piroger

Mike hade denna natten valt att parkera kärran i en backe, så hela min skönhetssömn gick åt att till varje pris inte trilla ner på golvet. Till slut gav jag upp och satte mig för att kolla på film istället. Utomhus var det rena vinter, snöigt som fasen och från husbilstaket hängde det istappar. Vi hade stannat på ett Truck stop, och då menar jag ett riktigt äkta redneck truck stop. Här fanns allt en chaufför kunde önska sig: Duschar, tvätteri, spelmaskiner, Burger King pörrtidningar och shitloaded med lastbilar. Ingen av oss hade duschat på tre dar så det va riktigt gött att få tvätta av sig ordentligt.

Framme i stan så gjorde vi ett nytt försök att hitta en switch-pedal, och den här gången var det mer lovande. Affären hade en Peavy pedal som såg ut att funka. Så vi drog in toppen i butiken för att testa. In med pedalen och på med förstärkaren, alla nöjda och glada. Men när vi trycker på pedalen så händer de givetvis inte ett skit. Antagligen är det bara Randalls egna original pedaler som funkar. Oläge som fan säger vi. Men vi gör som så att plockar bort Enclave från setet istället. Enclave är den enda låt som vi absolut är tvungna att switcha ljud i eftersom den innehåller clean gitarrer. Så om vi skiter i den kan vi köra distat fläskljud rakt igenom. Så fick det blir.

Ikväll spelade vi på samma ställe som Killswitch Engage spelade in sin "Set This World Ablaze" DVD. Har sett den säkert hundra gånger, så det var jäkligt mäktigt att få spela på samma scen som de än gång stått på.

Philadelphia 02 Dec - China Town

Förutom en mjukost är Phiadelphia även en stor stad i Pennsylvania, Västra USA. Stället låg centralt beläget mitt i China Town så förutom hårdrockare fanns här tjockfullt med kineser. Tyvärr så spöregna det som satan denna dag så fanns tyvärr ingen möjlighet till att kolla runt, även fast vi haft tid till det.

Idag hoppade Himsa med på turnén igen så nu slipper vi äntligen fjäska med att få låna husbandens trummor och lådor (som vi inte ens fick på ett ställe). Efter vi hade riggat upp oss och line-checkat så hade vi för andra gången på turnén en photo-session. För vad vet jag inte men fotografen verkade väck, så antagligen för något meningslöst webzine eller dylikt. Mat käkade vi på en kinarestaurang precis jämte klubben. Grillad kykling, vårrullar och ris tog jag, vilket förmodligen var det godaste jag ätit sedan älsklingen och jag gjorde taco-tårta tillsammans före jag åkte. Sjukt as gott va det! Skulle kunna sitta där hela kvällen men vi hade ont om tid så var tvungna att gå tillbaka till klubben ganska snabbt. Utanför ringlade sig kön lång så ett dåligt gig var inget alternativ ikväll. Fortsättning följer.. ;-)


Roger Lee i China Town Philadelphia


Taj maud


Geek Squad John och Robin


December = Julkalender dax.


Roland Macdonald


Jag och ett fan i New York. Han hade mer koll på mig än ja själv.. Oo

Ännu ett ställe som är placerat mitt i ett ghetto så när vi kom fram så var vi alla helt övertygade om att vi måste fan kört fel? Men eftersom GPS´n insisterar på att här är det så var det bara att gilla läget. Oftast har de rockklubbar i ghettona eftersom de är billigt och så finns det dåligt med grannar som kan klaga. Stället var iaf stort men resten sög, de hade haft en vattenskada i huset så de hade fått stänga av vattnet i byggnaden, så ingen dusch och knappt en enda fungerande toalett. Det var även nära att vi fick ställa in hela skiten pga att husbandet inte ville låna ut sina trummor. Vi brukar ju i vanliga fall spela på Himsas backline men de har av personliga skäl valt att inte spela de kommande fyra gigsen. Amon Amarth tyckte dock att de sög hårt att vi var tvungna att ställa in så de lät oss lira på deras trummor. Hygligt som satan!

Efter spelningen så var det dusch med vattenflaska som gällde. Den här metoden är mycket nära besläktad med dusch i handfat, men det är vissa detaljer som skiljer. Varianten funkar som bäst när det är nollgradig ute då de kylskåps kalla vattnet helt plötsligt känns mycket varmare. Du klär av dig så gott det går utan att göra överträdelser mot lagparagrafen "hets mot folkgrupp". Sen häller du en kall flaska över dig. När farbror H2O gör jobbet så börjar du schamponera och tvåla in dig så gott det går. När lyckat resultat uppnåtts så tar du ytterligare en vattenflaska och häller över dig och torkar sedan med en dagsgammal handduk (för om det inte finns dusch på spelstället har du förmodligen inte fått handdukar heller). Sen är du extremt ren igen!

