Tror fasen aldrig jag sett så mycket folk på scen under ett och samma gig. Allting var fullständig kaos och ungarna gjorde stagedives från höger och vänster och vakterna visade inte en tendens till att bry sig. Jäkligt punkigt hehe. Jobbigt nog så stendog vårt backtrack maskineri under halva setet. Så vi fick köra de sista låtarna utan klick, syntar, subbor mm, vilket körde ihop sig mer än man kunde tro. Klabb som fan..

 Spelstället mitt i ingenstans

Nej nu ska det bli jäkligt gött att komma hem. Träffa Flickvännen, lägenheten, balkongen, soffan, julgranen, skithuset mm och fira nyår med några goda vänner. See You in 2009 Yeah!

En välstashad vakt med Vinyl 

Min Julgran (OBS ej färdigklädd!) och julpyntande Flickvän

Efter en förhållandevis lugn höst (utöver In Flames turnén i oktober, några gig med metalkrigarna Sabaton och inspelning av två nya videos) så var det dags att slå spiken i kistan och avsluta året med lite mellandagsrock i Tyskland. Den påläste vet säkert att vi gjorde detta förra året också, då med de tyska superhjältarna Caliban och Heaven Shall Burn. Men nu var det vår tur att agera huvudband tillsammans med Holländska old school rockarna Legion of the Damned. Andra band på listan är Neaera (Kulturella Tyskar som tagit sitt namn från grekiskan, Neaera = Hora), Callejon (tyskar som vi delar buss med, går även under namnet Ballefjong), Lay Down Rotten (Tungt tyskt metalband med en gitarrist på över 150 pannor) och Anima ("Kristet" metalband som har korsfästa gubbar som back- och sidedrop, sjukt hårt!)

Första giget ägde rum i Köln där vi förövrigt spelat tre gånger tidigare, samtliga på tre olika klubbar, och nu var alltså fjärde gången och ännu en ny klubb att förpesta med gammel svensk örjel. När vi kom dit så var alla banden redan där, men de kunde inget göra då vi hade all backline i vår buss. Och eftersom vi skulle agera headline var det vi som fick äran att soundchecka först Mohaha. Spela Headline rockar ju! Att spela sist av sex band har dock sin nackdel att man måste vänta i hundra år innan man får gå på. Och när väl klockan slår elva och det är vår tur så är man lika motiverad att ställa sig på scen som en bakfull norrman. Liveglöden tänder dock till när introt går igång, subbarna börja smälla och man ser att publiken är kvar utan att de gått hem. Extra kul var också att Ibanez snubben Mick var där och lämna en ny gitarr till mig. Bussigt som fan!

Vår och Ballefjongs buss

 Mike loadar ut ohyran

Två spelningar senare och vi befinner oss i Hendorf på ett ställe som liknar ett stort diskotek! Jäkligt stort ställe med en miljon dansgolv och barer i vartenda hörn. Lämnade man logen hittade man aldrig tillbaka och hade inte scenen legat i direkt anslutning till dörren, så vet i fan om det hade blivit något gig den kvällen. Efter showen var slut och alla hårdrockare gått och lagt sig så fylldes hela stället med tyska syntare. På mindre än två röda hade hela stället förvandlats till ravedisco med blinkande neonljus och pumpande Nintendo musik. Jag, Richard och vår holländske vän Martin tyckte detta verkade trevligt, så vi gick ut och provade på att va räjvare för en kväll. Att dansa verkade vara en väldigt viktig del i räjvarens livstil, så vi gick ut på dansgolvet och öste loss utan dess like. Tyvärr gick inte vår "plocka äpplen, "backa upp bussen" och "dra upp gäddan" dans hem, för folk tittade på oss som vi vore helt dumma i huvudet och kom från yttre rymden. Kul var det iallafall hehe.

 Jag och rö-totten Martin från Holland

Jag, Richard och Slash från Guns´n´roses

 Richards nya bundisar

VEM FAN tog min mat ???

Lay down Rottens gitarrist står för tyngden i bandet

Yäy!

Fjärde och sista dagen i studion och hittills har allt gått helt förbannat grymt. Roligt vet i fan, men allt har i alla fall gått smidigt och enligt plantering, vilket är positivt. Igår hade vi alla en day-off förutom Roland då han ska agera superhjälte i video nummet två. Så medans vi andra låg och snarka fram till lunch så fick Roland släpa sig till studion redan i ottan. Handlingen har jag fortfarande inte fattat men Roland har gjort allt från att leka fastkedjad stureplansbratt, slagit sig igenom gipsväggar och skötet sig själv med pistol. Fett som fläsk med action med andra ord! Detta tog hela dagen så medans Roland lekte Chuck Norris så gick vi andra ut och hängde på julmarknaden i stan, och varvade Guitar Hero: World Tour i lägenheten.