Vi hade tidigare under dagen fått erbjudande om att komma över till Amon Amarths buss. Så efter de hade lirat färdigt så gick vi alla över för ett par bärs. Det gick åt hårt på Amon Amarths sprit ransoner den kvällen, men det blev en lyckad tillställning och det var framförallt trevligt att får lära känna dessa metal vikingar bättre. Deras buss var bland det lyxigaste vi sett med en lounge som gick att expandera ut på sidorna, klinkers i baren, två st 42 tums LCD apparater och satellit TV och Internet.

Springfield 30 Nov - Parkeringen som dressingroom

Idag hade äntligen våra förstärkare kommit. Flitiga läsare kommer kanske ihåg att Randall hade skickat oss kombo förstärkare först, vilket inte va riktigt vad vi hade tänkt. De nya topparna lät i alla fall schysst men tyvärr hade klabbrövarna klabbat igen och struntat i att skicka med några foot-switch. Så vi fick ta åket och ge oss av till första bästa Guitar Center för att köpa pedal. De har allt så en vanlig jäkla midi switch borde inte vara ett problem. Men tji fick vi, i staterna är det tydligen högst ovanligt att man switchar kanaler på en förstärkare med midi.

Kvällens gig var i alla fall slutsålt vilket var coolt. Slutsålda gig har varit väldigt lätt räknat på denna turné, speciellt om man jämför med vår Europa sväng då i princip allt va slutsålt. Mindre coolt var dock att de inte fanns något backstage, så vi fick använda bilen och parkeringen som dressingroom, vilket va kallare än fan! Vi är ju tyvärr inte kvar i varma Florida längre, för här uppe är det rena vintern.

Giget gick bra och efteråt var det power träning i husbilen som gällde. Att det inte finns något backstage är ingen ursäkt för att inte biffa ni vet. Efter vi lämnat stället så var det "Late night Macdonalds" som stod högst upp på listan. Problemet var dock att de bara hade Drive-through öppen på natten, vilket våran husbil var för tjock för att köra igenom. Så vi fick ställa oss i drive-in kön till fots. Problem? Nej för fan!


Robin, Richard och till vänster Fredrik i Amon Amarth 


Bärsar i Amon Amarths nightliner, eller "mjödar" snarare. 


Richard biffar in dah Racer Vagon


Amon Amarths viking publik. Observera grabben med horn och svärd


Amon Amarth in action


John och hans helikopter, även kallad "Apache Figher"

Jag måste börja med att berätta att de två slaskhinkarna Robin och manager Mike har slagit vad om att inte dricka någon läsk eller äta skräpmat (chips, godis, dylikt) på de två närmaste veckorna av turnén. Vilket de än så länge lyckats imponerande bra med att hålla sig ifrån. Good job! Spelställena på en turné har nämligen kakmonstret som underleverantör och cateringen består då av godis, läsk, chips, kakor, bröllopstårtor och fett drypande konfektyr. Men de flesta av oss i detta band är mycket hälsomedvetna (inkl mig själv) och håller oss till frukt och salladsskålen istället. Vi brukar även hålla oss i form med armhävningar, hoppa hopprep, set-up och hantlar i värsta Arnold Swarzeneger andan efter gigsen. Man vill ju inte se ut som Peter Harrysson när man kommer hem.

Ikväll spelade vi i ett trasigt halvrisigt fuskbygge som såg ut att rasa ihop vilken sekund som helst. Som tur va såg de bättre ut inuti än utanpå men förväntningarna var inte de högsta direkt. Trasiga ställen brukar nämligen krylla av trasiga hårdrockare som inte vill känns vid varken oss eller vår svenska schlager metal, och ni anar inte hur rätt jag hade. När dörrarna öppnades så strömmade det in blodtörstiga hårda rockers och när vi gick på scen så ylade de Slayer istället för Sonic. Men vi gjorde i alla fall ett kanon gig och oväntat nog lyckades vi få med oss större delen av publiken.

New Orleans 26 Nov - Stripklubbar och cocktail barer

I New Orleans fann vi äntligen solen så jeans, tröja av. Kortbrallor, T-shirt, solbrillor på! Stället hade inte öppnat när vi anlände, så vi tog oss alla en rundtur för att snappa upp lite kultur och givetvis sol. Det som kännetecknar denna stad mest är krokodiler, Voodoo dockor och ett jäkla festande. På Bourbon Street hitta man pubbar, stripklubbar och cocktail barer till förbannelse, men med tanka på att vi gick där mitt på ljusa dan så var allt stendött. När vi gick förbi en tatuerings studio så kom Robin och Mike på att de hade varit fräckt att tatuera sig här. Det dröjde sedan inte länge innan Roland och Karin också va på, och saken va biff. Detta projekt tog dock längre tid än planerat så när de vankades soundcheck så var det Jag, John och Richard som fick bära upp det tunga Sonic skeppet helt på egen hand.

En stund senare var det fyra stolta och tatuerade själar som återvänt till stället. Robin och Mike gjorde varsin Voodoo docka på armen, Rolle gjorde en skalle på armen och Karin gjorde en vädur på ryggen. Giget gick bra men fräckast av allt va att promotorn på stället va född i Sverige och hade släckt i vår hemstad Falkenberg. Hur fräckt som helst ju! Imorgon har vi 100 mil och köra till Orlando utan någon ledig dag i mellan, så efter vi packat ihop grejerna så var det snabba ryck iväg.


Lunch på ett baguette place


Richard stekare


Jag agerar naturfotograf


Surfar på bardisken


Rolles nya tatto


House of Blues scenen i New Orleans

Efter 140 mils körande genom Texas öken så var vi framme i San Antonio där nästa förödelse skulle äga rum. Klubben låg mitt i ett Ghetto och var rätt litet jämfört med de tidigare ställen, men backstage var okej med dusch och Internet, och man slapp byta om i en trappa som man råkat ut för på tidigare turnéer. Efter jag loadat in och skypat lite med mina nära och kära därhemma så gav sig jag och John av till Guitar Center för att köpa trumskin och gitarr prylar. Idag var en klämdag efter Thanks giving så det var sjukt mycket folk där, men det sket man snabbt i när man såg priserna de erbjöd. Musikutrustning är helt äckligt galet billigt i detta land! John köpte två virvel skin som kostade mindre än ett skin hade gjort hemma, och gitarrer som kostar över tio lax i Sverige kan man lätt hitta för halva priset här. Hell yeah!

Kvällens spelning var en smärre mess. Rolands mikrofon dog under en låt pga en kass mickkabel, så teknikern kutar in och försöker byta ut den, mot en gitarrkabel(!!!). Dumma jävla amerikanare. Men lagom tills låten va slut så lyckades han i alla fall få ordning på det. Vi hade ett mycket hängivet fan på plats ikväll som var helt super nöjd över att få träffa oss. Han hade lyssnat på oss ända sen vår demotid och berättade att han blev hur glad som helst när vi skulle lira här. Sånt är alltid kul att höra!

Dallas 24 Nov - XXXXXXL

När vi kommer till Dallas så är det fyra timmar kvar tills load-in så vi åker till ett shopping-center för att slå ihjäl lite tid. Det finns jäkligt mycket snygga kläder här i USA och sjukt billigt är det också. Tyvärr så är storlekarna i detta land inte att jämföra med hemma, då XL till XXXXXXL är grundstorleken för den genomsnittlige amerikanaren. Har man riktig tur hittar man en Medium bland rea-hyllorna, men de är inte häller att tänka på då deras M är samma som vår L, suck. Får hålla mig till barnavdelningen i fortsättningen helt enkelt.

Ikväll spelade vi på House of Blues som är beläget mitt i centrum och omringat av höga skyskrapor. Riktigt stort och fräscht ställe där man hittade allt man kunde önska och lite till. Mat, frukt, godis, snacks, öl mm. Levde som en kung gjorde man och vi fick för första gången göra en ordentlig soundcheck. Giget gick lysande och vi sålde mer merchendise än vad vi gjort tillsammans på de tidigare spelningarna. Något annat nämnvärt är att vi ikväll drog hem priset som "Året nykomling" på P4 Dist hemma i Sverige, Yeah! Kul som fan så det var inte annat än man fick festa till det med ett par extra bärs. Ska man klaga på något så är det väl deras inhemska öl som smakar skit här, but fuck that.


Yeaaaaahh!