Idag var det vi andra B-skådisars tur att släpa oss upp i ottan och leka pose-rockers. Verkligen skitsvårt att stå och spela gitarr framför kameran utan att se helt mongolid ut. Men efter alla timmars nötande med Guitar Hero så har man lärt sig ett och annat. Hålla handen framför kameran är ju as fräckt men kanske inget som uppskattas av regissören? Dricka Jack Daniels är också häftigt men inte i video va? Kasta plektrum och slå på cymbaler ser nog bara löjligt ut, och trasha studion är nog inget att rekommendera för framtida samarbeten. Nej det fick bli att stå rakt upp och ner, inbilla sig att man är Janic Geers i Iron Maiden och hoppas att det rockar som satan. Idag bjuder de på Chili Con carne till middag. Fy fan för det...

- Gör om gör rätt!

Videorna kommer vara färdigklippta i januari och kommer att släppas någon gång i början på nästa år. Om vi har tur kanske Richard orka klippa ihop en "making-off" innan. Såvida inte World of Warcraft sätter stopp för det hehe.

 Var e jag?

Bekvämt John?

Har man inget internet så dödar man tid med bl.a Hänga Gubbe

Vem kan äta en tomat först utan att spy?

Då var vi framme i Weimar och första videon "Contradiction" är klar. Rockar ju! Egentligen orkar jag inte tjöta mer om i måndags mer än att det var en perfekt dag att ta självmord på. Men för att stilla alla trogna Pirogers blogg läsares nyfikenhet så blir jag väl illa tvungen.. När vi blivit bogserade till verkstaden så kollar de på motorn igen och de kommer fram till att det är "fördelarlocket" som är bränt. Säger mig inte ett skit, men vi blir tvungna att vänta till imorgon då de inte kan fixa fram något så sent på kvällen. Satan.. Weimar där videoinspelningen skulle äga rum låg bara en timme bort, så vi beslutade att skicka dit Richard, Robin och Karin i en Taxi. Så får jag och John äran att ta in på hotell och vänta på att bussen ska bli fixad. På så sätt slipper vi att inspelningen blir försenad då jag och John är soppas oviktiga och inte behöver vara med från början.

Bil jävel..

Att sova på hotell rockade dock och nästa dag när vi vaknat och fått i oss en stadig früstuck. Så ger vi oss av till verkstaden igen för att se om de bytt den jäkla lockfördelaren. Japp det hade de, men bilen lät fortfarande inte helt hundra. Suger! Medans det tyska Formula 1 teamet felsökte vidare så satt jag och John inne på kontoret och drack kaffe, läste tysk motorlektyr och stoppade i oss hela skålen med godis utan att skämmas. Efter en stund kommer mekanikern in och informerar att de hittat felet. "Tändspolen" hade tydligen också gått åt helvete, men när de bytt den funka allt perfekt. Helt grymt! Hela detta kalas inklusive bärgning, felsökning och reservdelar gick på knappt 1300:-. Sjukt billigt det med ju. Tyskland über alles säger jag!

Slita jeans är metal som fan

Samma dag så har Richard som ska vara huvudperson i första videon börjat leka filmstjärna i Weimars TV-studio. "Contradiction" kommer att vara helt animerad så allting kommer att filmas framför en "blue screen" (ett rum där de byggt upp allting i blått). Sedan på någon jäkla vänster så raderar de bort allt blått och klipper in oss i den animerade världen.  Fråga mig inte hur det går till men de låter rätt fräckt. Handlingen utspelar sig så att Richard är fastbunden i ett mörkt rum medans vi andra står och spelar i en öken. Med andra ord en blandning av Saw filmerna och ett avsnitt ur Mitt i naturen. Häll yeee!

 Jag i smurfarnas land

Tyskarna spanar in Richards asscrack

Robin startar dagen med en flaska cola

Då var det "filma video dags" igen. Suger ju.. Hade jag velat stå framför kameran och göra bort mig hade jag sökt till Idol istället. Men det är bara att ogilla oläget och hoppas att det löser sig. Låtarna vi ska göra videos på är "Contradiction" och "Power Shift", två av mina favoritlåtar från nya skivan och för första gången ska vi inte använda oss av Patric Ullaeus (In Flames, Dimmu Borgir, Arch Enemy m.fl) utan ett tyskt team. Känns konstigt då Patric alltid gjort ett grymt jobb, men det ska bli intressant att testa något nytt.

Rökpause(?) mitt ute på autobahn?

Och vad gör den randige mannen i vår bil?