John in action


Computer geeks

Vaknar upp tidigt i en skumpande husbil av att jag fryser som fan och halsen hängandes på tre kvarts. Sovsäcken hade visst glidit av och kudden hoppat iväg och lagt sig utanför toadörren, Wtf? Utanför fönstret ser jag enbart öken och åter öken susa förbi, och bakom varje vågkrön så döljer sig bara nowhere och even more nowhere. Vi stannar till vid ett truckstop mitt i ingenstans för att tanka och förutom en mack så finns här även ett gigantiskt fullt seriöst casino! Vem är så korkad och öppnar ett casino mitt i öknen? Men dem orden fick jag äta upp, för det visade sig visst vara riktigt populärt. Mycket folk och mycket pokermaskiner, coolt.

Kl 10 var vi framme vid stället men eftersom inte load-in var förens kl 15 så gick jag och brorsan på sightseeing i denna mycket mexikan inspirerade stad, och fastnade ganska snabbt på ett Internetcafé. När vi kom tillbaka så var Robin helt exalterad och berättade att någon pundare hade försökt sno Richards spelbyxor. Han hade hängt dem på tork på husbilen, när någon gick förbi och norpade dem. Robin såg dock det hela och la benen på ryggen och lyckades sno tillbaka dem. Jäkla tur, jobbigt som satan och spela i bara filsingar ju!

Spelstället va schysst med rymligt backstage och stor scen. Ingen dusch men handfatet fick duga att tvätta sig i. Vi fick tom soundchecka i ett par minuter. Givetvis hade våra toppar som skulle dykt upp idag inte kommit, klabb som fan. Giget gick iaf bra och var lätt det bästa hittills. Mycket lättflörtade kids och dåligt med sura långhårta true metallare. De gillar vi.

Day off 22 Nov - Thanks giving

Denna dagen har enbart gått ut på att sitta på röven och inte göra ett skit. Det är 140 mil till nästa stad så mycket husbils åk har det blivit. Amerikanarna firar Thanks giving idag så ingenting är öppet häller mer än bensinmackar och skit, inga matställen. Så alla har mest suttit och varit osociala framför sina burkar och spanat på film och dylikt. Själv har jag försökt arrangera om en gammal dänga som legat och dammat till värsta Backstreet boys hiten, och faktum är att jag är riktigt nöjd men resultatet.


Kvällens gigplace Albuquerque.


Gårdagens scen.


Poster vi hitta på stan.

När jag vaknar upp kl 5 på morgonen så står husbilen parkerad på en parkering vid ett stort shoppingcenter mitt ute i nowhere. Bara öken och berg överallt. Skummast av allt var dock att köpcentret va öppet! Detta är Amerika nu vet, då shoppar man dygnet runt. Så jag kunde inte annat än traska in och spana. Dollarn är jäkligt låg just nu, vilket gör allt jäkligt billigt, gött.

Stället vi lira på idag sög stort. Ingen mat, inga omklädningsrum, ingen dusch, ingen soundcheck. Så det fick bli att hänga i kärran hela dagen. Mat käkade vi på ett mexikansk ställe kallat "Horse and Hound" och tacos till middag va givet. Själva giget gick ok från vårt håll, men publiken ignorerade oss totalt. Gubbarna stod som skyltdockor framför scen och rörde inte en min. Efteråt va det dock många som kom fram och tyckte vi var grymma och sa att vi röjer som fan, vilket alltid är roligt och höra.

Efter ännu en natt med bara fyra timmars sömn, så var det dags att plocka ihop sitt hotellmög för att packa in oss i husbussen, som kommer vara vårt hem den närmaste månaden. Bussen är anpassad för en stor familj så det är inte annat att de känns förbannat underdimensionerat när vi åtta fullvuxna pappaskallar trängs i den. Det finns även bara två sängar som Roland, Karin, John och Robin snabbt högg. Så jag och Richard får nöja oss med att skeda på soffan, vår tekniker Sebbe sover på frukostbordet och manager Mike "ligger" å snarkar i förarsätet.

Väl framme i San Diego så hade vi en i Photoshot för ett klädmärke kallat "Sik World", och vi fick även välja ett gäng tröjor från deras lager. Yeah, julafton börjar tidigt i år! Mest nöjd blev jag med T-shirtarna där det stod "I´m the only one in the band who isn´t gay" och "I´m surrounded by fucking idiots". Givna scenkläder helt klart.

På spelstället fick jag och Robin reda på att vi fått fel toppar. Randall hade skickat oss jävla Kombo Förstärkare(!!!) Tjena i havet. Som tur är får vi spela på de vänliga själarna i Himsas toppar tills vi får nya. Stördas av allt va dock att de hade 21-årsgräns på stället vilket innebar att Robin inte fick komma in (han är 18). Han fick byta om i husbilen och Sebbe fick soundchecka hans gitarr. Fem minuter innan vi skulle lira släppte de in honom, och direkt efter sista låten hade tonats ut var de jäkligt snabba med att sparka ut han igen. Giget gick iaf bra och vi hade ett gäng die-hard fans på plats som hängde med i texterna och moshade järnet. Hade förväntat mig värre faktiskt.


Vårt hem den närmaste månaden


Soffan till höger sover jag på

Första natten på hotellet var ett helvete. Trodde inte jag skulle ha problem med tidsskillnaden men hittills har jag varit helt klubbad på dagen och klarvaken på natten. Suger stryk gör de, men som tur är fick jag låna med min flickväns laptop. Min egen fuckade på förra turnén och tyvärr hann jag inte få den fixad i tid, men har man en underbar flickvän så har man! Så natten gick till att kolla på film och skriva ett par fräcka riff istället. Inte helt fel det häller. På morgonen gick vi och åt frukost på ett pannkakscafé, och sedan var det dags för ett dopp i hotellpoolen. Eller badkar skulle jag snarare kalla det med tanka på dess storlek. Men det var iaf härligt att plaska av sig och få fram badjävlen i sig.

På eftermiddagen gav vi oss av till Best Buy (tänk el-giganten) för att shoppa mög till turnén. Robin fick där chansen att visa kidsen vem som äger på Guitar Hero III då han satte "Rock You Like a Hurricane" med Scorpions på hard nästintill felfritt, utan att ens spelat låten förut hehe. Vi testade även en sönder smashad demoversion av spelet "Rock Band" men mitt första intryck av spelet var föga imponerande. Ful grafik och osmidigt som fan. Spelat möjligen kan räddas av ett gäng rockande polare och en rejäl fylla men annars var det en besvikelse.

På kvällen åt vi middag tillsammans med bokningsagenten som fixade in oss på turnén med Nightwish som vi ska göra i Maj. Sjukt trevlig och sjukt mycket mat får man när man äter ute i detta land. Inte undra på att amerikanerna ser ut som de gör.


Robin har koll på läget


Biffar på hotellets gym


John, Robin utanför hotellet.

Välkomna som fan ska ni vara till en ny säsong av Rogers blogg. Som ni märkt är det snålt med skriverier när jag är hemma (så in i helvetes förbannat snålt tom). Men idag var det premiär för vår U.S turne, vilket då även innebär fem veckors mycket effektivt och (o)intressant bloggande. Mycket nöje!

Äventyret tog sin början tidigt imorse då farsan skjutsade upp hela Sonic paketet till Landvätter flygplats (tackar som fan!). Där vi hoppade på planet som skulle ta oss till London. Två timmar senare var vi där och vi kunde skifta över oss till flyget mot Los Angeles. Som man sedan skulle spendera de närmaste timmarna, sjukt segt. Trodde inte något kunde bli tråkigare än åka Finlandsfärja men de var ju rena barnkalaset jämfört med att sitta i en flygstol i elva timmar(!!). Lyckades dock sova en del och resten av timmarna slog vi ihjäl med att kolla på film och spela kort. Väl framme så skulle de kontrollera våra pass och visum för typ tjugonde gången, ta fingeravtryck samt ställa meningslösa frågor vad man egentligen vill med sitt liv. Det var dock mindre poetiskt än det låter och självklart stämde inte mina fingeravtryck med dem som jag tog på amerikanske ambassaden hemma i Sverige förra veckan. Så jag blev bortförd av beväpnade vakter till "Secondary Imigration inspection", där även Robin satt(!!), vilket kändes skönt. Då har man iaf sällskap när de skickar hem en igen. Hans fingrar hade tydligen inte häller funkat, men efter ett bra tag kom snillena på att de hade förväxlat våra namn! Efter detta drama lyckades vi catcha upp med de andra och ta en taxi till hotellet Best Western på Rodondo Beach i LA.


Campar på flygplatsen i London


Best western Hotel i L.A


Goodbye baby. Me love you! :-) 

A couple of days ago I managed to set my dirty feet on Swedish soil again. After four very hectic but of course interesting weeks of touring in Europe we were finally back in our home country. The venue was KB (Malmö/Sweden) and we actually just played there with our brothers in Dark Tranquillity only a month ago. And now we we´re delighted to get another opportunity to siverly damage the place again with the Eastpack Antidote Tour.