Kl 4:00 på natten till måndagen tryckte vi in oss i helvetesbussen och blåste ner till Naziland. Roland fick dock den stora äran att flyga ner redan på söndagen då han ska hjälpa till med förberedelserna och få information. Som han sedan kan föra vidare till oss hönshjärnor, så vi har koll på hur ska gå tillväga. Låter ju skitbra i teorin, men sen hur det fungerar i praktiken är alltid lika jäkla intressant. Första halvan av resan gick okej förutom att det bara var jag och John som kunde köra. Richard kände sig inte krya, Karin hade "glömt" sina glasögon hemma och att sätta Robin bakom ratten skulle bara betyda att rökpauserna skulle öka med 500%, och X miljoner kärringstopp då han inte har körkort. Som sagt så gick första sträckan okej, men halvvägs ner i Tyskland så försvinner plötsligt all glädje då vi blir stannade av das Polizei. Satan... Polisen som inte var överdrivet duktig på engelska försökte förklara problemet, eller "p r o b l e m e n" rättare sagt. Problem nummer eine: Det är inte tillåtet att köra i omkörningsfilen när man kör med släp, problem nummer zwei: Papprena på bilen är inte up-to-date, problem nummer drei: chaffören saknar pass. Vilket INTE ska behövas när man reser inom EU. Då räcker det med vanligt EU körkort dumjävel! Problem nummer vier: ni körde 40km/h FÖR FORT än vad som är tillåtet med släp!!!!! Dra åt helvete nu hamnar vi i koncentrationsläger allihop tänkte jag, men vi kom lyckligtvis undan med böter. 15 Euro för körning i fel yoghurt och 30 Euro för fortkörning (ca 450kr). Vad fan är detta för skämt? Hemma hade de tagit 4000:- och dragit in körkortet på två röda. Nä tyska polisen rockar ju haha!!

Robin utövar ett hoppfullt glädjeskutt

Satans oläge...

I början av november när mörkret börjat krypa på och minus graderna bet en i röven så valde bloggen att gå i vinteride. Men nu när vi gör ett par spelningar med metalkrigarna Sabaton tänkte jag att det var dags att återuppväcka den igen. Hittills har vi gjort ett gäng festivaler tillsammans (Arvika, Rockweekend, Metaltown och Sweden Rock för att nämna några), men aldrig fått tillfälle att stifta bekantskap med dem på alvar (dvs supa sig kukfulla och lyssna på Manowar - Brothers of Metal  på repeat så grannarna får blåmärken i öronen).

Hela resan började dock i misär då vår buss lämnade in skylten i torsdagskväll. Startmotorn strejkade så ville man ha igång raggaråket fick man bogsera eller putta igång den. Funkar ju när bussen är tom, men hur fasen skulle det gå till när den plus ett släp är fullastad med skit? Jag och John tog dock tag i problemet och gick upp tidigt i ottan igår morse för att lämna den på verkstad. När vi skulle bogsera igång den så var givetvis busshelvetet extra tjurig, och vi var tvungna att dra den runt Smedjan minst tre gånger innan motorn vakna. Måste sett helt idiotiskt ut, men vi fick iaf lämnat den på verkstad där de kunde fixa den åt oss. Yeah! När Sonic Syndicate åker på turné kan närmast jämföras med en dagisklass på utflykt. Efter bara tio minuter är det alltid någon som gnäller att han/hon är pissnödig, måste röka, är hungrig, åksjuk, har mensverk och dylikt. Så första stoppet på vår resa till Ronneby kom i Laholm (en halvtimma söder om Falkenberg). Nej det bästa är att köra på natten då alla sover. På så vis kan man spara in upp till 18 stopp, och man till och med kanske kommer fram i tid.

ZzzzZzzz...

När vi kom fram till Ronneby brunn där vi skulle lira hade Sabaton precis börjat sätta upp sina grejer och en själv kände sig mest i vägen (som vanligt). Det roliga kom dock när Sabatons pyro snubbe skulle "soundchecka" en ny fräck smällare. Alla står i en ring runt och håller för öron och förväntar sig värsta thunderking explosionen. Det som sker är dock en liten löjlig "poff"(läs: en brakskit som knappt hörs). Dock blixtrar det och ryker som satan så lite fräckt var det. Röken uppskattades dock inte av lokalens brandlarm som går igång och det börjar tjuta som FAN!! På nolltid står det en brandbil utanför och fyra utrustade brandmän kommer in och frågar "Hur var det här då?". Arrangören fick förklarat läget och som bonus en räkning på 10.000:- för falsklarm och utryckningsavgift. Det var en dyr smäll det där!

Kl 20.00 öppnades dörrarna och vi skulle gå på scen 21:30. Ärligt talat var jag sjukt nervös då vi knappt spelat på tre veckor. Det plus att vi skulle spela två helt nya låtar som aldrig provats live förr. Visst har vi repat dem som fan, men stå i en replokal och framföra live är en jäkla skillnad. Spelningen kändes dock okej då allt hade gått som förväntat. Alla var ringrostiga live och de två nya låtarna gick åt helvete som planerat. Men nu när man kommit i gängorna lite så lär det gå bättre. Ikväll är det Linköping som åker på det. Be there, or be shredded!

John Power surfar

Tröjor

Sabaton Krigare och John