The same day I also got known that the show will be live recorded by P3 (A well known radio station in Sweden) and will be broadcasted on P3 Live around x-mass, so a bad show was not an option. All this very important bullshit like first gig in Sweden and on top of that a live record arose some nervousity. For the first time of the entire tour to be fair. The gigs we done so far on the tour have all been opening slots and the audience doesn't really care of the opening band (Well I guess we proved that teaching wrong on this tour however) but the Malmö night we had to push it to the limits, not to just pull of a good show but also to sound surgical good and not play like retards. However I´m happy to announce that everything went fine and the crowd was amazing. Malmö rules for sure! We also got our hands on a CD with the recorded stuff afterwards and even if it was a rough mix it sounded very well in my opinion. Soilwork also got their show recorded and literarily can´t wait to hear the shows on radio soon.

The next day (Sunday) was a travel day to successfully get this chaotic circus over to the land of a thousand seas, namely Finland. The boat trip was utterly boring but went smooth with no Iceberg crashes or pirate hijacks. 12 hours later we arrived in Helsinki. Last time we were in Finland it was full summer but now I couldn't put me feet outside the bus without freezing my balls off. Now I totally grasp the concept why there is more saunas per square meters then people in this country. Tonight show was first meant to be held on Tavastia but it was sold out so fast so they had to move it to a bigger venue, that's fucking sweet. The tour also got company by the great Swedish band "The Haunted" and the evening was a great success. Everyone did great and it was a real killer to see The Haunted play again. Last time I saw them was like four years ago or something.

The trip back to Sweden was (if possible) even more boring but I managed to sit down a couple of hours on Rich´s computer and write a new killer Sonic song. I´m really satisfied with this new shit so I guess the trip was worth the time after all. Right now the tour is stocked in Stockholm and tomorrow we will hit Debaser at Medis, will be great for sure.

At last I want to welcome our friends in Avatar onboard on the Eastpak antidore tour, who will tag up on the Swedish dates. It will be a real honor to play with you guys side by side again. I also want to say thanks to the Dark Tranquillity guys which we shared the bus with for no less than four weeks. We really had a great time together. We love you guys, you are the fucking best!
Peace out Roger - Sonic Syndicate


Dåligt med bilder denna gång men här iaf en från båtterminalen i Finland tidigt som satan på morgonen.


I Oktober nummret av Slitz hittade jag denna annons. Coolman!

Turnen rullar vidare och befinner mig för tillfället i Helsingfors. Här är kallt och väldigt finskt överallt men de funkar. Har lämnat ifrån mig min trasiga dator nu så bloggandet är som ni kanske märkt Sjukt begränsat. Nu är det frukost.

Sitter mitt i floden Donau i Budapest och rapporterar blogg denna gång. Kvällens spelning äger nämligen rum på en stor båt! Knepigt som satan tänkte vi och ställde in oss på värsta tänkbara scenario, men fy fan vad fel vi hade. Båten rockar fett med riktigt över hyglo personal, gott käk och för en gångs skull bra fungerande Wi-Fi!! Är man överberoende nätnörd så får man ju se till att leva upp till det också, även ute på turné. Tyvärr hände det en liten misär med min laptop här om dan. Skärmen till burken gick nämligen åt helvete när någon idiot stängde locket utan att tänka sig för. Så nu sitter jag här med dator (med sprucken skärm) i knäet och en 15 tums extern LCD skärm som jag mycket hänsynslöst snott från bussen. Smidigt? Nej, men vad fan gör man. Ev kan jag få den fixad i Tyskland nästa vecka, annars får jag vackert leva med detta till turnén är slut. Helvete..

Annat som suger hårt är att värmen i vår buss har gått "sönder", så de senaste nätterna har det varit tjocktröja, byxor, mössa och sockar PÅ, såvida man inte vill frysa pyllen av sig. Men förhoppningsvis kan vi få även bussen fixad i tyskland. Mycket hopp på tyskarna nu alltså. Låt oss bara hoppas att de är lika grymma på att fixa problem som på att dricka öl i tajta leatherhosen. Övrigt att tillägga är att jag saknar min Fanny löjligt mycket! Men nu är det i alla fall inte långt kvar. Räknar dagarna tills vi ses i Gbg.

Att byggbranchen var kontroversiell visste vi ju men detta är ju löjligt?

Ännu en blogg som jag söp ihop igår till vår turnésida http://www.antidotetour.com lite små överdriven men fuck that.

The Eastpak Tour is steamrolling through Europe and to be fair I have seen more things the last couple of weeks than I have in the last years! For example during our Paris gig we got the opportunity to visit the spectacular Eiffel Tower. And I tell you something that this is one hell of a big structure right there. After two madly boring hours in the line-up to the elevator (No, the stairs wasn´t really an option) we finally were on our way to the top. We all got up safely without any heart-attacks or elevator hijacks. As for me I can barely walk out on my own balcony without getting scared to death (which is located on the first floor) but there I was gazing over Paris from 250 meters(!!!) up. Seems like me and Superman have more skills in common than just the strength after all.

In Barcelona all in Sonic got up ridicules early (as usual I guess). The sun was shining and it was full summer out there not to speak about the beach which was a five minute walk from the venue. So most of us was swimming in the ocean and sunbathing until we had to sound check. The gig in Barcelona went really well and afterwards we had a big party at the well known rock bar Pepes Bar with free drinks for all the bands, fucking awesome! (To other bars, see and learn).

The Upcoming day we had a day off in Milano Italy eating Pizza and being VIP guests on Primal Fear and U.D.Os gig on the venue Alcatraz. The place our tour the very next day was about to destroy. This was probably one of the best places in this tour so far, with really good catering, tasty beer and huge backstage areas, and least but not last excellent fucking crowd! You Italian bastards made my day for sure and I can´t wait to be back!
Today we had a blast doing a sold out München Germany and tomorrow we will conquer Vienna in Austria, Hope to see you all Austria's head there because it´s going to be a real killer evening!

Peace out - Roger, Sonic Syndicate

Man får inte va dum.

Robin och Roland efter ett kalas gig i Wien.

Dark Tranquillity in action!

Sorry för sjukt dåligt uppdaterad blogg men nu sitter ja här igen. De senaste fem dagarna har vi hunnit besöka och vänt upp och ner på följande städer: Den Bosch, Utrecht (Holland), Antwerpen (Belgien), Paris och Marsielle (Frankrike). Alla ställen har varit klockrena med kanon mat och grym publik, och trots att vi är det öppnande amatör bandet så säljer vi minst lika mycket meningslöst bröte som de Headline´ande banden. Sick it is! Vi försöker även ta all dötid till akt och se så mycket kultur som möjligt av städerna vi besöker, te.x i Utrecht passade jag, Rolle och Richard på att spendera halva dan på ett underjordiskt internet café och spela WoW å dra ner senaste Beck filmen hehe.

I Paris var vi uppe i Eiffeltornet (längst upp!!!), jag som knappt vågar gå ut på balkongen hemma utan att få kraftiga rysningar, fick nu verkligen hålla igen ringmuskeln från att inte göra ner mig i filsingarna fullständigt! But I did it!

I Antwerp fick vi genomlida en TV-interjuv som ska visas i Belgisk TV där även jag fick (o)lyckan att besvara ett gäng frågor. När dessutom frågorna skulle besvaras på engelska så kan ni ju själva räkna ut vilken katastrof det blev..

Idag är vi i Barcelona och medans halva patrasket av bandet tog sitt pick och knack å drog till stranden så tog sig den mer kulturella hälften sig in till staden för att kolla in vad fan denna stad is all about. Inga lösa tjurar på gatorna här inte men att här är varmt som i helvetet behöver jag väl inte nämna men gör det ändå, Här är äckligt piss varmt men vi har iaf AC i logen, en kyl full med kylda diverse dryck och ett sugigt nät som kopplar ner och upp hela tiden (med stark betoning på NER). Så vi ska klara oss! Dörrarna öppnas om två timmar och kön ringlar sig redan lång utanför. Yeah!

Till sist några rader spanska till en väldigt speciell:

Hola Fanny!
Quería sólamente decirte que te amo y que te echo de menos.

Abrazo Roger

Skumt pålägg..

Ikväll spikade vi sista giget i detta Becon & Egg stinkande land och inatt tar vi färjan tillbaka till Baguette Frankrike för att sedan rulla vidare mot Den Bosch i Holland. Kvällens gig var personligen mitt bästa hitills, grym publik, och fett gitarrljud på scen, vad mer kan man önska? Fick även röven ur tummen att göra en springtur i Norwich på några kilom eter tillsammans med de två hurtbullarna i bandet: Robin och John(!!!!!!). En syn utan dess like som jag tyvärr inte lyckades fånga på bild, men från och med nu så är jag utrustad med kamera och ett 24-pack 1,5V batterier på ryggen för att inte missa detta ögonblick igen.

Frukost på knackens golv en söndag morgon i Norwich. Robin, John och Roland

Skrev en blogg till vår turnésida www.antidotetour.com igår som jag även helt hänsynslöst snor hit.

Hell-o folks
This would be the sixth day of the absolutely awesome Eastpak Antidote tour and so far so fucking good. Everything has been great and all the bands are doing really good. And even if we´re pretty green in this whole touring part of the music business everyone is treating us real nice.

When I woke up this morning and walked out from the buss into the street to brush my teeth I instantly got backstabbed with a pencil wield by some crazy fan and his fellowship who wanted their tickets for tonight's show signed. How fucking awesome is that? I mean it´s more than ten fucking hours until the doors to the venue open and people are already outside waiting? Hardcore! After this little happening I got another chance to get my teeth cleaned and then Robin, Roland, Richard and I went out on sightseeing in Newcastle to get a bigger view of the city. The weather was really nice and sunny and it didn´t take long until you get the idea of Newcastle being a really nice and not to mention majestic looking city with some really nice architecture going, big old monument, wicked statues and giant cathedrals. We also nearly got ourselves lost in huge shopping mall called Eldon Square, but with our godlike manly intuition we managed to get on top of the situation and make it out in one piece.
Right now I´m sitting backstage hanging around doing fuck all meanwhile the Soilwork crew set up their gear on stage. To be fair it´s plenty of spare time while you are not playing or sound checking, so I´m trying to kill that time (not only drinking beer) being as creative as possible, writing new songs and do some pre-recordings of some new shit of the upcoming Sonic Syndicate album. Sounds crap at the moment but hopefully I could get things right in the end hehe.

My stomach is calling so I guess it´s time to find the way to the catering area and get some tasty sandwiches yum yum. Hope to see you all in a not so distance future! Kind regards // Roger - Sonic Syndicate

Rock City i Nottingham UK.

På Mega Store i London. Fuck Yeah!

Starring:
SOILWORK, CALIBAN, DARK TRANQUILLTY OCH SONIC SYNDICATE

Då var det dags att slänga plankan på ryggen och kyssa flickvännen, jobbet å Falkenberg hejdå igen för lite turnerande. Denna gång i lite större utsträckning dock än sist. 29 ställen ska asfalteras och jämnas med marken på inte mindre än 34 dagar, och ikväll ägde premiären hus i Brighton i södra England.

Historien tog dock sin början igår med att vi flög från Landvetter till Düsseldorf i Tyskland, där vår buss som kommer vara vårt hem de närmsta 34 dagarna stod och väntade. Joinar gör även de trevliga gobba i Dark Tranquillity som vi delar åk med. De har turnerat flitigt i 15 år så de vi inte sena med att lägga beslag på de schysstaste bunkrarna (sängar ni vet) och sätta sig tillrätta med varsin nyinhandlad bärs i näven. Vi fick vackert ta de slafar som fanns till övers och tjacka ett par 6-pack vid nästa stopp. Orutinerat från vår sida helt klart! Första dagen bestod annars mest av att installera sig och utforska aktivitetsmöjligheter i bussen. Typ, Se på film, slappa, spela Xbox, slappa, spana in Europisk motorvägskultur å Slappa! Att ens försöka dricka ikapp med grabbarna DT är bara att fet glömma då de är helt outstanding inom det området.

När vi väl efter sju timmars kroniskt buss åk och två timmar Dover- Calais färja hade kommit fram till vårt mål så var man ack så rastlös. Så jag, Roland, John, Robin och Manager Mike bestämde oss för att ta en promenad i Brighton för ta en titt på lite engelska kultur. Detta slutade på ett nöjesfält ute på en havspir i värsta Axels-tivoli anda. Vi var även inne på stället vi lirade på ikväll och spanade på ett band som körde Metallica covers. Sångaren kan dock inte gjort annat än spanat in originalet James Hetfield de senaste 10 åren för de var ta mig fan nästan helt identisk frisyr, likadan gitarr, samma mellansnack, samma inövade poser i låtarna och grym sångröst. Coolt! Somnade sedan gött i min bunker till ett avsnitt av Prison Break från min Ipod.

Giget ikväll gick för övrigt asbra! Med tanke på att vi bara fick 2 minuters soundcheck så kändes det förbannat bra att spelningen blev så lyckad! Går det så här bra på resten av alla 28 gigs kommer jag vara mer än nöjd! Dark Tranquillity, Caliban och Soilwork gjorde även de mycket bra ifrån sig. See yo tomorrow in Wolverhampton UK. Nu ska jag äta banan och äta Pringles.


Jag och John in das Åk.

Richard och Roland lirar Halo 3. Robin lurkar in dah back.

My new home!

Richard en söndag morgon i Brighton UK. Axels Tivoli på piren i bakrunden.

Iraks ambasad i UK.